Golfinspiratör Erik på besök!

Våra gamla goda vänner, Anna och Lennart, i byn Sjunnen utanför Vetlanda i Småland har alltid spelat golf med varandra och med alla fyra barnen. Nu kommer yngste sonen Erik och hälsar på här hos oss. Erik är nere och golfguidar svenska resenärer för Vinbergs Travel i Eslöv, som är på kombinerad kultur - och golfresa i Sydafrika. Detta gör han med stor entusiasm för att inte tala om vilken stor entusiast han är när det gäller golfen.

Nu har vi lärt oss om central balansering, mittstång i kroppen, vikten av att fullfölja sina slag och oändligt mycket mera. Balancegolf, din kropp blir din kraft - aldrig din begränsning! Visst låter det hur bra som helst. Från den 1 april får dessutom Halmstadborna glädjas åt Eriks entusiasm för då skall han ansvar för golfutveckling mm på fina golfrangen Halmstads Golf arena, som öppnade 2011.

Här är vi på Strands golfbana i Somerset West. vi var mycket imponerade över Eriks spel. Tänk hål 9 på Strand, här slog Erik lätt som en plätt ett slag på  320 meter och hamnade tre meter från hål! Det är ett mycket långt slag! Bara fantastiskt!

Nu hoppas vi kunna locka hit Anna och Lennart på en liten golf- och kulturresa till Sydafrika, kanske nästa år, när Erik kommer tillbaka hit. Anna och Lennart, ni är så välkomna!

Så här mysigt kan man ha det vid poolside

SWEA-Braii i Pringle Bay

Sydafrikanen älskar att grilla och vem gör inte det? Vi svenskar gillar ju också detta, alltså är en av SWEAs årliga sammankomster en träff ute hos gästvänliga Kerstin och hennes Nisse. Då tar vi med oss kött att grilla, vi tar med sallad, bröd, lite vin och kanske lite annat smått och gott och sen har värdparet ordnat med en grillmäster Jean, som proffsigt sköter de två grillarna med den äran.

Här träffade vi SWEA-medlemmar från Kapstaden, Somerset West och Pringle Bay och deras medtagna äkta män och goda vänner. Vi träffar Yvonne och hennes nästan 80-åriga mamma från Köping, som är nere och hälsar på. Tina och Annika får tips om en eco-båttur, som man kan ta från bryggan nära avfartspiren till Robben Island. En tur på ca 2 timmar som berättar om djur och natur i havet. Tina antecknar och här kan jag nog räkna med att få en liten rapport från detta lite senare ..

Vi pratar med Cilla som precis har fått jobb på en skola för utvecklingsstörda i Kapstaden och är fylld av entusiasm inför detta. Maken, som jobbar på Tetrapak  berättar om entusiastiska medarbetare, som vill förändra världen och också om brist på utbildad personal. Skolsystemet i Sydafrika hinner inte utbilda unga människor i den takt som arbetsvärlden behöver och heller inte till tillräckligt avancerad nivå. Men det kommer så klart, det tar bara tid.

Utsikten från Kerstins och Nisses hus

Nisse, vår värd, berättar om hur familjen hamnade i Sydafrika för ca 20 år sedan. En av sönerna bestämde sig för att han ville utbilda sig till arkitekt och det ville han göra i Kapstaden. Sagt och gjort, han flyttade dit och föräldrarna kom och hälsade på. Dom upptäckte då att sonen bodde alldeles förskräckligt uselt och bestämde sig för att investera i ett boende åt sonen, stort nog så att föräldrarna kunde komma och hälsa på. Så skedde och Nisse och Kerstin tyckte mycket om det dom såg och när sonens studier var färdiga så sålde dom sitt hus i Kapstaden och hittade sen sitt favoritställe här i Pringle Bay. Här bor dom nu 5-6 månader om året och övriga tiden i Schweiz. Sonen bor kvar i Sydafrika och har hittat en sydafrikansk fru. Den andre sonen bor i Norge.

Här berättar Nisse om dom hittade till Pringle Bay

Nisse och Kerstins hus har mycket av Sverige över sig, en massa korsstygnsbroderade tavlor, som Kerstin och har gjort pryder väggarna och det är fantastiskt ljust och fint och högt tak med massor av pelargoner överallt.

Visst är det vackert !

150 meter från huset ligger stranden med fin vit sand och otroligt klart vatten. vi doppar våra tår i detta vackra men oj, så kallt, kan det vara mer än 16 grader? Det tror vi inte! Vart tar inflytandet från Indiska Oceanen vägen? Eller är det kanske det som gör att det är 16 grader och inte lika kallt som på Sydafrikas västkust dvs så där 13 grader?

