Biblioteksmässan, vilken ljuspunkt i höstmörkret!

En fantastisk tillställning, lika spännande varje år och större och större blir den. En mötesplats för författare, kulturmänniskor, journalister, dagspressen, alla bildningsförbunden, föreningar av olika slag och sorter, skolor och sist men inte minst, alla vi helt vanliga dödliga, som gillar att läsa en god bok.
Den skapar möten mellan människor på många, små och stora plan. Det har också blivit en mat- och trädgårdsmässa. Floran av kok - och trädgårdsböcker bara växer.

Lördagen den 29 sept var vi där, Stefan och jag. Vårt första författarmöte blev Viveca Lärn, kl 9.30 stod hon på Litteraturscenen och pratade om sin nya bok "Öster om Heden". Lite tufsig såg hon kanske ut men hon läste med bravur och humorn glänste och glittrade, mysig start på dagen.

Nästa anhalt blev Hälsa och livsstil, Malin Berghagen, har skrivit bok, "Yoga med Malin" om sin livsresa och sitt förhållande till yoga. Vacker som en dag är denna dotter till Lill-Babs och Lasse Berghagen, mycket vacker var också boken, kan hända mycket läsvärd också.

Malin signerar böcker, en viktig uppgift på mässan

Glad dam tyckte vi skulle köpa en "Kokbok för chefer" till tex våra glada barn. Hon hade skrivit den själv, lättläst och fin. Men det bidde inget köp denna gång.

Lyckade recept för kommunikation och ledarskap i presentform

Självklart, kritstrecksrandig kavaj även om byxorna fick stanna hemma

GP hade förstås en egen scen där GPs excellenta medarbetare och inbjudna gäster avlöste varandra, Först i raden var Londonbaserade kåsören Per Nordangård, denne fantastiskt trevlige man, som skriver så underhållande om livet i England. Han påminde oss om hur en sann engelsmans mentalitet fungerar tex så repareras inga sviktande rörsystem eller lite rangliga trappor förrän allting verkligen går sönder. Underhåll är inte engelsmannens starkaste sida, vilket är så sant, så sant.
Han berättar ju också mycket färgsprakande om nära och kära tex Mrs O, som är hustrun och som ofta vet var skåpet skall stå. Miss Marple är en dam i bekantskapskretsen som har axlat den äkta miss Marples vetgiriga ådra och bidrar till pikanta händelsförlopp.

På promenad bland alla stånd hittar jag representanter för ostkusten, närmre bestämt från Tofvehults Cafe, dit vi kommer om vi ger oss av med båt från Hunö till Skavdö och sen tar en biltur på så där 10 - 15 km . Där serveras så goda kakor, bakverk och pajer av alla slag och sorter under skuggiga fruktträd. Fem kokböcker fanns nu till försäljning, verksamheten växer, man blir imponerad.

Lycka till med alla goda bakverksböcker, Tofvehults Cafe 

På DNs scen bytte intressanta människor av varandra. En av dem som gjorde allra störst intryck var Ingrid Betancourt, denna kvinna som tillfångatogs under sin presidentvalskampanj i Colombia av Farc-gerillan. Hon hölls i fångenskap i djungeln under 7 långa år och har genom att skriva en bok om detta i mångt och mycket lyckats frigöra sig från detta ok och kan se att livet går vidare.
Hon utstrålade en värme, värdighet, klokhet, som mycket få människor gör och den man osökt kommer att tänka på är Nelson Mandela. De utstrålar båda samma människokärlek med sina varma ögon.

På samma scen kommer sen Margot Wallström tillsammans med Bengt Olsson, som skrivit biografin "Margot" om Margot. Som vanligt är Margot klok, innan hon ger sig kast med sitt eget verk så talar spontant och varmt om Ingrid Betancourt och hennes oändliga styrka, uthållighet och överlevnadsförmåga.
Sen rör sig samtalet om FN-livet i New York med alla dess resor kontra eget liv och familjeliv. Denna gång behövde hon dock inte försvara att hon uttryckt åsikten att Göran Persson är "extremt elak" i sin bok, det fick hon bara göra hos Skavlan. Margot gör alltid bra ifrån sig, denna kloka människa. Säkert är boken om henne intressant.

