Musik i Blankaholm hos Gösta och Shuly

På Blankaholms värdshus residerar Gösta och Shuly Holmer. Gösta, konstnär, snidar i trä och är fantastisk på det han gör. Hans djur i trä finns bla på Astrid Lindgrens värld. Shuly sköter värdshuset med Göstas benägna bistånd med bla. arrangemang av musikaftnar, välkända på bygden och också välkända av diverse artister, som gärna kommer åter och jammar lite med varandra och med Gösta.

Så här ser det ut!

I går, fredag den 28/6 var det premiär för sommaren och Monaco blues band fick inleda säsongen. I gott sällskap med Åke och Lisbeth tvärs över sundet och med Vivian och Håkan, så styrde Stefan och jag vår båt över Gåsfjärden in mot Blankaholm och mot värdshuset.

Hej och välkomna!

Här tog Shuly emot och serverade en fantastiskt god hamburgare, kunde inte vara bättre, vi var mycket nöjda.











Monaco blues band visade sig vara en gäng mycket musikaliska herrar i sina bästa år, lätt silverhåriga och med solglasögon, svarta hattar och svarta kläder överhuvudtaget. Passade mycket bra ihop med lite mogen rock, blues och gladjazz, tycker vi nog, lite intressanta så där...

Se Göstas konst överallt, mycket speciell ...

Men spela kunde dom och snart stod ett gäng och dansade runt på minimalt dansgolv, kul! Alla killarna är ju Göstas gamla kompisar och snart stod han och spelade munspel och sjöng med känsla. Nästa vecka kommer Evert Ljusberg, traditionsenligt dyker han upp varje år, sjunger och berättar värmlandshistorier.

Gösta kollar och njuter ...

Men apropå oväntat besök, i entrén upptäckte jag ett nytt stort och fint foto på Shuly, Gösta och hennes majestät drottning Sylvia! Minsann hade inte den gode kungen och hans Sylvia helt oväntat och oplanerat bara dykt upp med två bilar en kväll i maj vid stängningsdags. Shuly tänkte, honom känner jag igen, när den gode kungen klev ur bilen.

Det sade sig att dom var på väg till Öland och ville gärna se var konstnären Gösta Holmer hade sin hemvist och ateljé. Gösta hade gjort träsniderier för kungaparet redan tidigare, Victoria har en träbokstapel, design Gösta på sitt kontor och Ekerum på Öland har ställt ut Göstas konst i tre-fyra år
En mycket intresserad drottning tog sig god tid att se alla konstverken, som hänger på väggarna i restaurangen och ställde så gärna upp på att vara med på kort, kul, tycker en sann royalist som jag! Shuly var mycket nöjd!

Dags att åka hem i ljus sommarnatt, Gösta säger hej och vi tackar för en mysig kväll 

Midsommar på Hunö!

Så är det dags igen, firandet av denna underbara helg som kallas midsommar, årets längsta och ljusaste! Och vad oroar vi oss mest för, denna dag när vi helst skall göra allting ute? Jo, vädret så klart! Och hur blev det? Jo, helt enkelt fantastiskt bra! Vi fick förstås ordentligt skrämselhicka när regnet öste ner mellan kl 13 - 14 på midsommarafton men se, det klarnade upp och blev en fullständigt fantastisk eftermiddag och kväll och glada och nöjda var vi förstås över detta!

Samling Peter och alla, sjunger Grattis till vännen Magnus, som fyller år!

Våra övernattningsgäster anlände i god tid på torsdagen. Det var Peter och Miriam med Miriams bror Johannes, fru Åsa och vännerna Calle och Pernilla med baby Wilma.

Axel och Ella älskar att fiska!

 Sen kom Johanna med barnen Axel och Ella och fiolspelande make Magnus. Alla fick plats, Peter och Miriam hamnade i välbekanta bastun (som inte bastueldats på dom sista 15 åren) och Stefan och jag tog vår tillflykt till lugn och fin friggebod, där vi sov sött under IKEAs eminenta myggnät.

Olle, Sofia, Peter,Viktor och Emma kommer i Olles fina, lövade båt

Övriga gäster anländer till midsommarfirande i solens glans men med regndropparna fortfarande glittrande på löv och träd.

Snart dags att klä midsommarstången

Emma och Nili, så fina i sina kransar

Återseendets glädje är stor och välkomstdrink serveras i sedvanligt flöde. Midsommarstång kläs i gröna löv och några små prästkragar får pryda ringarna så vackert.

