Bröllop på sydafrikanskt vis!

Jessica heter en fantastiskt duktig, glad, snäll och mycket välorganiserad tjej, som jobbar på cafeét på Strands golfklubb. Varje fredag tar hon hand om hela svenskgruppen och fixar och donar så att allt blir rätt. På ett alldeles otroligt sätt har Jessica koll på vem som är gift med vem, vad vi tycker om, vad vi inte tycker om och vem som ska betala för vem-inget blir fel och hon är dessutom alltid glad,en härlig tjej.

Jessica på jobbet

På påskafton, efter tillkomst av en st 10-årig son och efter 10 års samliv, så blir det äntligen av, nu är det dags för bröllop! Jessica skall gifta sig med Ronald och detta skall ske i Anglikanska kyrkan i Strand och vi inviteras till bröllopsceremonin på påskafton kl 3 och det tycker vi ju är kul - hur ofta får man komma på sydafrikanskt bröllop? Alldeles för sällan!

På svenskt vis kommer vi i god tid, tjugo i tre svänger vi in på parkeringen. Vi förstår rätt omgående att vi är tidiga men ljuv musik spelas därinne och prästen är klar och på plats

Men brudgummen Ronald fanns på plats

Så här såg det ut kl 15.00! Var är alla?

Musiken fanns på plats

Har ni hört talas om Africa-time? Jo, det innebär att det blir när det blir och man kommer när man kommer!
Klockan blev tre och kyrkan var nästan tom, tålamod !!!

Men till slut kom hon, fina Jessica.Vid pappas arm skred hon in i kyrkan, vacker som en dag i sin vita klänning med ett magnifikt släp. 

Vackra pärlor runt halsen,så fin. Tre tärnor i röda klänningar med massor av spets och dito bestman och två "groomsmen" i silvergrå blanka kostymer med röda slipsar. 

Alla på plats ....

Stort allvar, dags att underteckna "giftermålslöftena", 10-årige sonen  med ringen på kudden

Nästan färdigt,efter långt personligt tal till brudparet

Kan inte sitta stilla, måste sitta ner, stå upp, ligga på bänken, hasa fram och tillbaka med dom små flätorna
hoppande och klirrande. Oberörd mamma kollar bröllopsbestyren rakt framåt

Allt klart, rosenbladen strös över det glada paret

Livet är underbart!

På väg, dags för fotografering,sen bröllopsmiddag kl 6 pm

Såå fint bröllop, såå fint brudpar, bästa dagen i ens liv! Lycka till i alla era dagar!

Nu är det påsk!

Påsk, tid för påskkäringar, påskliljor, påskris, kycklingar, ägg, tuppar,fjädrar, hönor och nästan inget av detta har vi här nere i Sydafrika. Jo, på Woolworths kan man hitta chokladägg och påskkaniner i vackert färgglatt stanniolpapper och dessa är tänkta som påskgodis. Men det är allt! Inga små påskkäringar så långt ögat kan nå, finns säkert inget Blåkulla här nere heller förstås!

Viggo och Viola med påskkompis 

Glada blev vi för lite bilder på dom söta barnbarnen! Vilda med pappa Ola är och hälsar på storasyster Vera i Washington och där har man påskäggsletning i trädgården helt enligt traditioner från Ängelholm.

Finns det påskindianer?

Påskäggsrace i Washington, Vera med småsyskon Vilda,Siri och Nils i Washington,härligt att fira
påsk där!

Men lite kalas kan vi alltid ordna i Somerset West, alltså blev det påskknytkalas hemma hos oss på Bergabo på Långfredag. 18 personer lyckades vi klämma in runt ett långbord, kul!

Jansson, köttbullar, prinskorv, avocados med löjromsfyllning
matjesill och så mycket gott. Gette och jag är mycket nöjda!

Knytkalas är underbart, massor av god mat kommer gästerna med, alla bidrar till det goda!

Snapsvisesjungande kräver koncentration och stundtals lite allvar ..

Vi börjar kalaset tidigt och en skön sol skiner på oss. I solens glans har vi sen dagens första tävling,den traditionella puttävlingen.

Olav vinner igen! Första pris i puttävlingen är en kyckling från Woolworths! Visst ser han lite nöjd ut!

Sen blir det äggrace, gå runt huset på tid-tävling, gissa frukträd-och kaktustävling och sist vinprovningstävling. Vid det laget har mörkret fallit för länge sedan, vi har otroligt trevligt och avslutar en härlig kväll med glass och färska hallon.