Dags att återvända till GPs scen där Henning Mankell nu låter sig intervjas av GPs Gabiel Nyström. Samtalet rör sig från Afrika, Afrikas naturtillgångar, Lundin Oil och Africa Oil och kinesiskt "landroffande" och inflytande till "Ships to Gaza". Mankell är en rik, tillika klok man och han har hjärtat på rätta stället. Han tyckte att det är solklart att bara skitstövlar äger aktier i Lundin Oil och han tror att herr Bildt sover nog inte så gott om nätterna, för sanningen kommer närmre och närmre.....
Ang Palestina och Israel, så ser han det som ett apartheidsystem i full blom. Mankell har levt i Mozambique i åratal, alltså som närmsta granne till Sydafrika och han har sett apartheid på nära håll. Med Ships to Gaza sätter man världens ögon på problemet = bra.

En engagerad Henning Mankell  vill inte säga om han kommer att  segla med  skeppet till Gaza

Visste ni att Henning Mankell är gift med Eva, en av Ingmar Bergmans döttrar? Han har alltså suttit i Bergmans lilla biograf på Fårö och sett 136 filmer med Bergman, eller var det 127? Vad tror ni dom pratade mest om? Film? Nej, musik lockade dem till samtal, intressant.

På Internationella scenen försökte vi lyssna på Anna Arutunyan, politisk reporter från Ryssland, som skrivit en bok, som heter "Tsar Putin", Intressant trodde vi, men tyvärr blev det mera rundprat om det politiska skeendet och tyvärr inte så intressant.
Men en stund senare kom Sarita Skagnes, som har skrivit boken "Bara en flicka". Hon har skrivit boken om sitt liv. Som tredje dottern i en indisk familj var hon så oönskad att hon vid två års ålder byttes ut mot sin kusin av manligt kön. Denne pojke blev adopterad och följde med när familjen flyttade till Norge. Sarita kom till kusinens familj och skulle bli tjänare där, vilket hon var så fort hon kunde mer än gå. Alltid oönskad, alltid utan värde men så kom hon vid 16 års ålder  också till Norge och återförenades på något sätt med sin familj. Men, vad hände sedan, hon träffade en norsk pojkvän, försköts av familjen, fadern hotade att döda henne och under lång tid levde hon under skyddad identitet.

Sarita till vänster, glad och stolt!

Nu har hon skrivit denna bok, hon arbetar aktivt för att flickor i Indien ska få utbildning och ett värdigt liv och har 12 egna fadderbarn. Ännu en människa med så mycket styrka. På Bokmässan finner man anledning att imponeras så många gånger, det är förunderligt hur det skrivna ordet och dess människor kan ge så mycket!

Barn- och ungdoms avdelningen verkar växa, framför allt ungdomssidan, serier och fantasy, hur mycket folk som helst. Kanske bra att vara minst så där 10 år så man kan navigera lite själv, att komma bort verkar hur lätt som helst.

Serier, så vansinnigt kul och intressant ....

Men var är han då, den store Jan Guillou? Jo i grevens tid, en halvtimme före stängningsdags satt han på plats, vår store författare och pratade om sin sista bok, "Dandy". Faktiskt jättekul att höra och ja, helt klart är det jätteroligt att läsa många av hans böcker.

Engagerad och glad Guillou signerar böcker i långa rader och jo då, jag har en signerad bok  också nu

Dandy handlar alltså om broder nr 3 från brödratrion i boken Brobyggarna. Och hur vet man hur det fungerar i homosexvälden vid förra sekelskiftet, vilken knivig fråga, kan man tycka. Icke sa Guillou, den världen blomstrade först i Eton, sen i Cambridge och därefter på klubbarna i London. En akademisk värld, följaktligen finns det massor med avhandlingar, skrifter, skrönor, litteratur författade av personer som levde där och då. 6 månaders studier i allehanda mer eller mindre dammiga underlag gjorde den gode Guillou fulllärd inom detta område. Boken sträcker sig fram till 1919, precis som Brobyggarna, alltså tar vi oss framåt i historien mycket sakta, vilket innebär en hel hög Brobyggarböcker, trevligt.