Nu har solen kommit på riktigt!

Visst kan vi riktigt bra!

Mysigt det här!!

Sen är det dags för hopp och dans till spelemännen Stefan, Magnus och Håkans sköna toner och under Vivians självklara ledning. Små grodorna står för starten och sen följer sju vackra flickor i en ring, tre små gummor, björnen sover och lite annat smått och gott.

Otto, Axel och Bruno, koncentration, det går bättre och bättre!!!

Nu tar vi i ordentligt!!

Som vanligt får vi lite bassning av Vivian när vi trasslar in oss i turerna men jag tror ändå vi skrider framåt lite. Vi klarade nämligen dans fyra och fyra på två olika skutt- och hållsätt, utveckling åt rätt håll! Traditionsenligt avslutar vi med Raketen och sen sjunger alla Sommarsången och Jag gör så att blommorna blommar och då är verkligen sommaren här! Sen blir det mat!

Men först en gruppbild, alla samlade på nya trappan

Wilma, vill du kanske testa en liten köttbulle?

Så mycket mat och så gott, tack alla för fantastiska insatser till detta knytkalas! Jansson, köttbullar, pajer, sill, strömming, lax, oj en sånt fint smörgåsbord! Vi sitter förnämligt framför vår nya Friggebod, lite högt och mysigt och vi kan inte må annat än bra! Vi bara njuter, snapsvisorna flödar, Stefan håller i taktpinnen!

Mätta och goda, sen är det dags för frågesport. Tolv frågor, skamlöst knyckta från vår Göteborgsgrannes Emelies 13-årskalas! Alldeles utmärkta frågor, som tex värper bruna hönor alltid bruna ägg? Svaret är ja, nästa alltid! Är inte helt säker på hur vetenskapligt underbyggt detta svar är!







Barnen lyckades bäst i denna tävling och tävlingsledare Johanna, vår eminenta lekledare, delade ut pris till precis allihopa!  Många vuxna hade samma antal rätt, alltså fick vi också ha en utslagstävling, en mini-frisbeetävling, där verkligen ingen lyckades speciellt bra. Dom små frisbeesarna flög åt alla håll. Pernilla knep förstapriset, grattis Pernilla!

Alla barn får pris!

Sen var det dags för årets brännbollsmatch, ut på ängen allihopa. Ett glatt gäng, som tog i så det knakade, många fina slag, många lyror och kanske en och annan miss.

Obs, Efwa i bakgrunden, springer fort som en hind!

Men egentligen, hur svårt är det inte att träffa en boll med ett slagträ om man bara tränar en gång om året? Kanske borde vi ha en match varannan vecka? Men kul var det och bara en liten olycka, Håkan sprang in i några vassa buskar och blodvite uppstod på höger öra. Det fick sedan bli plåster på.

Efterrätter och kaffe, vi är några stycken som ser fram mot detta! Kladdkaka, cheesecake, sommartårta, jordgubbar, ananaspaj och tigerkaka och sist men inte minst, chokladbollar, så fantastiskt gott alltsammans!

Oj då, denna ovanliga gäst måste vi också visa, en stor ekoxe hälsar på mitt i kalaset

Vilken härlig midsommarafton! Fint väder, god mat och goda och glada människor, som alla hjälps åt att göra det till ett toppenkalas, tusen tack alla för alla insatser!

34 år tillsammans, stort tack till varandra för gott och uthålligt arbete och också tack till alla för en härlig midsommar! Härligt att vi mår så här strålande bra denna dag!

Nästa dag, 22/6, midsommardagen, Inger och Stefan har varit gifta i 34 år. Bra jobbat, sa alla glada frukostätare när vi möttes till filmjölken! Och det är det ju faktiskt!

Snart skall Johannes, Miriam och Peter åka på en ny bergsbestigningssemester, denna gång för att bestiga berget Elbrus i Kaukasus, 5 642 meter högt.

Ella visade sig vara en hejare på att balansera, gick tom baklänges

Kanske som ett led i detta eller bara för att det är kul, så hade Johannes med sig ett långt spännband - nu skall vi träna lite balansering på slak lina! Och se, det var ju jättekul om än lite svårt. Ju mer man tränar destu bättre går det sa Johannes. Har vi hört det förut?

Kasta smörgås, det tyckte alla var kul!

Visst har vi det bra

Vi gjorde en lång promenad längs vattnet, längs Hunös norra, vackra sida. Mycket sten blandat med  grönt, mjukt gräs längs vattenkanten. På vissa ställen ligger massor med skiffersten, som flagar i unna stenskivor och som är excellenta att kasta smörgås med och det gjorde vi med varierande framgång.

En fundersam Axel vilar sina ben

Längs sjökanten hittade vi också massor av små kantareller. Så ovanligt att dom växer så nära vattnet men det gjorde dom på ett flertal ställen.

Årets första kantareller, så goda dom blev, nystekta i smör, till kvällens biff!

Sen måste vi förstås fälla träd på tomten. Jag tror numera vi gör detta varje midsommar, en jättebjörk och en ek fick sluta sina dagar.

Hmmm, hur ska vi göra nu då?

Klätterkunnige Johannes fick göra en stor insats. Han klättrade på denna svagt lutande björk upp ända högst upp så där 15 meter och satte en lina i toppen, kilade sedan ner, vig som en panter, och såg ut som att detta var väl ingenting!

På väg ner ...

Tack vare detta kunde Stefan fälla med motorsågen och övriga medhjälpare dra trädet åt rätt håll, så att det inte föll på vårt hus. Allt gick mycket bra! Tack alla herrarna för denna insats!

På väg in och såga, lite goda råd på vägen kanske?

Tack alla för en härlig midsommar men vi saknade kär familj och vänner! Må det bli ett annat år!

Lisa, kär dotter med Ola, Vilda, Viggo och Viola, firade med goda vänner uppe i Sockholms skärgård, där solen sken vackert på dom alla. Vännerna Thomas och Lisa åkte husbil uppe i lite kyligare Narvik men njöt helt säkert av midnattssolen. Maria med Ajax och alla barnen är kvar i London, barnen skall avsluta sina skolor och sen blir dags för hemresa till Sverige. Glad midsommar på er alla!

Hej då, ses snart igen!

Hej då från alla och ja, det är helt rätt, jag fullständigt älskar gruppbilder!

Alla goa gubbars stad, så det kan gå !!!

Den omhuldade Göteborgsandan, alla goa gubbars stad! Så kan det gå!
Det är helt enkelt så att mutskandalerna i Göteborg är inget som några journalister har hittat på.

En granskningskommission med tre professorer i täten och med professor Erik Amnå i spetsen har intervjuat 40 chefspersoner och fått enkätsvar från 20 000 personer i Göteborgs kommun. Alla tre har kommit till samma slutsatser.

Den goda Göteborgsandan, som mycket innebär att vi litar på varandra och hjälper varandra, behövde översyn och kontroll för att fungera. Samarbete, handlingskraft och resultat kom att dominera. Det blev viktigare än att allt gick rätt till.

Göran Johansson var en otroligt kraftfull ledare och ville säkert det bästa för Göteborg. Mer än en gång har man hört - har Göran Johansson sagt ja, då går allt igenom. Den gode Göran säger nu i GP, att han förstår ingenting och det är säkert sant.

Men enligt rapporten skapade en så stark ledare en ängslig anpasslighet, ingen ville säga ifrån, då kom man ut i kylan. Svag intern kontroll, dålig uppföljning, oklart vem som har ansvar för beslut, politiker som sitter på dubbla stolar, revisioner som ingen bryr sig om att följa upp var en del av sjukan.

Intressant är också att granskningskommissionen ger flera råd. T.ex. så tycker man att chefer och tjänstemän skall rekryteras efter meriter, man tycker att kommunen skall professionalisera den interna revisionen. Det är inte utan att man förundras! Sarah Britz i GP kallar Göteborg för Muteborg, det är inte roligt!

Men vad som är bra är att allt detta kommit fram och att en oberoende och stark kommission har kommit fram till detta med en tyngd som gör att ett omfattande arbete måste göras i kommunen, genomgång av rutiner, processer, revisioner och internkontroll. Kan det bli annat än bra?
Heja Annelie Hulthén, nu har du verkligen lite att bita i!

Dessutom kan det i allra högsta grad vara dags för ett politiskt maktskifte i Göteborgs Kommun. När ett politiskt parti har makten för länge finns det en jätterisk för ett maktmissbruk, där man tappar kontakten med den vardagliga verkligheten för oss vanliga människor. Det är ju också så att det är Göteborgarnas skattepengar, som missbrukas, inte så bra!

The Reef, badresa till Danmark!