Dags för lite golfrapportering!

Hösten är på gång här nere i Somerset West och vi svalor börjar så smått dra iväg till nordligare trakter. Alltså var det dags för fredagsgolfsavslutning denna veckan. Med detta kommer förstås prisutdelning. Vandringspriset till totalsegraren för säsongen gick till Norge! Närmre bestämt till vår vän Olav, Stort Grattis och Bra jobbat!

Matchspelsfinal, Babs, Kerstin, Lisa och Lasse från Svalöv!

Men sen har vi flera vinnare till både ära och fina pokaler. Lisa var en av matchspelsvinnarna då hon lyckades besegra Svalövaren Lasse i finalen. Lisa hade dessutom tidigare besegrat ytterligare en man från Svalöv, nämligen käre maken Thomas! Kerstin från Bollebygd blev segrare i den andra matchspelsfinalen, girlpower, säger jag bara!

Kerstin, Stefan och Lisa, glada vinnare med välförtjänta pokaler, bra jobbat allihopa!

Stefan fick också en jättefin pokal, han vann nämligen "eclectic handikapp"-tävlingen och vad ínnebär det, kan man undra? Jo, i förhållande till sitt handikapp (sänkt sig från 36 till 27, fantastiskt bra,Stefan!) hade han lägst antal slag per hål! Ära och pokal, mycket bra, Stefan, Grattis!

Min egen utveckling är inte lika strålande som makens men numera är jag med och vinner lagtävlingar, sakta men säkert går det framåt! King Davids golfbana veckan före påsk, ett strålande teamarbete med Gunilla, Agneta och Hans!

Så här glada blev vi! Vinsten, en flaska vin per man!

Project Playground i kåkstaden Langa!

Föreningen SWEA bjöd in sina medlemmar och deras respektive till ett studiebesök på Project Playground i kåkstaden Langa. Via våran Peter vet vi ju att Jarno, grundaren till Nelly.com, där  Peter arbetar, är en mycket engagerad och också otroligt generös bidragsgivare till detta projekt. Ett stort antal svenska och internationella företag bidrar och gör projektet möjligt. Här kommer nu ett referat från vårt både intressanta och roliga besök hos Frida och alla barnen:

Project Playground i Langa drivs med engagemang, fokus och styrka och Frida Vesterberg, en av grundarna, utstrålar just detta och också värme och total närvaro, när hon välkomnar oss 20 -25 SWEA-medlemmar med familjer och respektive till ett besök på Project Playground.

Lite mingel och samling före rundturen

Frida är tillsammans med Sofia Hellqvist en av grundarna. Hela projectet baseras på donationer. Frida ansvarar för verksamheten på plats och Sofia ansvarar för "fundraising" i Stockholm.  

Dessa båda unga kvinnor startade projektet i september 2010 med 30 000 Rand på fickan. I dag har verksamheten en årsbudget på 2,1 miljoner Rand varav lönerna för de 25 anställda är 1,5 miljoner per år. 60 barn vid starten för tre år sedan har vuxit till nuvarande 270 inskrivna barn.

Frida berättar engagerat om Project Playground

Verksamheten är inhyst i en tidigare skola tillhörande de tyska nunnorna St. Francis och ligger i utkanten av Langa, som är den äldsta kåkstaden utanför Kapstaden. Alla 25 anställda har en lokal bakgrund och de allra flesta är uppvuxna i en kåkstad och förståelsen för livet, problemen, möjligheterna och kanske mest bristen på möjligheter i en kåkstad är en del av vardagen för dessa engagerade människor.

Vad är då verksamhetens syfte? Vi vet att utbildning lägger grunden till ett starkt samhälle. Som ett led i detta ligger verksamhetens syfte att genom lek, sport och kulturella  aktiviteter  stärka barnens självkänsla, ambitioner och skapa en vilja att utbilda sig och bry sig om sin framtid. Förhoppningen är att dessa unga individer ska utvecklas till starka, självständiga och ansvarstagande människor, som strävar mot en fredlig tillvaro och utveckling. Viktigt är att ”barn skall få vara barn” även i en hård omvärld.

Vad har många av dessa unga människor med sig i bagaget?

Många lever i fattigdom, mer än 50 % av de vuxna i Langa är arbetslösa. Man bor i dåliga, dragiga, otäta ”shacks”, alkohol och droger florerar. Tidig sexdebut ger stor risk för HIV/AIDS och förstås tonårsgravditeter. Våld och kriminalitet är en del av vardagen. 1/4 av de boende i Langa är under 18 år. 

