Syster Yster tripp till Värmland!

Annika, Tina, Gunnel och Inger i Arvikahamnen, engelsktalande man från Rumänien tog denna sköna bild

Detta är Systrarna Yster, Annika, Gunnel, Tina, mina vänner och sjuksköterskekompisar från SU, Östratiden och en gång om året åker vi på tripp. Vännen Maria saknas denna gång men får återkomma till nästa.

Turen gick till Värmland, temat var konst och kultur. Avresa fredag em i Tinas Toyota, ankomst Karlstad framåt kvällen, vi checkar in på centrala Carlstad City Hostel på fjärde våningen.
Tiden går fort när man har trevligt och vi njuter lax, pasta, god sallad och gott vin på våning 5, där vi ser ut över takåsarna i Karlstad. Prat och fniss tills fredagströttheten slår till och vi glider i säng.

Nästa morgon, utsövda och glada, är det dags för Värmlands museum och Sandgrund, Lars Lerins eget nyöppnade museum. Värmlands museum, inte så stort, en skön blandning av konst, gamla möbler, lampor, Värmlandshistoria, teknikdel för barn. Vi såg Lena Cronqvist flickor (mycket udda små töser, väcker förundran och förvåning), Karin Broos döttrar på mycket vacker tavla, Lars Lerin var med och sen var det vernissage, en ny utställning om livet och döden. Tänkvärd, vacker, annorlunda, ger eftertanke och som det står i det sköna Bohuslän över ingången till många kyrkogårdar, tänk på döden, det kanske är bra ibland. Eller också kan man göra som Astrid Lindgren, när hon pratade med sina systrar. Dom började ta med att säga"döden, döden" och så var det färdigdiskuterat ?!

Äntligen är vi här ....

Värmlands museum, en skön blandning av gamla möbler, saker, konst, allt 

Karin Broos tre tjejer

Karin Broos, se hennes fina bild, karriär sent i livet, först i 60-årsåldern har hon slagit igenom som konstnär

Annika funderar lite över döden,döden och lutar sig lite mot en riktigt vacker rosa med änglavingar på ..

Så kom vi då till Sandgrund och döm om vår överraskning, den första vi ser är Lars Lerin själv, så kul! Vi inser raskt att det är vernissage även här. Lars Lerins make och brasilianske vän, har vernissage och ställer ut fotografier från Brasiliens kåkstäder, "favelas" och visar många porträtt av vad vi tror, transvestiter och kanske prostituerade. Han visar även upp ett foto på sig själv iklädd prinssesstiara, så söt!

Här är han, mannen som gjort Lars Lerin till en helare och lyckligare människa, bra jobbat 

Färgstarka Tina och Annika bredvid skönheterna från Brasiliens favelor

Men den stora behållningen är Lars Lerins egna fantastiska verk. Oerhört produktiv, vackra verk från stadens asfalt, gråa förfallna hus i vildmarken, verk från resor över världen, Indien, Iran, Irak, Sibirien, alla med ett ljus över sig, det ljus som man gärna förknippar med Lerins konst. Men vi såg också tavlor från naturen, massor av fåglar, blad, växter, så fantastiskt levande. Det mysigaste vi såg tyckte jag dock var små akvareller från värmländsk landsbygd, från en bondgård, ögonblicksbilder från gamla människors vardag, en farbror, som slipar en lie, en tant som fixar med en mattas fransar, en man som klappar en katt i knät, fina nära bilder.
Vilken upplevelse, underbara bilder, en stor konstnär, som är värd all sin berömmelse.

Där står han, Lars Lerin, mannen i vit jacka bara står där när vi kommer in ...

Svårt att ta bilder som gör hans akvareller rättvisa, många grå slitna förfallna hus har dock varit föremål för hans intresse

Ett försök till, finns ett visst skimmer över denna ...

Sen äter vi en härlig och jättestor lunchbuffe och sen är det dags för avresa till metropolen Arvika.