Jonas Gardell var förstås också på Bokmässa med sin angelägna och känslofulla bok "Torka aldrig tårar utan handskar". Jag tror han höll ett anförande/samtal varannan timme denna lördag och för fulla hus, så mycket människor som ville lyssna. Jag hörde hans röst, jag kom inte tillräckligt nära. Han är otroligt engagerad och spelar ut hela sitt jag. Bra jobbat, han måste ha sålt massor med böcker och det är bra.

En rolig och engagerande dag men av och till blev man alldeles matt. Förutom macka, riktig mat är inte lätt att få tag i,så blev det 2 cocacola och 2 kärleksmums och en halv sockerring, detta för att hålla energin på topp.
Men Stefan var i toppform på eftermiddagen, han stod i Rotarys monter och arbetade på att få människor att sponsra poliovaccinering, 20 kr för 5 barn. Han samlade in 2000 kr, vilket var strålande jobbat. Visste ni att med Rotarys hjälp är polio i princip utrotad i världen?

Nu skall jag avsluta med det jag tror är årets nyhet, för alla trötta fötter fanns denna monter ....

Såå skönt ...

Nej, ett sista möte måste jag berätta om och det var med två frilansande journalister, Görrel Espelund och Andreas Karlsson. Dom stod där med sin stora gröna Range Rover i en liten monter och sålde sin bok "Kap till Kairo", en bok om en resa genom södra och östra Afrika med bil, om möten längs vägen, om hur människor lever, vad dom tycker och hur dom har det. Jättetrevligt skriven och vackra bilder. Dom ville möta Afrika på ett nytt sätt, se en bredare bild av den vanliga människans samhälle och se vad som händer när det ena landet övergår i det andra. Dom har lyckats bra med detta, boken inköptes nämligen och efter att ha läst sådär halva så kan jag bara säga, tummen upp, bra läsning!

Sydafrikakontakt, Rodriquez och Nelson Mandela

Vi gick på bio och såg en dokumentär, "Searching for Sugarman". Vilken underbar film, den handlar om  en man från Detroit, en grovarbetare, Rodriquez, som kunde både sjunga och skriva sånger. Han kom ut med två album i början på 70-talet. Alla proffs tyckte han var fantastisk men han sålde inga skivor någonstans utom i Sydafrika, där boerungdomarna tog hans texter och hans musik till sitt hjärta.

Men ingen visste där vem Rodriquez var, ingen visste någonting, rykten gick att han var död. Han var enormt populär och större än Elvis i Sydafrika men själv visste han inget om detta utan levde ett fattigt liv som grovarbetare i Detroit med tre barn.

En dag lyckades en person i Sydafrika spåra honom via internet, han fick kontakt med en av döttrarna.  1998 åkte Rodriquez till Sydafrika. Han togs emot som en kung, gjorde 4 konserter och en fantastisk succé. Han älskades av alla, var genuin och fantastisk. Det vita Sydafrika hade tagit honom till sitt hjärta under årtionden, hans texter hade gett dem hopp om en annan värld. Det isolerade Sydafrika på 60- 70- 80-talet var en så annorlunda, trång, rigid värld där kontakten med omvärlden var obefintlig. En liten grupp afrikaaner håll kvar apartheid med all den styrka dom kunde uppbringa.

Under åren har Rodriquez gjort 30 konserter i Sydafrika, i augusti 2012 medverkade han i Way out West i Göteborg men han lever som han alltid levt och ger bort de mesta av sina nyförvärvade pengar till familj och vänner. Fantastiskt, en svensk dokumentärfilmare har gjort denna fina film, som visade en del av det Sydafrika, som vi inte pratar så mycket om.


