Födelsedagsfest !

23 januari, Stefan fyller år och Lisas syster Mette fyller år och det skall firas! Lisa fyllde år den 21 januari och även detta skall firas! Siste man på firalistan är vår gode vän Lasse som fyller ett par dagar tidigare.
Kalaset står på Bergabo, det blir grillat, tårta och glada lekar i goda vänners lag!

Mette och Stefan fyller år i dag!

Tre lag blir vi indelade i, alla födelsedagsgrisarna placeras i grisalaget, som sig bör. Tävlingsledare är storgrisen själv, Lisa.
Vi börjar med en klassiker, puttävling och Mette tar i för kung och fosterland! Mettes första putt i livet är inte att leka med, hon tar i ordentligt, bollen slår i bakkant, upp högt i luften och i hål!!! Till mängdens jubel!

Mette laddar inför debuten!

Specialbeställd tårta med mycket maräng, grädde, goda bär och alla födelsedagsgrisarnas namn på beundras vederbörligen och avnjuts med välbehag.

Lisa. Stefan, Lasse och Mette, tillsammans 265 år, kan det vara möjligt! Man kan behöva lite tårta!

Födelsedagsgrisen Lisa med sin Thomas

Dags för den goda soppan, Stefan och Mette i var sitt högsäte! Ok, bara så ni vet, vi åt
soppan före tårtan!

Middagarna här nere slutar ofta på slaget 22.00 (då reser man sig galant och går hem och får sin goda sömn) så icke denna dag utan efter 12-slaget går dom sista gästerna hem. Då hade vi tom fått sjunga lite med Stefan, gitarren hade åkt fram och fick luftas lite. Tack för en så trevlig kväll och grattis alla födelsedagsbarn!

Bestyr till Stefan! Tempel Wine och yoga !

Svår huvudbry uppstod när det var dags för julklappsbestyren till käre Stefan! Till slut kom jag på att en övernattning på vingården Tempel Wine Lodge, ägd av vår svenska vän Marie och hennes man Alf, kunde vara rätt. När jag sedan läste på internet att Marie var yogainstruktör föll allt på plats. Vid något tillfälle hade det undslippit den gode Stefan att han skulle vilja lära sig lite om yoga, nu kom tillfället! Allt löstes via ett telefonsamtal till Marie, helgen 19-20/1 bokades, likaså en introduktion i yogans sköna konst med Marie. En tur i vinkällaren och lite provsmakning av gårdens vin i sällskap med vinmakaren Alf  spikades också. Kanske att maken var inte riktigt så översvallande glad som jag förväntat mig på julafton (kanske var önskan om yoga inte helt övertänkt?) men så bra det blev!

Avresa lördag 19/1 kl 10. vi reser norrut mot Paarl på R44. I Stellenbosch svänger vi höger in på väg 310 mot Paarl och Franschhoek och viker sen av på väg R45 mot Paarl. Innan Paarl är vårt första stop Vrede en Lust, en vingård, som vi vet producerar ett jättegott rödvin. Strålande vacker vingård, gott om solpaneler ute bland vinrankorna hjälper till att producera el.

Här startar vår dag, vid entrén till Vrede en Lust

Här presenterar söta tjejer i röda kläder vinerna och det gör dom med gott humör 

Turen går vidare till Babylontoren, en gård som sträcker sig över ett vidsträckt område. Här odlar man både vindruvor, frukt och grönsaker. Så oändligt frodigt, vi blev så imponerade. Det är också så här att Stefan har verkligen utvecklat sitt trädgårdsintresse så detta är mumma för Stefan!

Massiv lök och vilken kål! 

Nyckeln till detta måste vara vatten, allt det gröna breder ut sig i den brännande solen. Paarl är berömt för att vara otroligt varmt, kan dra iväg upp mot 40 grader på högsommaren och nu är det högsommar i allra högsta grad. Bredbrättade hattar här är fler än vanligt och det behövs!

Stefan beundrar fina päron

Mulåsnor, kalkoner, ankor och hönor, alla djur lika frodiga och fina på gården!

Välmående åsnor men helt klart är det vanligare med zebror än
åsnor i Sydafrika

Det finns en butik där vi inhandlar fina picknickbestick i plast och burkar som Stefan skall förvara tex nyklippt persilja eller gräslök i, kanske lite inlagd gurka mm. Trädgårdsmästare i utveckling, det är toppen!

Vilken trevlig tjej i butiken, hur många burkar ska
vi då ha?