Verksamheten !

Frida berättar om verksamheten, barnen är mellan 3 – 18år. Olika projekt och klasser pågår inom drama, retorik och debatt, konst och foto, dans och musik, fotboll och BMX, dvs mountainbike. 

Vi under 8 samlas på gården

Det finns en förberedande klass för barnen under 8 år. Den består av kreativa moment och förberedelser inför den mera specialiserade klassen man kan välja när man blir 8 år gammal.

17 år och möjlighet att vara med i WIP!

Ett nytt ettårsprogram, som kallas WIP, Workshadow Initiative Program, startade den 1 februari i år. Syftet är att i samarbete med olika företag ge ungdomar en grund att stå på och kunskaper om hur man etablerar sig som en god arbetare i dagens samhälle. Praktik på flera arbetsplatser ingår i programmet. Kunskap och erfarenhet behövs i hur det är att gå till arbetet varje dag, kunskap krävs om alla de regler som finns och behöver följas för att en arbetsplats skall fungera och utvecklas framåt. Hur skriver man sin CV och hur kommunicerar man i en jobbintervju? 

Vilka kvalifikationer krävs för att vara med i WIP? 
Jo, man måste ha ett gällande identitetskort, vara minst 17 år, vara en Grade 12 student och inte vara tidigare straffad.

11 ungdomar har kvalificerat sig för programmet och är enormt engagerade, vilket är lätt att förstå. Bland ungdomarna i kåkstäderna är arbetslösheten över 60 % och med dessa kunskaper i bakfickan ökar sannolikheten för tillgång till försörjning och arbete troligen avsevärt.

Hjälp och Stöd!

För barn som behöver hjälp finns Hazel, som är kurator. Hazel kan hjälpa till med det mesta och förtröttas inte i första taget, vilket är a och o, när man ska hantera barns rättigheter i olika instanser.

Det är långt ifrån självklart att barnen hemma får den mat de behöver för att växa och orka. Därför serveras varje dag ett ordentligt lagat mål mat med ris, potatis, grönsaker och ibland kött.

Föräldrarna kallas till föräldramöte en gång varje månad. Stödgrupper finns för de föräldrar som behöver det.

Utflykter, roligt, viktigt och lärorikt!

Varje klass har en egen budget och designar sina egna utflykter. Det finns en total månadsbudget på 8000 Rand för att möjliggöra detta. Vad gör man? Jo, man kan åka på fotbollsmatch, gå på bio, teater, rugby, åka till stranden och mycket mera.

Och vad är då syftet med detta? Så klart att ha roligt men också att lära sig hur saker och ting fungerar, hur man uppträder i olika sammanhang, hur det fungerar att gå på bio eller teater eller hur man äter fint på en restaurang. Om man lever i små omständigheter saknas många erfarenheter som vi själva tar för otroligt självklara.

Rundtur i lokalerna

Frida visar oss runt och vi inser att mycket hänt med lokalerna under dessa snart tre år sedan verksamheten startade. Det finns ett nybyggt omklädningsrum för killarna, som spelar fotboll. 

Omklädningsrum, det har vi aldrig haft förut!

Enligt Frida försökte man få tjejerna att spela också men dom var mera intresserade av andra saker. En fin konstgjord gräsmatta är också alldeles ny.

Play on Wheels

Vi tittar in i Play on Wheels lokal, där alla 9 medlemmarna presenteras på fint uppsatta bilder på väggen. Här förekommer både fysiska och psykiska handikapp och hög personaltäthet behövs med i snitt en skötare på tre barn. Alla barn och ungdomar får ett individuellt träningsprogram, sjukgymnaster och arbetsterapeuter är engagerade. Fina pedagogiska leksaker finns på hyllorna.

En av ungdomarna,  Babsy, har Downs syndrom och kom till centrat helt rullstolsbunden. Hon kunde varken stå eller gå ordentligt. Nu, ett år senare, kan hon gå obehindrat, hjälper till i köket, delar ut mat, vattnar blommorna och spelar instrument. Babsy har också börjat att prata och svarar på tilltal, en helt ny värld har öppnat sig för henne!

Fantastiska Babsy är en stolt medlem i
Play on Wheels

Du är perfekt precis som du är, Gustav, "Angel Ambassadör"

På samma vägg, där Play on Wheels alla medlemmar sitter, finns också ett fint kort på lille svenske Gustav, som led av en mycket ovanlig sjukdom och ej heller blev äldre än 4 ½ år. Gustav har en mycket fint titel ovanför sitt porträtt, han kallas för ”Angel Ambassadör” och han har en stor uppgift att fylla här. Han talar nämligen om att det omöjliga är möjligt!