Mera Sydafrika, Sten Rylander, fd mångårig ambassdör i Afrika, har skrivit en bok om Nelson Mandela. Stefan och jag gick på föreläsning på Frölunda Kulturhus för att lyssna på hans föredrag om Nelson och om utvecklingen i Sydafrika.
Kul, den började med sång och musik, en pianist Bäck och Mama Gumbo, sångerska från Sydafrika spelade och sjöng nationalsången, Pata, Pata mm

Mama Gumbo svänger loss

Jätteintressant föredrag, intressant och kunnig person, dessutom aktuell på Bokmässan och i P1, där han gör inlägg i Tankar för dagen. Han hade själv träffat Nelson Mandela 5-6 gånger och har  därmed upplevt den starka utstrålning, styrkan, klokskapen och människointresset som denne man utstrålar.
Sydafrika har många problem men det finns också många ljuspunkter. Ekonomin är ett orosmoment med för liten egen produktion, ett stort investeringsbehov och en 40 %-ig ungdomsarbetslöshet. Successivt måste ägande fördelas, det går långsamt, skräckexempel Zimbabwe. Många program främjar svartas intressen, vita sydafrikaner flyttar ut.
Polisen militariseras mer och mer. Politiker missbrukar makt och pengar, massor av pengar försvinner i statliga upphandlingar. Utbildningsbudgeten är stor men pengarna hamnar i fel fickor. Mediafrågorna är viktiga, ANC vill lagvägen förhindra upplysande journalistik. ANC vill urholka konstitutionen, som är en oerhört vidsynt och stark konstitution.
Samtidigt så får fler och fler utbildning och kan därmed få ett bra jobb. Fler och fler Mandelahus byggs,ungdomar känner hopp istället för hopplöshet, ser möjligheter istället för problem.

Vi köpte Rylanders bok, Nelson Mandela. Förutom att den handlar om Mandela själv, om ANC, så handlar den också om Sveriges fantastiska stöd till Sydafrika i kampen mot apartheid. Det är något vi kan vara mycket stolta över. Sverige bidrog med stöd, support av olika slag, utbildning, allt till ANC under många år och Sverige var också det första land Mandela besökte när han hade blivit Sydafrikas första svarta president år 1994.

En regnig dag kan bli en riktigt trevlig dag ...

En riktigt regnig och grå septemberdag träffade jag mina systrar Lena och Monica inne i Göteborg. Regnet öste ner som det bara kan göra i Göteborg. Denna dag blev dock en så trevlig dag. Vi njöt i fulla drag av att förflytta oss från café till lunchrestaurant  och till café igen. Dessemellan tittade vi lite lätt i affärer men blev blöta om fötterna och insåg att helst ville vi sitta på ett varmt, trevligt ställe och bara prata och mysa, så det gjorde vi.

Först blev det konditori Brogyllen, gammalt Göteborgscafé med fantastiska bakverk och stenugnsbakat bröd. Budapestbakelse njöts långsamt!

Därefter tittade vi in i Domkyrkan och njöt av frid och orgelmusik och tände ett ljus för de numera flertalet nära och kära som inte längre finns med oss men som ändå finns nära.

Feskekyrkan och restaurant Gabriel bjöd sedan på sin fantastiska nystekta strömming med potatsismos och ett glas vin.

Lena och Monica mår bara bra, njuter av livet, god mat och ett litet glas vin

Dagen avslutades med en kopp kaffe i Kronhusbodarna och sedan var det dags för systrarna att ta bussen hem, vi ses snart igen..

Familjehelg, nu stänger vi Hunö!

Sommaren är kort, 15 september, stängningsdags på landet!
Samling på fredag kväll, Stefan och jag har bullat upp med mat och godsaker för helgen. Peter och Miriam kommer från Borås/Göteborg, Lisa och Ola och Vilda, Viggo och Viola kommer från Stockholm.