Vi hittar vattnet, en stor bevattningsanläggning där flödet regleras med enkla lyft- och stängmekanismer. Vi ser fantastiska gröna fina citronträd, ett härligt växthus med en liten servering,  och en trevlig restaurang.

Utan detta ingen växtlighet

Känner ni igen hattdamen? Nyfångade solvarma plommon njuter man här ...

Vilket fint ställe, hit kommer vi gärna tillbaka men nu är det lunchdags och då åker vi till vingården Noble Hill, där vi under överinseende av den frodiga amerikanska ägarinnan och hennes adepter äter en Caesars sallad.
Sen blir det en blixtvisit till nästa vingård, Glen Carlou, elegant och stram. Här tittar vi mest på konstverken i det lilla galleriet, där Hess Art Collection ställs ut. Samtida konst, kanske i vårt tycke inte precis lättillgänglig tex en stor boll av grenar flätade i varandra, eller är det kanske just lättillgängligt? Vad sägs om ca 30 stycken näst intill likadana tavlor med svartmuskiga ansikten/trekanter på - hoppsan, nu läser jag i Hess-broschyren och tydligen är dessa tavlor fingeravtryck från den närmaste perioden efter apartheids upphörande. Många kunde inte läsa och "röstade" genom att använda sitt fingeravtryck. Dessa kolteckningar avbildade fingeravtrycken men ser på samma gång ut som huvuden. Vad kan man lära sig av detta? Jo, det är smart att läsa på innan man har en massa åsikter om saker och ting! Lite ödmjukhet sitter inte fel!

Men nu är det dags att åka till vårt slutmål för dagen, fina Tempel Wine, som ligger precis norr om Paarl längs R45. Efter lite bestyr hittar vi rätt och åker en vidunderligt vacker väg den sista lilla biten.

Blommande bougainvillae, finns det vackrare?

Väl framme breder Tempel Wine ut sina små hus i en sänka med vinfälten runt omkring. Här odlas en enda druva, pinotage, en sydafrikansk specialitet. Det äldsta huset är från 1784 och här driver Marie och Alf också en Bed and Breakfast med fyra rum.

Längst där borta ligger Tempel Wine

Marie tar emot oss och vi visas till fina Olive Grove Cottage, där vi ska bo i natt. Ett dopp i poolen, en liten slummer och sen är vi redo för inblick i en vinmakares värld. Alf berättar att gården har varit i deras ägo i fem år. Vitalt intresse för vin i botten, sedan lärde han sig konsten att göra vin av en vinmakare inhyrd av en granne. Lyckliga omständigheter gjorde att denne unge man fanns tillgänglig. Detta sista år har Alf  själv stigit i vinmakarstövlarna och har gjort sitt eget vin, ett vitt och ett rött pinotage. Tre producenter i Sydafrika gör ett vitt Pinotage, alltså är det både exclusivt och ovanligt. Vi går en tur till hjärtat för produktionen, ett enda rum. Det är en liten vingård men 20 000 flaskor har producerats i år.

Dags för avsmakning! Alf serverar det vita, Innocence och det röda, Evidence. Goda viner, speciellt det vita. Vi njuter!

Alf är en nöjd vinmakare. Försäljning sker
nästan enbart till den svenska marknaden, bra jobbat!

Dags för middag och då blir det mat på Terra Mare på huvudgatan i Paarl. Jättebra ställe, vi äter två förrätter och en efterrätt!
Nästa morgon är det dags för introduktionen i yoga, spännande! Vilken fantastisk lärare Marie är, mjukt och fint sker invigningen i rörelse och andning med mycket beröm till noviserna.

Yogafröken gör triangeln. Obs, Stefan var med,
se shortsrutorna till vänster

Vi känner oss båda raskt som att vi är världsmästare på detta (vilket inte är sant utan bara Maries förtjänst) och Stefan gör hunden och triangeln med glans. Stefan kan dessutom sitta som en kuli dvs på huk, som en liten boll, längst ner vid marken, vilket imponerade storligen på Marie. Jättemysigt och kul var detta!
Men det är ett tufft göra att vara vinmakare, man behöver annan verksamhet för att få det att gå ihop. Man behöver tex sin B&B verksamhet och Marie sköter det mesta av detta.

Man rycker in med allt, här är det frukosten som ska fixas.