Du är värdefull, du är unik!

När Gustav föddes informerades Gustavs föräldrar om att Gustav kommer aldrig att kunna se, höra eller äta själv. Men Gustav visste inte om detta så han lärde sig att både se och höra och även äta på sitt eget speciella sätt. Gustav spred med sin lilla person glädje, kärlek och hopp och hans meddelande till oss alla och speciellt till de som behöver det lite extra: ”lyssna på dig själv, lita på dig själv och din styrka. Du är värdefull, unik och viktig, uppfyll dina drömmar på ditt eget sätt och sist men inte minst, du är perfekt, precis som du är”!

Administrationen, inte minst viktig för att allt skall fungera!

Vi besöker kontoret, med 25 anställda och 270 barn och ungdomar att ta hand om, så finns det en hel del administration att ta hand om. 

Tjejerna på kontoret i fina turkosa arbetströjor

Dagens föreställning, vilken upplevelse! 

I stora salen går dagens uppträdandet av stapeln. Vi bänkar oss förväntansfullt och vi blir inte besvikna. Vilken sång, glädje och danskraft det finns i dessa barn och ungdomar. Ett gäng tjejer dansar med kraft, rytm och fart, vilken utstrålning  dom har, framför allt vilken fantastisk rytmkänsla! Vi blir alla så imponerade och också glada över att se dessa små kraftpaket!

Det här är kul!

12-årige Skumbuzo i fint leopardlinne håller takten genom att spela trummor. Plötsligt så räcker inte detta utan han bjuder på en helt egen streetdance, fantastiskt bra, vi imponeras återigen! Vilken härlig rytmkänsla och med vilken bravur han tog plats på scenen!

Skumbozo släpper loss .....

Skumbozo är en kille med fina talanger men livet är inte enkelt för honom. Hans mamma drack för mycket alkohol under graviditeten och Skumbozos utveckling påverkades, både fysiskt och psykiskt. Han behöver gå i specialklass och Hazel, kuratorn, jobbar på att få in honom på rätt plats i sin skola. Men dansa och spela trummor är han världsmästare på, bra jobbat Skumbozo!

Plötsligt höjer en av de minsta danstjejerna upp en klar och stadig röst och på alldeles utmärkt engelska berättar hon att hennes namn är Ulwetho och att hon är född i Johannesburg. 

Ulwetho säger tack och välkomna igen !

Hon vill tacka oss så mycket för att vi kom och ville titta på deras show och att vi är välkomna igen. Tack Ulwetho, det var så fint sagt och jag tror att det är många av oss, som gärna kommer tillbaka hit!

Sponsorer möjliggör fotbollsturnering och gör allt möjligt!

Helgen den 23-24/3 är det fotbollsturnering på Langas Sportsfield. Då kommer lag med vita barn, färgade barn och svarta barn att vara med. Alla barn får, kan och vill vara med i turnering, härligt! Ett antal sponsorer ser till att detta är möjligt. Utan sponsorer ingen turnering och inget Project Playground!

Tack Frida och Tack Sofia och Tack alla!

Både Frida och Sofia är otroligt viktiga personer. Sofia arbetar med att hitta sponsorer hemma i Sverige och Frida gör arbetet på plats i Langa! Stort tack båda två för allt fint och fantastiskt arbete ni gör för dessa barn och ungdomar!

Tack, Frida, för att du på ett så engagerat och varmt sätt visade oss er fina verksamhet, som ni alla kan vara så stolta över! Det är lätt att se att barnen mår bra här. Det finns en tillit till de vuxna här som syns och märks. Oj, oj, så mycket kramiga barn vi såg och fick krama innan vi vinkade hej då!

Tack för en fantastisk föreställning och tack alla barn och vuxna för att vi fått se er fina verksamhet!

Entusiastiska musik-och danslärarna Mbulelo och Lungiswa med alla glada  och duktiga barn

Man kan förstås gå in på Project Playgrounds fina hemsida och läsa mera bland annat om hur man gör om man vill hjälpa verksamheten genom en donation. Adressen är:

www.project-playground.org

Hejdå alla glada barn!

Besök på Simonsig, vingård med ett antal prisbelönta viner!

