Funderingar runt livet i Sydafrika

Tidningen The Big Issue har jag skrivit om förut, mycket läsvärd för det mesta. Den säljs av försäljare i gatuhörnen ungefär på samma sätt som tidningen Faktum säljs i Göteborg. 20 rand kostar den och säljaren får behålla halva förtjänsten.

I det senaste numret finns en riktigt bra ledare, läsvärd, rolig, eftertänksam och klok. Den handlar om ett tänkt scenario när nu jorden inte drabbades av den tänkta undergången den 21 december, som dom gamla mayaindianerna hade förutsagt. Varför då inte spåna fritt om hur man skulle vilja ha vår värld här nere i Sydafrika?

Alla inser att hoppsan, jorden gick ju inte under! Istället kan man tänka sig att alla människor på något sätt drabbas av en kosmisk påverkan och därmed en ny global medvetenhet och insikt och vill göra världen och Sydafrika till en bättre plats att leva på. Vi är väl alla överens om att krig, det vill vi inte ha. Sen vill vi att alla har samma rätt att finnas på vår jord oavsett vilken religion vi har, vilken ras eller folkgrupp vi tillhör eller om vi är gay, lesbiska, heterosexuella eller vad som egentligen.

Kanske då att president Jacob Zuma här nere i Sydafrika drabbas av skamsen insikt och förstår att han inte är den president som Sydafrika egentligen förtjänar utan han avgår och ägnar resten av sitt liv åt att betala tillbaka sina skulder till staten. Säkerhetskostnaderna för hans privata residens Nkandla är enorma och det lär ta litet tid att betala igen. Vem ska då bli president, ja det är inte helt självklart men ANC drivs förstås också av en ny moralisk kompass och utser någon fantastisk Mandela-lik person. I ledaren föreslås Jay Naidoo, en höjdare i näringslivet, det får duga tills vidare.

Skolministern får avgå och ersätts av en person som Mamphela Ramphele, tidigare antiapartheidaktivist, nu välkänd och ytterst kompetent affärskvinna. Hon ser förstås till att få ordning på utbildningssystemet, att alla barn får en bra skolgång och att skolbarnen i Limpopo som inte fick sina skolböcker i år nu får dom. Kompetenta Helen Zille, ledare för Demokratisk allians och borgmästare i Kapregionen erbjuder sig att bli både utrikes- och kommunikationsminister. Det kommer denna välordnade och engagerade människa att klara och dessutom både hinna cykla till jobbet och ta en dans då och då.

Samtidigt så kommer en bunt av Sydafrikas välmående och enormt rika människor tex familjen Rupert, att drabbas av insikten att dom behöver inte alla sina pengar och ägodelar utan 99 % av sin välfärd skänker dom bort till olika projekt till förmån för Sydafrikas fattiga. Sist men inte minst så drabbas även den förre undomsledaren för ANC, Julius Malema, av självrannsakan och inser att han behöver inte sin Breitlingklocka eller alla sina kostymer utan han ger bort allt han äger och har till behövande och drar sig tillbaka till en eco-by där han lever som eremit resten av sitt liv.

Ledaren slutar med att konstatera att detta trots allt bara är en trevlig dröm och troligen en ganska så ouppnåelig sådan? Men å andra sidan, konstigare saker har hänt i Sydafrika, blev inte en man som heter Nelson Mandela Sydafrikas president efter att ha suttit 27 år i fängelse? Han hade dessutom ett sinne totalt ofördärvat av sina umbäranden, istället blev han en av världens mest framgångsrika ledare, helt enkelt otroligt och fantastiskt.

Och vad läser jag inte sen i The Sunday Independent, en av de stora söndagstidningarna, i förrgår, den 3 februari? Jo, rubriken på förstasidan är ”Malema homeless”! Vad har då hänt? Verkligheten har kommit ifatt honom och hans tre hem, hans bilar och värdesaker är beslagtagna för att betala hans skatteskulder på 16 miljoner Rand. Hans livvakter fick gå då han inte kunde betala dom och det sägs att han kan ha flyttat hem till sin ”grandmothers house”.

Ledaren i samma tidning uttrycker en viss sorg över en ung människas oförmåga att göra gott med de medel han fått. Han ledde ANCs ungdomsorganisation, där han representerade en stor del av Sydafrikas svarta och färgade unga. Han kom från ingenting och ägde för 10 år sedan inte många rand och han blev på några år en mycket välbärgad ung man, hur det nu gick till.  Han missbrukade sin makt på många sätt och sanningen segrar till slut! Sagan är kanske inte helt slut för Julius Malema men att han får ta konsekvenserna av sitt handlande kan ge ett lärande för många.

Allt detta tyckte jag var mycket intressant och sedelärande. Självklart är ingenting så lätt att fixa till. Det tar säkert 100 år att att få ett välfungerande Sydafrika utan mutor, korruption och orättvisor men man kan ju drömma om lite  snabbfix! Malemas slutliga fall från tronen är förstås sann historia, kanske slutar han som eremit i en ekoby också, vem vet?