Tre killar arbetar med vinhanteringen och två tjejer sköter det praktiska inomhus. Lördag-söndag är alla lediga, då jobbar Marie och Alf.
Vi får höra lite om anställningsvillkoren, samtliga har arbetat på gården länge och villkoren är satta av föregående ägare. Förmannen har 175/dag och övriga 100 Rand/dag. Betalning sker varje vecka. Alla vill ha kontanter, ingen är intresserad av att spara på bank enligt Marie. Man arbetar från 7.30-16 med 30 minuters frukost och en timme lunch. Alla har 3 veckors semester och även mellan 5-10 dagar ledigt för andra angelägenheter.
Marie säger att hennes anställda är jätteduktiga men att ta egna initiativ är inte så vanligt. Många sydafrikaner behandlar inte alltid sina anställda med den respekt vi är vana vid. Många är bortskämda med att ha arbetskraft runt omkring sig som städar upp och håller rent. Tonen kan vara tuff.

Garbo, Bergman, Lena Olin sitter på väggen i men här har också både
Marie och Alf nästlat sig in bland berömdheterna, gissa var?

Marie berättar att jättemånga sydafrikaner är filmintresserade och känner igen massor av svenska skådespelare. Därav denna fina vägg i frukostrummet!
Tack Marie och Alf för en jättetrevlig vistelse på er fina vingård, hoppas vi ses snart igen!

En punkt kvar på Stefans julklappsprogram, man måste titta på Språkmonumentet innan man lämnar Paarl. Ett högrest monument, skapat av Jan van Wyk och rest 1975. Detta till minne av att Afrikaans blev ett officiellt språk 100 år tidigare.

Magnifikt, den käre Stefan är inte så stor här!

Tre kupoler, tre små pelare, en hög obelisk och en kolonn. detta symboliserar de språkliga influenserna från tre kontinenter, Afrika, Europa och Asien. Mycket pampigt!

Sista bilden visar de tre smårunda bergskupolerna som gett staden Paarl sitt namn. Glimmerbitar i graniten ger efter efter regn och i solsken en pärlglans åt bergen och detta gjorde att Paarl år 1690, då staden bildades, fick namnet Paarl.

Inte såå imponerande men kanske ur en annan vinkel ?

Vardagen på Bergabo !

Vad är då vardagen på Bergabo? Jo, det är förstås många saker, samvaro, kommunikation på olika sätt genom samtal, fniss och skratt, användande av alla våra fina medier, telefoner, ipads och datorer och sen är det förstås mat (här har man verkligen tid att fundera på vad vi ska äta).

Frukost, när den är som bäst, jordgubbar, mango, nektariner , banan i god yoghurt , gott bröd.
Nu känns havregrynsgröten långt borta!

Vardagen på Bergabo är att välkomna nära och kära och än värre att säga hej då. Jul, nyår och trettonhelgen är över, dags för Peter och Miriam att återvända till ett snöigt Göteborg. Vi har verkligen haft det jättebra, tiden går bara så fort! Kram på er och ha det gott där hemma! Snart kommer ni tillbaka!

Avskedslunchen på altanen, i solen för att få sista sköna solstrålarna ..

Solen och värmen från solstrålarna, det är vad vi solfattiga svenskar njuter av allra mest när vi kommer hit. Sydafrikas sol kan vara otroligt stark men ibland är den mild som en västanfläkt, speciellt de sista timmarna på dagen, när värmen är precis lagom. Så skönt detta är, eller hur, Efwa och Tommy?
Två dagar efter Peter och Miriam är det dags för Efwa, Tommy, Tessan och Camilla att återvända till Sverige och Stockholm. Tre veckor går fort!

Hej då Tessan, Camilla, Efwa och Tommy! Välkomna åter!

Nu bara Ole och Efwa kvar och den 17/1 går planet hemåt även för dessa våra vänner. Kvar i huset är vi, Stefan och Inger, friden lägger sig förstås, som ett litet täcke över oss och visst är det härligt att rå sig helt själv ett litet tag. Vi njuter av detta sedan trillar vår vardag på med golf, möten med andra människor, komma ifatt med mail och blogg och vad man än kan behöva skriva om. Helt klart är att vi behöver hela tiden en rutin att hålla oss till för att vi ska må gott så vardagen innehåller detta men det finns ju en underbar flexibilitet i att tiden är vår, vi har gott om tid! Detta innebär ju också att vi måste vara innerligt tacksamma för att vi är friska,vi mår bra och att efter ett omfattande arbetsliv så är det OK att ha lite gott om tid och det är vi så tacksamma för!

Måndag 7 januari 2013, Ingers heldag!

