Biblioteksmässan, vilken ljuspunkt i höstmörkret!

En fantastisk tillställning, lika spännande varje år och större och större blir den. En mötesplats för författare, kulturmänniskor, journalister, dagspressen, alla bildningsförbunden, föreningar av olika slag och sorter, skolor och sist men inte minst, alla vi helt vanliga dödliga, som gillar att läsa en god bok.
Den skapar möten mellan människor på många, små och stora plan. Det har också blivit en mat- och trädgårdsmässa. Floran av kok - och trädgårdsböcker bara växer.

Lördagen den 29 sept var vi där, Stefan och jag. Vårt första författarmöte blev Viveca Lärn, kl 9.30 stod hon på Litteraturscenen och pratade om sin nya bok "Öster om Heden". Lite tufsig såg hon kanske ut men hon läste med bravur och humorn glänste och glittrade, mysig start på dagen.

Nästa anhalt blev Hälsa och livsstil, Malin Berghagen, har skrivit bok, "Yoga med Malin" om sin livsresa och sitt förhållande till yoga. Vacker som en dag är denna dotter till Lill-Babs och Lasse Berghagen, mycket vacker var också boken, kan hända mycket läsvärd också.

Malin signerar böcker, en viktig uppgift på mässan

Glad dam tyckte vi skulle köpa en "Kokbok för chefer" till tex våra glada barn. Hon hade skrivit den själv, lättläst och fin. Men det bidde inget köp denna gång.

Lyckade recept för kommunikation och ledarskap i presentform

Självklart, kritstrecksrandig kavaj även om byxorna fick stanna hemma

GP hade förstås en egen scen där GPs excellenta medarbetare och inbjudna gäster avlöste varandra, Först i raden var Londonbaserade kåsören Per Nordangård, denne fantastiskt trevlige man, som skriver så underhållande om livet i England. Han påminde oss om hur en sann engelsmans mentalitet fungerar tex så repareras inga sviktande rörsystem eller lite rangliga trappor förrän allting verkligen går sönder. Underhåll är inte engelsmannens starkaste sida, vilket är så sant, så sant.
Han berättar ju också mycket färgsprakande om nära och kära tex Mrs O, som är hustrun och som ofta vet var skåpet skall stå. Miss Marple är en dam i bekantskapskretsen som har axlat den äkta miss Marples vetgiriga ådra och bidrar till pikanta händelsförlopp.

På promenad bland alla stånd hittar jag representanter för ostkusten, närmre bestämt från Tofvehults Cafe, dit vi kommer om vi ger oss av med båt från Hunö till Skavdö och sen tar en biltur på så där 10 - 15 km . Där serveras så goda kakor, bakverk och pajer av alla slag och sorter under skuggiga fruktträd. Fem kokböcker fanns nu till försäljning, verksamheten växer, man blir imponerad.

Lycka till med alla goda bakverksböcker, Tofvehults Cafe 

På DNs scen bytte intressanta människor av varandra. En av dem som gjorde allra störst intryck var Ingrid Betancourt, denna kvinna som tillfångatogs under sin presidentvalskampanj i Colombia av Farc-gerillan. Hon hölls i fångenskap i djungeln under 7 långa år och har genom att skriva en bok om detta i mångt och mycket lyckats frigöra sig från detta ok och kan se att livet går vidare.
Hon utstrålade en värme, värdighet, klokhet, som mycket få människor gör och den man osökt kommer att tänka på är Nelson Mandela. De utstrålar båda samma människokärlek med sina varma ögon.

På samma scen kommer sen Margot Wallström tillsammans med Bengt Olsson, som skrivit biografin "Margot" om Margot. Som vanligt är Margot klok, innan hon ger sig kast med sitt eget verk så talar spontant och varmt om Ingrid Betancourt och hennes oändliga styrka, uthållighet och överlevnadsförmåga.
Sen rör sig samtalet om FN-livet i New York med alla dess resor kontra eget liv och familjeliv. Denna gång behövde hon dock inte försvara att hon uttryckt åsikten att Göran Persson är "extremt elak" i sin bok, det fick hon bara göra hos Skavlan. Margot gör alltid bra ifrån sig, denna kloka människa. Säkert är boken om henne intressant.

Dags att återvända till GPs scen där Henning Mankell nu låter sig intervjas av GPs Gabiel Nyström. Samtalet rör sig från Afrika, Afrikas naturtillgångar, Lundin Oil och Africa Oil och kinesiskt "landroffande" och inflytande till "Ships to Gaza". Mankell är en rik, tillika klok man och han har hjärtat på rätta stället. Han tyckte att det är solklart att bara skitstövlar äger aktier i Lundin Oil och han tror att herr Bildt sover nog inte så gott om nätterna, för sanningen kommer närmre och närmre.....
Ang Palestina och Israel, så ser han det som ett apartheidsystem i full blom. Mankell har levt i Mozambique i åratal, alltså som närmsta granne till Sydafrika och han har sett apartheid på nära håll. Med Ships to Gaza sätter man världens ögon på problemet = bra.