Vi ska jobba, mysa, träna, äta god mat och dricka GT och gott vin. Och detta år har vi förutom det vanliga ta upp båtarna, ta upp flotten och badstegen mm också två nya saker, bygga på den nytillkomna friggeboden och fiska!

Lördag morgon, mys i soffan före frukost

Miriam och Peter laddar ....

Gitarren och Taube fick också vara med ...

Sex vuxna och tre barn, vilken arbetsstyrka! Allt går i en rasande fart, upp med flotten och lillbåten, tack och lov har vi fått låna Tommys båt, så vi kan ta upp ekan också och den dras upp på slipen och täcks för vintern. Peter och Miriam tätar rännor, Ola och Stefan sätter upp spånskivor och börjar spika innertak på friggeboden.

Ola tränar för Lidingöloppet och springer 2 mil på söndag morgon. Vi är fulla av beundran!! Viggo och Vilda ska springa Lilla Lidingöloppet men dom är redan fulltränade, skönt. Fast på skogspromenaden blir benen lätt lite trötta.

Ut i skogen ska vi gå, Viola springer med starka små ben 

Innan badstegen tas upp så är det dags för sista doppet för i år på. Vattentemperatur 14 grader, bara Ola och Vilda utsätter sig för denna prövning i höstklart vatten.

Här nere ska det badas !

Oj, oj, oj, ser lite kallt ut ..

Bildbeviset, doppat och klart 

Torr och glad Viola tittar på

Viggo har lärt sig att kasta med kastspö, Vilda likaså, men Viggo är verkligen uthållig och tränar till sena timmen på lördag kväll. Och det mest fantastiska händer, först får Ola en liten gädda och sen fiskar Viggo upp en gädda på så där ett kilo, otroligt!

Vilken fångst !!

Olas fångst, stolta fiskare

Här kom den, Viggos första gädda, vilken jättefin fångst  

Viggo tränar och kastar ...

På söndag åt vi ärtsoppa och pannkakor med sylt och grädde, så gott. Lisa gjorde massor av plättar, en dubbelsats och allt tog slut, vi njöt i fulla drag, jättegott!

Plättarna bara måste in på facebook !!

Slut på denna helgen, tack alla goda, glada familjemedlemmar för all mysig samvaro och allt jättebra arbete. Nästa år kommer friggeboden att bli klar och kanske kan vi bygga ett fint trädäck runt så våra fötter kan hålla sig torra och fina.
Vi har ett vinteruppdrag och det är att fundera på Miriams, Lisas och Peters inredningsförslag till friggeboden, 5 eller 6 sovplatser i en liten bod, det är frågan?
Vita väggar och fint gråblått trägolv är vi redan överens om.

Tack än en gång hela, stora, kära familjen!

Stefan på Stockholmskalas

Vad gjorde då Stefan när Inger konstminglar i Värmland ?Jo, han åkte till Stockholm och gick på trädgårdsfest i Ulriksdal hos goda vännen Tommy och hans Ewa. Jättekul, massor av folk, god mat, dans och glada människor bla dotter Lisa och hennes Ola och goda vännerna Maria och Ajax.

Glada Tommy och hans Ewa tar emot vid partytältet

Vilda hoppar hur högt som helst 

Viggo kör tuff fyrhjuling

Och samtidigt bodde han förstås hos Lisa och Ola och fick umgås med dom glada barnbarnen Vilda, Viggo och Viola. På lördan var det tripp till Solvalla tillsammans med Ola för lite företagsmingel och då fick Vilda och Viggo göra så här roliga saker.