Äntligen var det dags! Viggo och Vilda fick en badresa till badhotellet The Reef i Fredrikshamn i födelsedagspresent! Och hela familjen fick följa med! Nu är det dags för alla lyckliga badare, nu skall  det verkligen badas! I varmt och 32-gradigt vatten, karibisk värme, kan det vara bättre?

Familjen Gunnarsson kom farande från Stockholm i princip mitt i natten. Uppstigning tidigt nästa morgon, som var den 6 juni, Svenska Flaggans dag. Spårvagnen fick inte missas, i god tid före 7.46 stod vi på plats på Hinsholmens spårvagnshållplats alla sju, familjen Gunnarsson och mormor och mofar. 25 minuter senare klev vi av vid Stenaterminalen, där Stena Danica låg och väntade på oss.

Hopplöst, vad ska vi göra nu ?? Viola går på upptäcksfärd !

Minsann hade vi inte förskräckligt gott om tid, incheckning gick på två sekunder och där stod vi och konstaterade att man kunde sovit minst en halvtimme längre. Men vem älskar att vara ute i god tid - jo, mormor och det har inte blivit bättre med åren för numera älskar också morfadern att vara ute i god tid. Så kan det gå, barn och barnbarn bara suckar!!

Hej era busar!

Peter och Miriam lät sig dock inte styras av givna order utan gled in lite lagom sent. Ombord kom vi i sinom tid och vi hittade raskt vår fasta punkt precis utanför lekrummet. Barnen var mycket förtjusta, mest Viggo och Viola, som var i lekrummet nästan hela tiden.

Viggo var världsmästare på fotbollsspelet

Där kunde man bygga med enorma legoklossar, titta i böcker, rita, spela fotbollsspel, bordtennis, wi-fi och titta på Nicke Nyfiken.

Viola var rätt imponerad av Nicke Nyfiken

Vem vinner? Tror vi att både Miriam och Vilda gillar att vinna bara lite?

Klockan 11 packades picknicken upp, då hade vi verkligen väntat länge! Köttbullar, prinskorv, köttfärspaj, äggmackor, småtomater och vindruvor. Till detta fick somliga öl, andra lite kaffe, dom små lite äppeljuice, jättegott!

Väldigt gott var detta!

Framme vid 12.30, en promenad på några hundra meter och vi är framme vid The Reef, som inte såg det minsta karibiskt ut på utsidan, utan som ett alldeles vanligt Scandichotell. Men vi checkade in och gissa vem som direkt fick Pirathattar?

Tuffast på The Reef

Viggo och Vilda bodde sen i ett äkta piratrum med sina lika förtjusta mormor och morfar. Skattkista på rummet, morfadern fick sova under en palm, sjörövare kom klampande på väggen, piratkakel i badrummet, toppen!

Ännu en tuffing!

Vi fick checka in med en gång och sen, fort som vinden, nu skulle vi bada. Vi kom ner i en lugn, fin, lite mörk och dämpad miljö med fågelsång, som ibland bröts av lite tropiska åskväder. Varmt och skönt var det och vi möttes av en lite lagom stor pool, där man kunde skjuta med vattenkanoner. En stor vattenrutschkana fanns det, där man åker på stora badringar. Den var lite lagom hemsk och gick lite lagom fort.
Om man inte åkte fyra personer i en badring tänkt för två, då gick det alldeles för fort, tyckte iallafall den oförståndiga mormodern och Vilda, som slog sin armbåge alldeles förskräckligt. Ola och Viggo, som åkte i samma ring, tuffade raskt på och åkte en massa gånger till. Som tur var gick det onda i Vildas armbåge över.

Man kunde också simma ut till en utomhuspool där det också fanns en bubbelpool och ett soldäck. Gissa vem som först hittade till soldäcket, jo, morfar Stefan. Det var verkligen jättemysigt, Viggo och Vilda och Ola badade mest och nästan hela tiden. Dom åkte hur mycket rutschkana som helst, outtröttliga!

Några av oss vuxna upptäckte att det fanns en liten bar trevligt belägen alldeles vid poolen med vattenkanoner. Där kunde man köpa glass, dricka, öl och sympatiskt nog också ett och annat glas vin, gott!

Alla glada badare skall nu snart få mat, härligt! Först bara en liten GT!

Rätt så utmattade samlades vi sen före maten för en GT i solens glans ute på soldäck.Å, vad vi tyckte vi hade det bra! En sån tur att Viggo och Vilda fyller år i maj och att sen hela familjen får följa med på födelsedagspresenten! Sen blev det karibisk buffé i matsalen, gott och trevligt. Naturligtvis fanns det lekrum och TV-rum alldeles bredvid matsalen. Självklart var det piratfilm på TVn, vad annars?

Vad gjorde då söta Miriam hela fredag fm? Inget bad, bara jobb, jobb, jobb. Här sympatijobbar Peter lite också

Vi sov sen jättegott, vaknade och tog förstås ett bad före frukost och ett bad efter frukost och sen var det dags att åka hem igen. Ännu en trevlig tripp med Stena Danica. Nu upptäckte vi också att det fanns ju flera däck (inte bara lekrumsdäcket) där man kunde lyssna till levande musik, äta buffé, vilket vi gjorde och den visade sig vara riktigt god. Så mätta och belåtna anlände vi hem till Göteborg vid halv 6-tiden. Peter och Miriam rusar iväg till festivalen Summerburst på Ullevi. Vi andra tar spårvagnen hem och äter lite goda lördagsräkor och har det gott!

Tack Viggo och Vilda och hela familjen för en härlig resa! Det är verkligen fantastiskt och så härligt att göra detta badäventyr tillsammans allihopa!

Livet i Gåshaga, Junibacken med Viola och Mini-maran med Viggo och Viola

Sista helgen i maj åkte Stefan och jag till Stockholm för att träffa vår kära dotter Lisa och hennes familj och dessutom göra en liten insats som barnvakter. Ev skulle lite elarbete göras men av det bidde det mest tankarbete.

Morfar och Viola på väg

På fredagen var Viola lite förkyld och dagmamma Ingela fick klara sig utan Violas mysiga sällskap. Istället gjorde vi en liten utflykt till Junibacken, Astrid Lindgren värld i Stockholm.

Hej på dej!

En strålande vacker sommardag var det och Stockholm visade sig från sin absolut bästa sida. På Junibacken åkte vi först det lilla tåget och tittade in hos Emil, hos Madicken, hos Ronja Rövardotter och vi träffade Skorpan och Jonathan i Nangijala. I sakta mak gick det lilla tåget och Viola och hennes morfar var storligen förundrade och förtjusta. Även jag, dock var det återseendets glädje som spirade.

Viola med ny kompis

Sedan hittade Viola sitt favoritställe, Villa Villekullas kök. Här kunde man pyssla med grytorna på spisen, ta sig en tårtbit, baka lite pepparkakor och också hitta lite kompisar. Fantastiskt trevligt, tyckte Viola.

Kan man bädda i en gryta, kanske?

Sen blev det teaterföreställning med Pettson och Findus. Gubben Pettson var väldigt sur och grinig men lilla katten Findus var hur pigg som helst och höll på med gubben så att han blev ännu tröttare och grinigare. Men till slut gick det över och då åkte dom ut och fiskade och hade det mysigt.

Findus och Pettson

Liten Viola var en exemplarisk teaterbesökare, tyckte det var jättekul och satt som ett litet ljus hela dom 20 minuterna som detta varade. En stund senare blev det musik och sång och det var minst lika roligt. Vem kan motstå "I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut" ... och "En kulen natt, natt, natt, min båt jag styrde ... och andra mysiga sånger?

Hej snälla Findus, så många kort du finns med på

Sen blev det pannkaka, grädde och sylt för barn och vuxna, gott tyckte vi alla. Viola skulle dock göra allting själv, rulla ut sin pannkaka, lägga på massor av sylt, rulla ihop den och skära den i bitar, allt kunde Viola göra alldeles själv och hur gick då detta? Vi stupade redan på utrullningen! Efter ett litet tag blev det ett intag av iallafall en pannkaka! Jag kan säga att dom vuxna åt mycket mera. Liten Viola var dock inte helt 100 % denna dag, helt klart var hon lite förkyld men nappen hjälpte bra av och till, skönt.

Lilla gubben, fniss, fniss ...

En underbart fin dag var detta, solen strålade och vem träffar vi på om inte herrskapet Holmgren, som är ute på vift med sina små barnbarn August och Ingrid. Alldeles i närheten av Junibacken ligger nämligen huset där Wasaskeppet visas och där hade dom alla varit på ett besök. August var mycket intresserad och tyckte det var jättekul. Skönt att världen är ganska så liten, kul att se kära och välbekanta ansikten på vift i Stockholm.

Tack lilla Viola, detta var en jättemysig dag med dig ute i stora vida världen! Nästa dag, på lördagen så var du allt alldeles frisk igen.