En engagerad Henning Mankell  vill inte säga om han kommer att  segla med  skeppet till Gaza

Visste ni att Henning Mankell är gift med Eva, en av Ingmar Bergmans döttrar? Han har alltså suttit i Bergmans lilla biograf på Fårö och sett 136 filmer med Bergman, eller var det 127? Vad tror ni dom pratade mest om? Film? Nej, musik lockade dem till samtal, intressant.

På Internationella scenen försökte vi lyssna på Anna Arutunyan, politisk reporter från Ryssland, som skrivit en bok, som heter "Tsar Putin", Intressant trodde vi, men tyvärr blev det mera rundprat om det politiska skeendet och tyvärr inte så intressant.
Men en stund senare kom Sarita Skagnes, som har skrivit boken "Bara en flicka". Hon har skrivit boken om sitt liv. Som tredje dottern i en indisk familj var hon så oönskad att hon vid två års ålder byttes ut mot sin kusin av manligt kön. Denne pojke blev adopterad och följde med när familjen flyttade till Norge. Sarita kom till kusinens familj och skulle bli tjänare där, vilket hon var så fort hon kunde mer än gå. Alltid oönskad, alltid utan värde men så kom hon vid 16 års ålder  också till Norge och återförenades på något sätt med sin familj. Men, vad hände sedan, hon träffade en norsk pojkvän, försköts av familjen, fadern hotade att döda henne och under lång tid levde hon under skyddad identitet.

Sarita till vänster, glad och stolt!

Nu har hon skrivit denna bok, hon arbetar aktivt för att flickor i Indien ska få utbildning och ett värdigt liv och har 12 egna fadderbarn. Ännu en människa med så mycket styrka. På Bokmässan finner man anledning att imponeras så många gånger, det är förunderligt hur det skrivna ordet och dess människor kan ge så mycket!

Barn- och ungdoms avdelningen verkar växa, framför allt ungdomssidan, serier och fantasy, hur mycket folk som helst. Kanske bra att vara minst så där 10 år så man kan navigera lite själv, att komma bort verkar hur lätt som helst.

Serier, så vansinnigt kul och intressant ....

Men var är han då, den store Jan Guillou? Jo i grevens tid, en halvtimme före stängningsdags satt han på plats, vår store författare och pratade om sin sista bok, "Dandy". Faktiskt jättekul att höra och ja, helt klart är det jätteroligt att läsa många av hans böcker.

Engagerad och glad Guillou signerar böcker i långa rader och jo då, jag har en signerad bok  också nu

Dandy handlar alltså om broder nr 3 från brödratrion i boken Brobyggarna. Och hur vet man hur det fungerar i homosexvälden vid förra sekelskiftet, vilken knivig fråga, kan man tycka. Icke sa Guillou, den världen blomstrade först i Eton, sen i Cambridge och därefter på klubbarna i London. En akademisk värld, följaktligen finns det massor med avhandlingar, skrifter, skrönor, litteratur författade av personer som levde där och då. 6 månaders studier i allehanda mer eller mindre dammiga underlag gjorde den gode Guillou fulllärd inom detta område. Boken sträcker sig fram till 1919, precis som Brobyggarna, alltså tar vi oss framåt i historien mycket sakta, vilket innebär en hel hög Brobyggarböcker, trevligt.

Jonas Gardell var förstås också på Bokmässa med sin angelägna och känslofulla bok "Torka aldrig tårar utan handskar". Jag tror han höll ett anförande/samtal varannan timme denna lördag och för fulla hus, så mycket människor som ville lyssna. Jag hörde hans röst, jag kom inte tillräckligt nära. Han är otroligt engagerad och spelar ut hela sitt jag. Bra jobbat, han måste ha sålt massor med böcker och det är bra.

En rolig och engagerande dag men av och till blev man alldeles matt. Förutom macka, riktig mat är inte lätt att få tag i,så blev det 2 cocacola och 2 kärleksmums och en halv sockerring, detta för att hålla energin på topp.
Men Stefan var i toppform på eftermiddagen, han stod i Rotarys monter och arbetade på att få människor att sponsra poliovaccinering, 20 kr för 5 barn. Han samlade in 2000 kr, vilket var strålande jobbat. Visste ni att med Rotarys hjälp är polio i princip utrotad i världen?

Nu skall jag avsluta med det jag tror är årets nyhet, för alla trötta fötter fanns denna monter ....

Såå skönt ...

Nej, ett sista möte måste jag berätta om och det var med två frilansande journalister, Görrel Espelund och Andreas Karlsson. Dom stod där med sin stora gröna Range Rover i en liten monter och sålde sin bok "Kap till Kairo", en bok om en resa genom södra och östra Afrika med bil, om möten längs vägen, om hur människor lever, vad dom tycker och hur dom har det. Jättetrevligt skriven och vackra bilder. Dom ville möta Afrika på ett nytt sätt, se en bredare bild av den vanliga människans samhälle och se vad som händer när det ena landet övergår i det andra. Dom har lyckats bra med detta, boken inköptes nämligen och efter att ha läst sådär halva så kan jag bara säga, tummen upp, bra läsning!