Musik, musik och mera musik ...

Under fyra dagar i förra veckan så hade vi tre musikupplevelser, en helt fantastisk och två riktigt bra! Den mest spektakulära upplevde vi på vingården Paul Cluver. Här finns det en amfieteater mitt ute i skogen under enorma höga svajande eukalyptusträd och här ställer Paul Cluver till med konsert varannan lördag under sommarsäsongen.
Denna gång var det saxofonisten Andrew Young från Liverpool, som kom och berättade om Beatles och deras och Andrews födelsestad, Liverpool. Vilken underbar och kärleksfylld hyllning till de fyra Beatlarna men också till Liverpool och till de människor, som finns där och också till Andrews egen familj. Andrew, en klassiskt skolad saxofonist, som arbetat 6 år med Philharmonikerna i Durban, "de bästa åren i hans liv" säger han själv.

Bara fantastiskt, vilka toner en saxofon kan frambringa!!

Han berättar om sin gatorna därhemma, där Paul och John stod vid busshållplatsen och väntade på bussen. Inte långt därifrån låg Strawberry Fields, ett hem för föräldralösa barn, dit John och Paul brukade gå och leka. På kyrkogården alldeles intill satt dom och hängde och hämtade inspiration till sina låtar, tex, visst känner vi igen "Ah, look at all the lonely people" med Eleonor Rigby och Fader Mckenzie, namn som plockades från gravstenarna.

Vilken gudabenådad saxofonist, helt enkelt fantastisk! Vi var ett gäng på 16 svenskar där och alla var vi så imponerade och tyckte det var så mysigt. Bandet han hade med sig var också otroligt bra.

Mysig var också den fantastiska amfieteatern med bänkar runt scenen och stånd med pizza, sushi och dricka. En salig blandning på publiken men helt säkert hade många av oss vuxit upp med Beatles.

Här sitter Lasse, Kerstin, Lisa och Thomas och njuter sin pizza. I bakgrunden ser vi Agnes och Tor och också viktiga pizzamannen + han som mixar ljudet. 

Vi besökte också en annan amfieteater på Oude Libertas i Stellenbosch. Här har man föreställningar flera dagar i veckan och en mix av klassiskt, jazz, flamenco, dans, opera, allt man kan tänka sig.

Oude Libertas amfieteater, mycket elegant ..

Här såg vi The Dahlings, tre damer, som sjöng dessa, både käcka och mera smekande låtarna, från 40- och 50-talet. Låtar som Lemon tree, Boogie Woogie, The Girl from Ipanema och mycket mera.

Mycket vippkjolar, smala midjor och höga klackar men inga bilder fick vi ta, trist!

Både Andrew Young och damerna Dahlings använde sig av videoduk med filmer och bilder, där dom skapade den historia dom ville berätta som komplement till sina låtar, vilket förstås gjorde allting så mycket mera levande.

Sist men inte minst var vi på Artscape Theatre, Kapstadens eget operahus, och såg Dirty Dancing. Ni kommer väl alla ihåg filmen Dirty Dancing med Patrick Swayse, denne skönlockige man. Denna film, som söta dotter Lisa, nu 34, i 10-årsåldern tittade på säkert minst 25 gånger. Gissa, om hon fortfarande kan alla replikerna? Det kan hon!

Magiskt!

Hit åkte vi alltså Tina, Annika, Stefan och jag för att drömma oss bort lite bland dans,musik och ung kärlek. Kanske blev vi lite besvikna, den var inte riktigt så bra som vi trott. Inte förrän den sista scenen så släppte allt och stämningen blev fullständigt magisk. Baby och hennes Patrick-standin fullständigt släppte på allt, han gled in på scenen och sa: "Nobody puts Baby in the corner" och han tog sin Baby i handen och dom dansade sin underbara dans och bara ägde scenen, fantastiskt bra och ett härligt avslut! Publiken var helt bedårad!

Till slut blev det precis så bra som vi hade tänkt oss, vi är helt klart bedårade!

Theos verkstad i Khayelitsha!

Kommer ni ihåg Theo, vår mycket trevlige keramiker från Eastern Cape? Theo gör fantastiskt fint och färgstark keramik, som han säljer på Somerset Wests lördagsmarknad. Från att ha suttit på en undanskymd plats i ett hörn på marknaden när vi först träffade honom för några år sedan, så har han flyttat fram sin position och har nu ett fint stånd under tältdukstak på bästa flanérstråket. Affärerna har verkligen gått bra och denne alltid lika glade och utåtriktade kille har verkligen lyckats!

Sist vi träffades regnade marknaden bort och nu gör vi istället ett besök hos Theo i hans verkstad i kåkstaden Khayelitsha. Khayelitsha är den största kåkstaden utanför Kapstaden och det är olika bud om hur många människor som bor där. I en artikel i vår svenska resetidning Vagabond från 2012, så står det 1 miljon människor men vi har också hört siffran 2 miljoner. Vi följer skyltarna mot Khayelitsha och guidas av Theo via telefon till en bensinmack och där väntar Theos kusin, som glatt hoppar in i bilen och visar oss den sista kilometern till verkstaden.

Khayelitsha från motorvägen N2, en samling "shacks", som breder ut sig

Här närmar vi oss Theos verkstad, mycket taggtråd överallt men också fina  hus

Så här ser det ut utanför Theos verkstad, i högra delen finns textilfabriken och utbildningslokaler

Här har vi kommit fram och förutom Theo så har också andra konstnärer plats och utrymme i samma verkstad. Runt om finns andra företag insprängda, ett säkerhetsbolag, ett textilföretag, där kvinnor tillverkar kläder. Det finns en restaurang och en lokal, där man har ett projekt för blinda. Det är mycket människor, som rör sig runt omkring.

En nöjd Theo visar sina fina temuggar

Theo är en välutbildad man, som pluggat konst på universitetet i Kapstaden, som arbetat som lärare inom sin konstart och som nu de sista åren har utvecklat sin verkstad. Han sysselsätter ett antal personer bla sin äldsta dotter och sin kusin.

Flera exempel på den vackra keramiken, Tina botaniserar i bakgrunden

Stefan och Theo diskuterar affärer och beställning sker av flera muggar. Det är trångt överallt, många skall få plats. I ett litet rum sitter Theo och två personer till och handmålar keramiken.

Kreativ dam, som gärna förevisar sina fina saker. Efter handmålningen glaseras allt och då kommer de starka fina färgerna fram. Visst finns det en marknad för detta vackra!

Vi pratar med Patrick Holo, som via sina alster dokumenterar livet i kåkstaden. En söndagmorgon, när många går till kyrkan, en musikafton, när gänget släpper loss, en tvättdag i den kommunala tvättstugan, barnen som går till skolan, så fina saker ..

En söndagmorgon, se kyrkan uppe till höger, folkstockning i dörren

Nästa kille vi pratar med heter Cinga Samson och han berättar att från och med lördag är han med på en utställning på AVA Gallery i Kapstaden. I sin telefon visar han en av sina tavlor, som ställs ut där, två damer utan huvud iklädda rosa klänningar, som leker med en toalettpappersrulle !? Men frånsett detta lite "knäppa" motivval, så var han så trevlig och ville gärna bli fotat bredvid sin nuvarande tavla, som föreställde två duvor på en fönsterkarm med lite antika statyer och fina blomsterarrangemang undertill, se tavlan på bilden.

Här har vi arrangerat lite, så att Cinga skall vara så snygg och "konstnärlig" som möjligt och med hans fina konstverk i bakgrunden,
stort lycka till i framtiden!

Sen måste vi ju ta lite mera bilder, alla dom lite runda damerna nöp våran Annika lite i armen och tyckte hon var såå vacker

Och hur blev den nu då? Vi är ju supersnygga, eller hur?!

Tack Theo, detta var ett mycket trevligt besök,vi ses snart igen på Somerset Wests marknad!

Namibiagänget träffas igen!

Tove och Olav bjöd in till golf på "Die Zalze" och det tackar Namibiagänget inte nej till! Lite drömmer vi kanske om spännande "långresor" igen men trots det så bidar vi vår tid iallafall till nästa säsong.
Die Zalze är en mysig golfbana och trots regnoväder det närmsta dygnet före utslag så höll det upp och vi njöt av härligt och faktiskt lite svalt väder, sköönt kan vi tycka!

Lisa slår ut på blöt bana ..

Efter avslutat värv, killarna ser ni som små pygmeér i bakgrunden

Sen avslutar vi på fina Lord Nelson med en jättegod fisklunch och drömmer lite om nya, djärva mål. Kan det bli Madagaskar eller möjligen safari i Zimbabwe eller kanske kan vårt kära värdland Sydafrika bjuda på alldeles egna spännande mål?

Vi mår alldeles förträffligt, tusen tack Tove och Olav, för så trevligt arrangemang!

Syster Yster på besök

Vännerna Tina och Annika, medlemmar i mitt Syster yster gäng, kom och hälsade på redan i november 2011. Nu var det dags igen att komma och njuta Sydafrikas fröjder, dess goda mat, goda viner och annat smått och gott.