Måndag den 7/1 kommer dagen D! Peters och Miriams födelsedagspresent till mig är en heldag med Peter och Miriam, en absolut strålande present!
Absolut inget får jag reda på i förväg, jo, jag blev tillfrågad om jag ville göra en ballongflygning och som den fegis jag är så blev det ett rakt och mycket tydligt nej tack! Med dom friska vindarna här nere skulle det säkert blivit Sydpolen nästa!

Här är vi på G...

Så det blev härligt stillsamt och en total heldag från 9 till 22.30! Start med frukost på fina Devon Valley hotell utanför Stellenbosch. Jättegott, vacker utsikt, blommor och tom en svensk flagga uppe bredvid den sydafrikanska. Den söta receptionisten berättade att dom har mycket svenska gäster, mycket barnfamiljer med fantastiskt trevliga och välartade små barn och lite impade blev vi av detta omdöme. Bra start på dagen, jag är så glad att jag är svensk!

Denna bedårande son och hans Miriam bjöd på späckat schema, här bäddar vi för dagens  ansträngningar

Nästa, Ruperts konstmuseum i Stellenbosch, dit har jag länge velat gå. Sydafrikansk konst med mycket mörkhyade porträtt visas därinne men Pierneefs landskap var det mest dominerande i mitt tycke. Men oj, så fyrkantigt, mycket geometrisk struktur, inte en människa i sikte någonstans på 32 målningar men ändå, förmodligen är han lite religös, mycket fluffiga moln och vacker blå himmel. Säkert en komplex typ.

Pieneef i egen hög person, rätt så seriös

Vackra leoparder vakar över ingången till Ruperts museum

Familjen Rupert denna mycket rika Sydafrikafamilj gjorde sig starkt påmind genom vår dag. Vårt nästa stopp var nämligen Anthonij Ruperts vingård där vi provade några av deras goda viner bl.a. ett vin som hette Arne, där den käre herr Rupert har lagt en del av sin kärlek till Italiens sköna land. Det är en mix av druvorna Merlot och Sangiovese.
Namnet Arne har tillkommit för att hedra norske Arne Naess, filosof och bergsbestigare och också i svenska öron lite berömd för att ha på sin tid gifte sig med sköna Supremes-damen Diana Ross. Arne finns inte mera, han omkom i en klättringsolycka i bergen alldeles här intill dvs. nära Franchhoek. Så kan det gå, han klättrade upp på Mount Everest med livet i behåll men här gick det illa. Vi skålade för Arne och var glada över att det finns ett vin som hedrar hans namn.

Våra tre avsmakningsviner med kompetent vinpresentatör och Arne längst till höger

Ruperts bilmuseum, som låg ett par kilometer bort, vi är nu halvvägs mot Franschhoek, blev nästa anhalt. Bilar är kanske inte mitt största intresse men detta var den mest fantastiska samling bilar jag någonsin sett. 220 bilar, den äldsta en motortrehjuling från 1898 och en av dom senaste är en Enzo Ferrari från 2003, alla i absolut oklanderligt skick, inte ett dammkorn eller liten rispa så långt ögat kunde nå. Så mycket vackra bilar i 4 byggnader, en stor samling T-fordar i olika färger och former, italienska sportbilar, Bugatti, Alfa Romeo, Ferrari, Maserati och sen Mercedes, amerikanska 50-talsbilar, allt! Mycket imponerande!

En T-ford, tror vi, vackert grön är den iallafall

Dessutom för den som nyligen läst Slatan Ibrahimovics bok om sitt liv så vet vi att Slatan efter en tuff förhandling i Italien, eller var det Spanien, äger en av 399 bilar av märket Ferrari, modell Enzo. En supersportbil, en av dom mest extrema som får köras på allmän väg men det passar väl bra till käre Slatan, en superfotbollsstjärna! Maxfart 355 km/tim!

Döpt efter ägaren Enzo Ferrari, är dessutom en kopia av Slatans ferrari

Färden gick vidare mot Franschhoek, denna franskinspirerade lilla stad mitt i vindistriktet, berömt för sin goda mat och goda viner.Här skulle vi prova choklad och vi blev alldeles överrumplade av den yviga charm som vår presentatör utvecklade. En virtuos i chokladens rike, han invigde oss i skillnaden mellan vit, ljus och mörk choklad och nu vet vi hur man fixar till en fyllning mitt i chokladen. Vi vet också att man skördar cocabönorna i Afrika, skickar dom till Belgien, där chokladblock tillverkas, som sen kommer tillbaka hit för fantasifylld tillverkning av chokladkonfekt. Han trodde att inom inte alltför avlägsen framtid så skippas den där extra rundan till Belgien.