Va, ett bananträd???

Sen blev det lördag och vi var hemma i Gåshaga och inne i Stockholm gick Stockholms Marathon av stapeln. Starten gick i solsken men sen blev det ganska så dåligt väder, regn och kallt, brrr! Men det gjorde inte så mycket, vi hade en fin dag med lek, promenad, landhockey och lördagsgodis, så klart, mys! Lisa och Ola hade hunnit med en kväll på bio och sen blev det en kväll med middag och övernattning fredag-lördag inne i Stockholm. Mycket sömn och mycket mys!

Målet, stora fina Stadion!

På söndag var det dags för Mini-maran och här skulle Viggo tävla och springa 1 170 meter och Vilda och hennes kompis Sofia skulle springa 2 310 meter. Det är tredje året i rad och denna gång var det fint väder, vilken tur!

Viggo och Vilda, laddade och klara

Målgång för Viggo, ser ni killen i gul tröja med det långa steget?

Massor av folk, först sprang Viggo och då gjorde pappa Ola honom sällskap. Starten gick kl 10.20 från Östermalms Idrottsplats och sen springer man in på stora, fina Stadion, precis som vid stora Stockholms Maraton eller som vid vilken löpartävling som helst. Mycket pampigt och stort. Det gick jättebra för Viggo och han kom fort och sprang i mål under mängdens jubel! Bra Jobbat, Viggo! Sen åkte du, pappa och Viola iväg på din fotbollsträning för det ville du verkligen inte missa!

Viggo efter målgång med fin blå ros, gissa vem som köpte den?

Bästa kompisar

Uppvärmning, vi är bäst !!!

Nu springer vi snart

En timme senare var det Vildas och Sofias tur. Där fick vi vara med på starten och tom kolla på uppvärmningen med pigga SATStjejer och killar. Vilket gäng och vilken start, massor av styrka i alla dessa 9-åriga ben, Heja Vilda och Heja Sofia! Skönt att ha en kompis att springa med!

Vi gjorde det, fantastiskt härligt, ni är så otroligt bra!!!

Vilka tjejer, jättebra på att springa, Vilda drog ifrån lite på slutet men Sofia låg inte långt efter! Hela stadion hejade och riktigt kokade av alla glada hurra, vad ni är bra - rop! Grattis båda två till ett jättebra lopp, ni tog verkligen ut er ordentligt! Tack och lov för påsen med dricka, choklad och andra nyttigheter!

Därefter dags för hela familjen Gunnarsson att åka på besök till Trollbäcken och Inger och Stefan fick fri eftermiddag på stan, kul det också.

Stefan under almarna

En nöjd Inger, macka, chokladboll, caffe latte, perfekt!

Vad gör man då? Jo, man åker in och tar en fika på bästa cafeét under almarna framför Operakällaren, så fantastiskt trevligt och gott! Vi bara njuter av sommar, värme och fint väder, kan man ha det bättre?

Sen blir det promenad längs Skeppsbrokajen, fullt med folk överallt, cyklar, fotgängare och bilar i en enda röra. Ett gäng killar och en spänstig tjej utför balanskonster på kajen, dom står på händer med bravur och länge står dom!

Tuffa balansaktörer

En bit längre bort ligger en av svenska flottans korvetter och glänser så gott det går. En militärorkester stämmer upp välkända toner på kajen och många stannar och lyssnar.

Stortorget

Vi fortsätter genom Gamla stan, fullt med turister överallt. Två gatumusikanter underhåller med åldriga instrument uppe på Stortorget, vackert och lite sövande. Vi rundar Slottsbacken och jag visar Stefan en av mina favoritstatyer i Stockholm. Undanskymd på ett litet torg vid sidan av Slottsbacken finns en liten, liten staty, Järnpojken, gjord av en konstnär, som heter Lisa Eriksson (tror jag). Den är så liten och fin och på vintern får han ofta en liten mössa och halsduk på men nu är det sommar och han har en blomma i famnen.

Och så kan man lägga en liten slant till den fattige pojken ...

Den finns där, som en hyllning till barnarbetarna, som för flera hundra år sedan slet och arbetade hårt med att frakta ut järntackor från kaj till båtar. Det var tydligen grunt och svårarbetat och därför föll detta på de små barnens lott, ett förskräckligt slit.








Nu hem, dags för lite kvällsmys och lite hockey hemma på Pärlvägen.

Hockey på Pärlvägen, Viggo vinner ofta, tror jag