Syster Ystertripp fortsätter till Arvika

Arvika, kanske är det en mysig sommarstad, men hösten är definitivt inte så munter i denna lite öde stad. Vi inser raskt att man får inte roligare än man gör sig och att en helkväll på stan gör ingen människa glad. Alltså förbereder vi hemmakväll i goda vänners lag och vi ockuperar därmed TVrummet på vårt förträffliga boende, Sandalens vandrarhem och breder ut oss med vin, ost, gott bröd och vindruvor. Förutom att det passar vår kassa väldigt bra så har vi en riktig mysTVkväll tillsammans med Körslaget på TV samtidigt som livets förtretligheter och förträffligheter diskuteras och ventileras.
Nästa dag, söndag, rutten är lagd, först fantastisk frukost Comfort Hotel Bristol, kunde inte vara bättre, gott!
Sedan blir det Klässbo Linneväveri, kunglig hovleverentör men ingen shoppade loss här, vi bara beundrade det vackra linnet. Sedan blev det Racksta museum, som vi på rekomendation, inte fick missa, så det gjorde vi inte. Här såg vi mycket vackra tavlor av främst Gustaf Fjaestad, som tillhörde Rackstadkolonin, som verkade främst tidigt 1900-tal i det sköna Värmland.

Solbelyst vatten och fina små barn, vi imponeras av Rackstadkolonins Gustaf Fjaestad

Sedan blir det marknad i Brunnskog och hit har hela Värmlands all loppisförsäljare tagit sig och säljer sina dyrgripar från så där 50 år tillbaka, så mycket skräp, oj,oj,oj. Vi blev inte så långvariga här men Gunnel köpte ett jättelass med kantareller, en halv papperskasse för bara 65 kr, fynd, helt klart. Våra halvhjärtade försök att själva hitta kantareller i den värmländska skogen hade totalt misslyckats och nu blev Gunnel mycket glad.

Sedan styrdes färden till Sunne och vidare till Mårbacka, dit vi kom precis i tid för en guidad tur. Så trevligt, Selma Lagerlöf var verkligen en fantastisk kvinna. Hon var vinnare av Nobelpris, medlem av Svenska akademin, med i kommunalfullmäktige, jordbrukare och anställde 30 personer på Mårbacka. Mycket progressiv, varm och månade om sina anställda, skapade bla ett eget sjukförsäkringssystem för dem. Mycket produktiv, samarbetade med Bonniers i många år, mest känd för Nils Holgerssons underbara resa. Hon föddes 1858 på Mårbacka och dog där år 1940. Kul att se och ett vackert hus, väl värt ett besök.

Mårbacka förevigas

Tack för en jättekul helg, kram på er ..

 Därefter dags för försenad lunch, som vi inmundigade på närbelägna Solbacka Gästgiveri och sedan var det dags för hemresa, 30 mil så där hem till Göteborg, trötta var vi men kul hade vi haft, tack Tina, Gunnel och Annika för mysiga dagar.

Syster Yster tripp till Värmland!

Annika, Tina, Gunnel och Inger i Arvikahamnen, engelsktalande man från Rumänien tog denna sköna bild

Detta är Systrarna Yster, Annika, Gunnel, Tina, mina vänner och sjuksköterskekompisar från SU, Östratiden och en gång om året åker vi på tripp. Vännen Maria saknas denna gång men får återkomma till nästa.

Turen gick till Värmland, temat var konst och kultur. Avresa fredag em i Tinas Toyota, ankomst Karlstad framåt kvällen, vi checkar in på centrala Carlstad City Hostel på fjärde våningen.
Tiden går fort när man har trevligt och vi njuter lax, pasta, god sallad och gott vin på våning 5, där vi ser ut över takåsarna i Karlstad. Prat och fniss tills fredagströttheten slår till och vi glider i säng.

Nästa morgon, utsövda och glada, är det dags för Värmlands museum och Sandgrund, Lars Lerins eget nyöppnade museum. Värmlands museum, inte så stort, en skön blandning av konst, gamla möbler, lampor, Värmlandshistoria, teknikdel för barn. Vi såg Lena Cronqvist flickor (mycket udda små töser, väcker förundran och förvåning), Karin Broos döttrar på mycket vacker tavla, Lars Lerin var med och sen var det vernissage, en ny utställning om livet och döden. Tänkvärd, vacker, annorlunda, ger eftertanke och som det står i det sköna Bohuslän över ingången till många kyrkogårdar, tänk på döden, det kanske är bra ibland. Eller också kan man göra som Astrid Lindgren, när hon pratade med sina systrar. Dom började ta med att säga"döden, döden" och så var det färdigdiskuterat ?!