Första dagen, en test av den goda chenin blancen hos Ken Forrester

   

Tina njuter av doft och smak ..

Förra besökets välkomstlunch på mysiga vingården Somerbusch gjorde vi en gång till och det gick alldeles utmärkt. Nu blir det ett par veckor med besök vingårdarna i Stellenbosch, Paarl och Franschoek i första hand. Vinintresset hos kära Tina och Annika är stort, tillika intresset för god mat.

Livet är härligt, välkommen Annika och Tina!

Alltså var det ett måste att besöka restaurang Makaron ännu en gång. Denna fina restaurang på Majeka House utanför Stellenbosch, som starkt aspirerar på att komma upp bland de tio bästa restaurangerna i Kapregionen. Här fick vi också lite nya tips och råd från Josephine, Makarons svenska restaurangchef och somelier, som vi träffat tidigare. Vingården Reyneke med biodynamiskt odlade metoder gör ett fantastiskt vin enligt Josephine. Vingårdarna i Swartland tillhör också Josephines favoriter.

Förutom detta fick vi mycket god mat, vi njöt av den fina vattendimman, som sprayades på oss med jämna mellanrum för att ge svalka. Massor av vackra blommor, en jättemysig inredning gjorde det trevligt och dessutom lockade Josephine till besök på deras fina spa där man tex kan få "Delux Africology Pedicure which includes a wrap, shoulder and footmassage". Detta är nu beställt av Tina och Annika och skall gå av stapeln på söndag, mysigt!

Lördag morgon, det regnar! Så kan det bli, fantastiskt härligt för alla torra gräsplättar överallt men man blir nästan förvånad, tänk att det blir regn! Dagens besök på Somerset Wests marknad blir lite rumphugget, den blir nämligen inställd pga regn! Vi lyckas dock träffa Theo, vår afrikanske keramikvän, som väntar på att att bli hämtad i regnet av sina vänner. Theo packar glatt upp en del och förevisar sin vackra keramik, Tina handlar lite men det blir i största hast. Istället blir vi inbjudna att komma till hans keramikverkstad i Khayelitsha, spännande!

Men vi åker vidare till Stellenboschs matmarknad och där är det öppet och full rush trots  fortsatt regndroppande. Ett fantastiskt ställe, som ligger på Oude Libertas, precis utanför Stellenbosch. Det är öppet varje lördag och här finns massor av matstånd av olika slag och sorter, hantverk, frukt, fruktdrycker, växter, kläder och allt möjligt.

Här kommer vi in till själva marknaden, en massa stånd breder ut sig..

Vi provar ost, oliver, bröd mm. Tina och Annika inhandlar var sin trollerilåda förevisad av dynamisk och mycket innovativ ung man. Min uppfattning om att trolleri trots allt oftast är lite trolleri dallrar ånyo i sina grundvalar förstås ...

Mmmmm, här köper vi oliver och tapenade

Hos detta tyska par köper man fantastiska bakverk och nygräddade våfflor

Här är det mannen i huset som står för bakandet av dessa goda kakor. Det började i liten skala för ett par år sedan och nu tar bakandet åtminstone 3 dagar i veckan och affärerna bara växer. Våffelbak görs på plats av den flitige maken och den väldigt trevliga och söta frun står för försäljningen. Vi inköpte en äppelkaka med vaniljfyllning!

Denne man kan vi inte motstå, OBS blomsterkrans och små änglavingar på ryggen!

Här shoppar Stefan timjan, oregano och citronväxt att göra te av från kunnig  tös i regnet

Vi får också lära oss att man kan visst göra te av bladen från vårt citronträd också. Allt som allt är detta en jättetrevlig marknad full med godsaker. Hit kommer vi att åka igen!

Vad gör en pensionär?

Vi fick ett SMS från dotter Lisa: "Riktigt roligt tyckte vi ... Fniss!"
Dessa söta bilder bifogades:

Riktigt roligt tyckte vi också och liten Johanna har ju superkoll på läget, mitt i prick när det gäller oss  pensionärer med Sydafrikastuk! Passa er bara alla föräldrar, man ligger nära riskzonen att bli pensionär   redan vid 30-40!!

Funderingar runt livet i Sydafrika

Tidningen The Big Issue har jag skrivit om förut, mycket läsvärd för det mesta. Den säljs av försäljare i gatuhörnen ungefär på samma sätt som tidningen Faktum säljs i Göteborg. 20 rand kostar den och säljaren får behålla halva förtjänsten.

I det senaste numret finns en riktigt bra ledare, läsvärd, rolig, eftertänksam och klok. Den handlar om ett tänkt scenario när nu jorden inte drabbades av den tänkta undergången den 21 december, som dom gamla mayaindianerna hade förutsagt. Varför då inte spåna fritt om hur man skulle vilja ha vår värld här nere i Sydafrika?

Alla inser att hoppsan, jorden gick ju inte under! Istället kan man tänka sig att alla människor på något sätt drabbas av en kosmisk påverkan och därmed en ny global medvetenhet och insikt och vill göra världen och Sydafrika till en bättre plats att leva på. Vi är väl alla överens om att krig, det vill vi inte ha. Sen vill vi att alla har samma rätt att finnas på vår jord oavsett vilken religion vi har, vilken ras eller folkgrupp vi tillhör eller om vi är gay, lesbiska, heterosexuella eller vad som egentligen.

Kanske då att president Jacob Zuma här nere i Sydafrika drabbas av skamsen insikt och förstår att han inte är den president som Sydafrika egentligen förtjänar utan han avgår och ägnar resten av sitt liv åt att betala tillbaka sina skulder till staten. Säkerhetskostnaderna för hans privata residens Nkandla är enorma och det lär ta litet tid att betala igen. Vem ska då bli president, ja det är inte helt självklart men ANC drivs förstås också av en ny moralisk kompass och utser någon fantastisk Mandela-lik person. I ledaren föreslås Jay Naidoo, en höjdare i näringslivet, det får duga tills vidare.

Skolministern får avgå och ersätts av en person som Mamphela Ramphele, tidigare antiapartheidaktivist, nu välkänd och ytterst kompetent affärskvinna. Hon ser förstås till att få ordning på utbildningssystemet, att alla barn får en bra skolgång och att skolbarnen i Limpopo som inte fick sina skolböcker i år nu får dom. Kompetenta Helen Zille, ledare för Demokratisk allians och borgmästare i Kapregionen erbjuder sig att bli både utrikes- och kommunikationsminister. Det kommer denna välordnade och engagerade människa att klara och dessutom både hinna cykla till jobbet och ta en dans då och då.

Samtidigt så kommer en bunt av Sydafrikas välmående och enormt rika människor tex familjen Rupert, att drabbas av insikten att dom behöver inte alla sina pengar och ägodelar utan 99 % av sin välfärd skänker dom bort till olika projekt till förmån för Sydafrikas fattiga. Sist men inte minst så drabbas även den förre undomsledaren för ANC, Julius Malema, av självrannsakan och inser att han behöver inte sin Breitlingklocka eller alla sina kostymer utan han ger bort allt han äger och har till behövande och drar sig tillbaka till en eco-by där han lever som eremit resten av sitt liv.

Ledaren slutar med att konstatera att detta trots allt bara är en trevlig dröm och troligen en ganska så ouppnåelig sådan? Men å andra sidan, konstigare saker har hänt i Sydafrika, blev inte en man som heter Nelson Mandela Sydafrikas president efter att ha suttit 27 år i fängelse? Han hade dessutom ett sinne totalt ofördärvat av sina umbäranden, istället blev han en av världens mest framgångsrika ledare, helt enkelt otroligt och fantastiskt.

Och vad läser jag inte sen i The Sunday Independent, en av de stora söndagstidningarna, i förrgår, den 3 februari? Jo, rubriken på förstasidan är ”Malema homeless”! Vad har då hänt? Verkligheten har kommit ifatt honom och hans tre hem, hans bilar och värdesaker är beslagtagna för att betala hans skatteskulder på 16 miljoner Rand. Hans livvakter fick gå då han inte kunde betala dom och det sägs att han kan ha flyttat hem till sin ”grandmothers house”.

Ledaren i samma tidning uttrycker en viss sorg över en ung människas oförmåga att göra gott med de medel han fått. Han ledde ANCs ungdomsorganisation, där han representerade en stor del av Sydafrikas svarta och färgade unga. Han kom från ingenting och ägde för 10 år sedan inte många rand och han blev på några år en mycket välbärgad ung man, hur det nu gick till.  Han missbrukade sin makt på många sätt och sanningen segrar till slut! Sagan är kanske inte helt slut för Julius Malema men att han får ta konsekvenserna av sitt handlande kan ge ett lärande för många.

Allt detta tyckte jag var mycket intressant och sedelärande. Självklart är ingenting så lätt att fixa till. Det tar säkert 100 år att att få ett välfungerande Sydafrika utan mutor, korruption och orättvisor men man kan ju drömma om lite  snabbfix! Malemas slutliga fall från tronen är förstås sann historia, kanske slutar han som eremit i en ekoby också, vem vet?