Simonsigs vingård sponsrar generöst fredagsgolfen varje fredag med 6 vinflaskor, vi tackar och bugar för detta! Vinerna från Simonsig håller dessutom hög klass, får en mängd priser och enligt hörsägen shoppar även drottningen av England en del av sitt vin härifrån och då är vi ju i gott sällskap, eller hur?

Här produceras rött och vitt vin och cape classic (Sydafrikas champagne),  drygt 20 miljoner flaskor varje år. Deras viner exporteras till 55 länder varav Sverige och Systembolaget står för en stor del.

Pierre, exportansvarig, guidar oss runt och berättar med stor entusiasm och kunskap om skörd, tillverkning och livet på gården.

Pierre bjuder på en vindruva

180 människor är fast anställda här och 60 personer kommer in som säsongsarbetare vid skördetid. Det finns 54 hus för de anställda, det finns ett dagis och ett fritids för barnen på farmen. På fritids arbetar man efter mottot "Healthy body, healthy mind" och satsar främst på att hjälpa barnen med språket och läskunnigheten, på sport och på utveckling av kunskaper man behöver i sitt dagliga liv, jättebra.

Vi guidas runt pressningen av druvor, lagringslokalerna och kommer till etikettering och packning. Här jobbar nästan bara damer, ett bullrigt och enahanda jobb. Direkt tänker vi på hörselskydd och byte av arbetsmoment för att minska skador, men när vi frågar Pierre om hörsel och skydd så berättar han att alla erbjuds detta men man vill inte använda det. Arbetsledarfråga tycker någon då, kanske är det så att allt tar tid.

Etikettering och packning, bullrigt löpande band

Pierre tog oss sedan vidare till vinprovningen och vilken generös och väl genomtänkt provning detta var. Fina lokaler, en utförlig presentation inför varje avsmakning och vi fick också jämföra olika viner på ett bra sätt tex en pinotage som har vuxit på en speciell liten kulle med speciell jordmån, Red hill, meden vanlig pinotage. Red hill kullen blev vi förevisade, den låg alldeles intill lagerbyggnaderna och det vinet var så gott! Fantastiskt vad jordmånen kan göra.

Tommy med goda vännen Ulla njuter gott vin

Vi smakade också på två vita viner, chenin blanc, varav den ena lagrats i ektunna och den andra inte. Fantastiskt här också vilket mycket tyngre och kraftigare vin det blev av eklagringen. Som helhet ett stort antal riktigt goda viner, tack Pierre, för en fantastisk vinprovning!

Pierres berättade att hans mål är att närhelst vi besöker systembolaget hemma i Sverige så skall speciellt titta efter Simonsigviner och efter detta besöket så kommer säkert många av oss att göra detta.

Ett axplock av druvorna på Simonsig, se så olika bladen är och jag kan berätta att druvornas
smak och utseende varierar likaså enormt

Allt avslutas med lunch i Cuvée, Simonsigs restaurant, trevligt även detta!

Åter i Sydafrika!

Åter till Kapstaden, resan gick mycket bra och på recordtid med fantastiska Swissair och inhyrda Edelweiss Air. Väntetid i Zyrich 40 minuter, bagaget kom med, inte illa! Sammanlagd restid knappt 15 timmar, det måste vara rekord!
Ett vackert och soligt Sydafrika tar emot, glad Stefan med broder Ulf möter på flygplatsen. Ulf åker sedan direkt vidare med inrikesflyget till Durban. Här ska han avsluta byggarbeten på sitt hus och sen är det dags för försäljning.
Vad har då käre Stefan gjort under min bortovaro?

Stefan på rangen, här har man det bra!

Jo, han har haft det mycket bra, förstås spelat och tränat golf, jobbat lite, varit tillsammans med Tommy, som är här och förstås umgåtts med broder Ulf ett antal dagar.
Han har också varit på konsert tillsammans med 4500 andra människor på vackra vingården Vergelegen, som höll sin traditionella och årligen återkommande konsert Starlight Classic. Fantastiskt bra, som alltid!

Tommy vid poolen vid ett tidigare lyckligare tillfälle, när förkylningen inte hade honom i sitt våld

Vårt fina hus var lika vackert som alltid förutom att blommorna i blomkrukorna hade på något sätt torkat till och fått väldigt mycket vissna och torra blad, fast dom visst fått alldeles tillräckligt med vatten?? Stora fåglar med långa näbbar hade kommit och terroriserat blommorna, som det kan bli?!
Stackars Tommy hade dessvärre drabbats av en elak influensa och förkylning och varit sjuk en hel vecka med en eländig hosta. Just i dag så har gode vännen Hasse dykt upp och vi får hoppas att nu är sjukdagarna över.