Äntligen är vi här ....

Värmlands museum, en skön blandning av gamla möbler, saker, konst, allt 

Karin Broos tre tjejer

Karin Broos, se hennes fina bild, karriär sent i livet, först i 60-årsåldern har hon slagit igenom som konstnär

Annika funderar lite över döden,döden och lutar sig lite mot en riktigt vacker rosa med änglavingar på ..

Så kom vi då till Sandgrund och döm om vår överraskning, den första vi ser är Lars Lerin själv, så kul! Vi inser raskt att det är vernissage även här. Lars Lerins make och brasilianske vän, har vernissage och ställer ut fotografier från Brasiliens kåkstäder, "favelas" och visar många porträtt av vad vi tror, transvestiter och kanske prostituerade. Han visar även upp ett foto på sig själv iklädd prinssesstiara, så söt!

Här är han, mannen som gjort Lars Lerin till en helare och lyckligare människa, bra jobbat 

Färgstarka Tina och Annika bredvid skönheterna från Brasiliens favelor

Men den stora behållningen är Lars Lerins egna fantastiska verk. Oerhört produktiv, vackra verk från stadens asfalt, gråa förfallna hus i vildmarken, verk från resor över världen, Indien, Iran, Irak, Sibirien, alla med ett ljus över sig, det ljus som man gärna förknippar med Lerins konst. Men vi såg också tavlor från naturen, massor av fåglar, blad, växter, så fantastiskt levande. Det mysigaste vi såg tyckte jag dock var små akvareller från värmländsk landsbygd, från en bondgård, ögonblicksbilder från gamla människors vardag, en farbror, som slipar en lie, en tant som fixar med en mattas fransar, en man som klappar en katt i knät, fina nära bilder.
Vilken upplevelse, underbara bilder, en stor konstnär, som är värd all sin berömmelse.

Där står han, Lars Lerin, mannen i vit jacka bara står där när vi kommer in ...

Svårt att ta bilder som gör hans akvareller rättvisa, många grå slitna förfallna hus har dock varit föremål för hans intresse

Ett försök till, finns ett visst skimmer över denna ...

Sen äter vi en härlig och jättestor lunchbuffe och sen är det dags för avresa till metropolen Arvika.

Vi bygger Friggebod på Hunö!

Det är trångt hos oss på Hunö, både för människor och förråd! I år bygger vi alltså en 15 kvadratmeter stor Friggebod, en monteringsfärdig Tranemo från Jabo i just Tranemo. Efter lite diskussioner blir det en gäststuga. Vår bastu, som inte används, ska bli framtidens förråd.

Stefan basar i pråmen med dyrbart lass, Ola med ekan  bogserar  sista biten

Först måste hela detta lillahus transporteras ut till ön. Detta gjordes med hjälp av Roberts båt och pråm, även vår eka fick göra en insats. Stefan, Ola, Lisa och Albins pappa från Djupviken hjälpte sen till och bar upp alla dessa olika delar. Stora segment och en oändlig massa lösa brädor, vadå monteringsfärdigt??

Mat och fika, så viktigt för alla transportörer och glada bärare. 

Åke, vår gode vän och snickare från tvärs över sundet, hjälpte Stefan med resning av huset och få papp på taket, vilket jobb! Att sedan lägga på ett plåttak var inte helt okomplicerat men Stefan gjorde ett fantastiskt och uthålligt arbete. Sista arbetsmomenten, regnet hängde i luften, hur göra med dessa sista nock- och takplattor, Åke kom som en räddande och erfaren ängel och hjälpte till med en sista hand över plåten, klart och färdigt, sköönt!

Oj,oj,oj, är det mycket kvar, eller???

Detta måste vi fira med en öl! Hus under tak!

Min största uppgift blev att måla och lasera, enkelt och lättfattligt!

Plåttaket är på!!!! Yippiiii! Torrt och fint inne är det nu!