Chokladexpert och en glad filur

En annan filur har hittat en jättekompis

Promenad i Franschhoek för att bygga upp aptiten inför middagen. Fin liten stad, mycket konst- och hantverksaffärer, det franska inslaget lurar runt varje hörn.

På huvudgatan i Franschhoek. många små affärer

Afrikastatyer, rätt så häftiga

Avslut, middag på mysiga Le Quartier Francais och sen bio i Somerset West, Life of Pi efter en bok av Yann Martel. Fantastisk bok och fantastisk film. Den handlar om en ung man Pi, som tillsammans med sina föräldrar och djuren från föräldrarnas zoologiska trädgård i Indien, skall emigrera till Canada. Djuren skall säljas i Canada och bilda grundplåten till deras nya liv. Men båten förliser och  Pi hamnar på en livbåt tillsammans med en zebra, en hyena, en orangutang och en tiger. Den aggressiva hyenan dödar med med kraft och utan pardon både zebran och orangutangen men blir sedan själv offer för tigerns stadiga käkar. En mätt tiger är ju inget problem kanske men en hungrig tiger blir raskt ett problem. Nu ska vi avslöja hur denna saga slutade, se filmen eller läs boken, båda har sin absoluta charm, tyckte vi alla tre!
Helt utmattade är vi nu efter dagens utsvävningar men vilken fantastiskt härlig dag tillsammans, tack snälla Peter och Miriam!

Lite matta är vi nu, men snart får vi mat och då orkar vi bio också !!

Mera musik i Helderberg Nature Reserve !

Trettondagen, vi  fortsätter att njuta av uteliv och musik! Det är söndag, dags för picknick i Helderberg Nature Reserve och samtidigt är det konsert med lokala popbandet Shiraz. Folkfest, massor av människor, unga och gamla,  vallfärdar hit för samvaro, mys i solen, god mat och härlig musik.

Detta är målet, picknickstolar är ett måste !

Samma gäng som på trettondagsafton, Peter och Miriam, Tommy med familjen, Eva och Ole, Stefan och jag, packar picknickfilten, de fyra stolarna, de två frysväskorna fyllda med klassiskt picknickinnehåll dvs. kycklingklubbor, sallad med mycket godsaker i, ost, kex, vindruvor, vatten, öl och så lite vin. Vad mer kan man begära?

Gänget, alla utom Stefan hade glömt solhatten ...

Bara en vecka kvar i solens glans för somliga, vi måste sitta i solen! Och det gick bra det också, man får sig lite D-vitamin på köpet. Vi bullar upp det medhavda och njuter av kalaset.

Förevigat ögonblick, Tommy mumsar på lite sallad, händer inte så ofta 

Musiken var mysig för oss alla glada fyrti- och femtitalister och kanske lite OK för resten av gänget också? 60 och 70talsmusiken gladde oss helt klart, vad sägs om Tina Turner, lite Beatles och faktiskt också en låt från Chess.

Tonerna från Shiraz får småfolket att jazza loss

Kul det här tycker också Inger och Stefan

Sex gånger under sommarsäsongen är det konsert och picknick i Helderberg. Rätt så ofta är det jazzband, ibland dyker det upp något tyskt miltärband med lite "umpa, umpa" musik men allt är lite kul. Både små och stora kan ta sig en svängom på gräsmattan och så kostar det 40 rand i inträde men köper man i förskott kostar det bara 30, som hittat!

Här är några som tycker detta är ganska så skönt:

Tessan och Camilla äter kex i solnedgångsljus

Puuss säger Peter och Miriam såklart ..

Hej säger far och son i gott sällskap av en öl ..

False Bay med Hottentott Holland bergen i bakgrunden

Dessutom är det en vidunderlig utsikt om man klättrar 20 steg till uppför kullen. Helderberget breder ut sig om man vrider nacken lite åt höger och framöver finns sköna False Bay, rikt på både sälar, hummer och vithajar.
Man kan klättra upp på Helderberget, vilket flera av våra vänner gjort. Att hitta upp verkade dock  lättare än att hitta ner. Äventyrliga nedfarter, där man gått lite vilse och halkat över stock och sten, har förekommit. Det ser platt ut men skenet bedrar.

Utsikten mot Helderberget