En sista fundering, Viola, så lik sin mamma, eller ??

Viola, snart 2 1/2, fullständigt älskar rosa! Allt skall vara rosa! Hon är också mycket lik sin mamma i samma ålder och älskar fina klänningar. Kan det vara så att man måste vara mormor eller mamma, för att tycka detta är så kul? Ola tittar på oss och skakar på sitt huvud, undra på att vi behöver 8 mars? Men kul är det, se denna lilla svit av Viola i fin rosa klänning. Härligt att vara fin!

Hej, fin med halsband och väska

Hallå där, lite lik Lisa i samma ålder, kanske ?

Storebror Viggo är med och kollar att frisyren blir rätt

Och vad hittar vi inte hemma vid garderobsrensning hemma, jo, Lisa i ett reportage från Hänt i Veckan från år 1996. 18 år, visar kläder på Hotell Avenyn i Göteborg. Sjöfåglarna, Göteborgsk välgörenhetsorganisation  har modevisning och Hänt i veckan och vi var där! Fantastisk dotter, fantastisk klänning och så kul !! Härligt Lisa !

Jättefin !

Nu är det dags att åka till Sydafrika och till Stefanos. Tack, kära allihopa för härliga tre veckor och må så gott här hemma i Sverige, snart är det vår!

Sista helgen i Stockholm!

Snart dags att åka tillbaka till Sydafrika, på måndag 11/3 är det dags. Men först blir det ett par dagar till i Gåshaga hos Lisa och Ola och Vilda, Viggo och Viola. Och då får man vara med om trevliga saker, som tex årets första grillparty!

Vi älskar att grilla, mys tycker Lisa och Ola och Livs mamma Louise

Grannarna på Pärlvägen bjuds in på grillning i solens glans. Det märks att Stockholm ligger längre norrut än Göteborg, här ligger snön tryggt kvar och det är flera minusgrader. Korv och hamburgare, lika gott som vanligt.

Viggo susar nerför backen

Viola och Philip beundrar Viggos framfart

Ungarna åker nerför tomtens egen pulkabacke men vill egentligen gärna att cyklarna ska komma ut så det är bara en tidsfråga, våren är definitivt på gång även här. Vilda och hennes kompis Liv kurar ihop sig och pratar lite hemligheter och tycker mest att småsystrarna Mathilda och Viola kommer och stör.

Mys vid snowracern, får man vara i fred här ?

Lördag kväll, det är ju Melodifestival och vi kurar ihop oss i soffan precis som säkert minst hälften av Sveriges övriga befolkning och vilket startfält! Här fanns något för de flesta smaker. Eld och Ralf Gyllenhammar och Bed on fire var Olas favorit. Vilda höll på Begging med snyggingen Anton Ewald. Enda kvinnan, Louise Hoffsten, gjorde jättebra ifrån sig med sin Only the dead fish follow the stream, bra titel tycker jag, min favorit. Sen fanns ju häftiga Sean Banan med Copacabanana, som var precis som det låter, massor av färg, häftig glad musik och mycket brasilianskt karnevalsstuk. Yohio med Heartbreak Hotel var en androgyn uppenbarelse, som på sitt eget speciella sätt sjöng bra. 17 år och tydligen en succé i Japan.
Sen har vi förstås dom fyra gubbsen med Tommy Körberg i spetsen, En riktigt jävla schlager, som verkligen inte var så speciellt roligt. Hur kom dom ända hit?? Så blev dom också sist eller kanske var det näst sist?

Melodifestivalssoffan, alla superintresserade men inte Viggo, han pysslar med lite annat

Vann gjorde duktige Robin Stjernberg med You och han blev förstås så glad! Han får sjunga för ofattbara 100 miljoner människor på riktiga Eurovision Song Contest i Malmö när det blir dags!
Grattis!

Vilda, Viggo och jag var på bio och såg Sune i Grekland. Jättemysig film med tjejtjusar-Sune och hans busiga lillebror Håkan-Bråkan. Nästa dag åkte också Vilda och jag och hämtade kvarglömda muggar från vårkreativa dag, när vi var och målade keramik inne i stan i höstas.

Kul tyckte vi och så här fint blev det !

Snyggt, och tack för härliga dagar uppe i Gåshaga, så kul att vara hemma och träffa er alla. Nu bär det av till Sydafrika och Somerset West igen om några timmar. Dags att komma tillbaka till Stefan och det skall också bli härligt!