Tåget rullar fint genom ett snörikt Sverige på söndag eftermiddag. Först i Skövde börjar det bli barmark och i Göteborg finns det inte en snögnutta kvar. Solen skiner och det är ett vårvinterskimmer över allt, lite blekt och blygt tittar solen fram.
På Hinsholmsgatan 2 är allt så fint både inne och ute, när jag kommer hem. Julia, vår inneboende, kommer hem efter några timmar och helt klart har hon det bra i vårt hus, skönt!
Nästa dag blir det först besök hos min bror Bertil, som bor i Fritsla. Han har varit lite sjuk och blivit utredd med bla datortomografi av hjärnan. Att bli utsatt för dylika ting är inte så lätt när man är utvecklingsstörd. Att först åka rullstol till röntgen och sen lägga sig i en datortomograf, blir lätt lite för mycket. Första dan gick det bara inte men nästa dag kom min syster Lena till Borås lasarett och då gick det lite bättre. Hon åkte rullstol först och sen gick det bra för Bertil åka rullstol till röntgen. Väl där fick Lena ta sig en tur in i datortomografen och hissades lite fram och tillbaka och se, då gick det till slut även att få acceptabla bilder på Bertil.
Det visade sig att Bertil har inte haft en stroke men väl en TIA-attack, en propp i hjärnan, som löst upp sig av sig själv. Nu har han fått medicin och han verkar må alldeles utmärkt. Han är glad och god igen och verkar må fint.
Glad Bertil med två glada tjejer |
Skönt att allt väl, färden går vidare mot Björketorp, till mamma Alice. Här är allt så gott som det kan vara när man är 92 år.
Mamma gör riktigt kokkaffe, dagen till ära |
Sedan kommer mina två bröder Jan och Tommy hem och Tommy har med sig sin Gerd. Alla syskon utom Bertil är nu hemma, så kul att träffas igen.
Samtalet rör sig mycket om vad som nu skall hända med gården Haggården. Vår kusin Lars och hans fru Gunilla är intresserade av att köpa den och kanske blir det så.
Gerd, jag och Lena och en liten bråkdel av alla foton på barn, barnbarn och barnbarnsbarn |
Monica och Tommy diskuterar Haggårdens framtid |
Dags för påklädning och jag hjälper min kära mamma på med säkert 7-8 lager olika linnen, underklänningar och tröjor innan det känns bra. Man kan bara reflektera över hur mycket vanans makt spelar in, förr i tiden räckte det med tre lager men nu får man öka på när man är lite frusen!
Jag hinner med ett besök hos min syster Lena, som bor på min mammas fädernesgård, Nilsagården i Fotskäl. Dagen är så fin, på vägen dit hör jag i radion att den första tranan har flugit över Hornborgasjön. Den landade inte men det kommer säkert snart fler. Ett gott vårtecken!
Lena och fin skog, kanske var detta Nilsagårdens skog? |
Vi går en promenad ner mot ån, som porlar och brusar och springer fort. Den första lärkan har ännu inte synts till. Vi fortsätter mot skogen och Kvarndammen. Marken är isig på sina ställen och det är blankis på två små dammar uppe i skogen. Det är vackert och stilla.
Lilla ån vid Kvarndammen, allt är vårvintervackert! |
Sedan är det dags att åka hem till Göteborg. Peter och Miriam kommer och äter middag,mycket trevligt. Båda mådde så bra och såg också ut att må så bra, det är härligt! Och vi fick så mycket att prata om och tiden gick så fort så jag glömde ta ett enda litet kort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar