Livet i Gåshaga, Junibacken med Viola och Mini-maran med Viggo och Viola

Sista helgen i maj åkte Stefan och jag till Stockholm för att träffa vår kära dotter Lisa och hennes familj och dessutom göra en liten insats som barnvakter. Ev skulle lite elarbete göras men av det bidde det mest tankarbete.

Morfar och Viola på väg

På fredagen var Viola lite förkyld och dagmamma Ingela fick klara sig utan Violas mysiga sällskap. Istället gjorde vi en liten utflykt till Junibacken, Astrid Lindgren värld i Stockholm.

Hej på dej!

En strålande vacker sommardag var det och Stockholm visade sig från sin absolut bästa sida. På Junibacken åkte vi först det lilla tåget och tittade in hos Emil, hos Madicken, hos Ronja Rövardotter och vi träffade Skorpan och Jonathan i Nangijala. I sakta mak gick det lilla tåget och Viola och hennes morfar var storligen förundrade och förtjusta. Även jag, dock var det återseendets glädje som spirade.

Viola med ny kompis

Sedan hittade Viola sitt favoritställe, Villa Villekullas kök. Här kunde man pyssla med grytorna på spisen, ta sig en tårtbit, baka lite pepparkakor och också hitta lite kompisar. Fantastiskt trevligt, tyckte Viola.

Kan man bädda i en gryta, kanske?

Sen blev det teaterföreställning med Pettson och Findus. Gubben Pettson var väldigt sur och grinig men lilla katten Findus var hur pigg som helst och höll på med gubben så att han blev ännu tröttare och grinigare. Men till slut gick det över och då åkte dom ut och fiskade och hade det mysigt.

Findus och Pettson

Liten Viola var en exemplarisk teaterbesökare, tyckte det var jättekul och satt som ett litet ljus hela dom 20 minuterna som detta varade. En stund senare blev det musik och sång och det var minst lika roligt. Vem kan motstå "I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut" ... och "En kulen natt, natt, natt, min båt jag styrde ... och andra mysiga sånger?

Hej snälla Findus, så många kort du finns med på

Sen blev det pannkaka, grädde och sylt för barn och vuxna, gott tyckte vi alla. Viola skulle dock göra allting själv, rulla ut sin pannkaka, lägga på massor av sylt, rulla ihop den och skära den i bitar, allt kunde Viola göra alldeles själv och hur gick då detta? Vi stupade redan på utrullningen! Efter ett litet tag blev det ett intag av iallafall en pannkaka! Jag kan säga att dom vuxna åt mycket mera. Liten Viola var dock inte helt 100 % denna dag, helt klart var hon lite förkyld men nappen hjälpte bra av och till, skönt.

Lilla gubben, fniss, fniss ...

En underbart fin dag var detta, solen strålade och vem träffar vi på om inte herrskapet Holmgren, som är ute på vift med sina små barnbarn August och Ingrid. Alldeles i närheten av Junibacken ligger nämligen huset där Wasaskeppet visas och där hade dom alla varit på ett besök. August var mycket intresserad och tyckte det var jättekul. Skönt att världen är ganska så liten, kul att se kära och välbekanta ansikten på vift i Stockholm.

Tack lilla Viola, detta var en jättemysig dag med dig ute i stora vida världen! Nästa dag, på lördagen så var du allt alldeles frisk igen.

Va, ett bananträd???

Sen blev det lördag och vi var hemma i Gåshaga och inne i Stockholm gick Stockholms Marathon av stapeln. Starten gick i solsken men sen blev det ganska så dåligt väder, regn och kallt, brrr! Men det gjorde inte så mycket, vi hade en fin dag med lek, promenad, landhockey och lördagsgodis, så klart, mys! Lisa och Ola hade hunnit med en kväll på bio och sen blev det en kväll med middag och övernattning fredag-lördag inne i Stockholm. Mycket sömn och mycket mys!

Målet, stora fina Stadion!

På söndag var det dags för Mini-maran och här skulle Viggo tävla och springa 1 170 meter och Vilda och hennes kompis Sofia skulle springa 2 310 meter. Det är tredje året i rad och denna gång var det fint väder, vilken tur!

Viggo och Vilda, laddade och klara

Målgång för Viggo, ser ni killen i gul tröja med det långa steget?

Massor av folk, först sprang Viggo och då gjorde pappa Ola honom sällskap. Starten gick kl 10.20 från Östermalms Idrottsplats och sen springer man in på stora, fina Stadion, precis som vid stora Stockholms Maraton eller som vid vilken löpartävling som helst. Mycket pampigt och stort. Det gick jättebra för Viggo och han kom fort och sprang i mål under mängdens jubel! Bra Jobbat, Viggo! Sen åkte du, pappa och Viola iväg på din fotbollsträning för det ville du verkligen inte missa!

Viggo efter målgång med fin blå ros, gissa vem som köpte den?

Bästa kompisar

Uppvärmning, vi är bäst !!!

Nu springer vi snart

En timme senare var det Vildas och Sofias tur. Där fick vi vara med på starten och tom kolla på uppvärmningen med pigga SATStjejer och killar. Vilket gäng och vilken start, massor av styrka i alla dessa 9-åriga ben, Heja Vilda och Heja Sofia! Skönt att ha en kompis att springa med!

Vi gjorde det, fantastiskt härligt, ni är så otroligt bra!!!

Vilka tjejer, jättebra på att springa, Vilda drog ifrån lite på slutet men Sofia låg inte långt efter! Hela stadion hejade och riktigt kokade av alla glada hurra, vad ni är bra - rop! Grattis båda två till ett jättebra lopp, ni tog verkligen ut er ordentligt! Tack och lov för påsen med dricka, choklad och andra nyttigheter!

Därefter dags för hela familjen Gunnarsson att åka på besök till Trollbäcken och Inger och Stefan fick fri eftermiddag på stan, kul det också.

Stefan under almarna

En nöjd Inger, macka, chokladboll, caffe latte, perfekt!

Vad gör man då? Jo, man åker in och tar en fika på bästa cafeét under almarna framför Operakällaren, så fantastiskt trevligt och gott! Vi bara njuter av sommar, värme och fint väder, kan man ha det bättre?

Sen blir det promenad längs Skeppsbrokajen, fullt med folk överallt, cyklar, fotgängare och bilar i en enda röra. Ett gäng killar och en spänstig tjej utför balanskonster på kajen, dom står på händer med bravur och länge står dom!

Tuffa balansaktörer

En bit längre bort ligger en av svenska flottans korvetter och glänser så gott det går. En militärorkester stämmer upp välkända toner på kajen och många stannar och lyssnar.

Stortorget

Vi fortsätter genom Gamla stan, fullt med turister överallt. Två gatumusikanter underhåller med åldriga instrument uppe på Stortorget, vackert och lite sövande. Vi rundar Slottsbacken och jag visar Stefan en av mina favoritstatyer i Stockholm. Undanskymd på ett litet torg vid sidan av Slottsbacken finns en liten, liten staty, Järnpojken, gjord av en konstnär, som heter Lisa Eriksson (tror jag). Den är så liten och fin och på vintern får han ofta en liten mössa och halsduk på men nu är det sommar och han har en blomma i famnen.

Och så kan man lägga en liten slant till den fattige pojken ...

Den finns där, som en hyllning till barnarbetarna, som för flera hundra år sedan slet och arbetade hårt med att frakta ut järntackor från kaj till båtar. Det var tydligen grunt och svårarbetat och därför föll detta på de små barnens lott, ett förskräckligt slit.








Nu hem, dags för lite kvällsmys och lite hockey hemma på Pärlvägen.

Hockey på Pärlvägen, Viggo vinner ofta, tror jag