Såklart ett Stockholmsbesök ganska så omgående ...

Visst längtar vi efter att träffas! Härligt att Peter och Miriam är nära men Stockholm och Lisa, Ola och alla barnen är ju inte så långt borta heller, alltså blir det ett besök, så kärt! Sätter mig i mini coopern (också ett kärt återseende) och kör de exakt 49,5 milen till Pärlvägen på Lidingö.

Har barnen vuxit lite, nej knappast,inte så länge sen vi sågs! Men nu är det verkligen lite vår. Snön är borta, vitsippor, snödroppar, lite förskrämda blåsippor, gula forsythiabuskar, allt är på gång!

Gamla studsmattan, nya härliga såpbubblor, Viggo och Viola med kompisar testar

Vilda och Liv testar den nya, helt OK, tror vi ...

Och vad händer? Lisa har varit på Toysarus på specialrea och kommer hem med en ny studsmatta, lite större och lite bättre studs så att även stora gympatjejer som Vilda och Liv kan göra sina volter.

Nedmontering av den gamla studsmattan, telefonsamtal till goda vännen Anna, som precis behöver en studsmatta till sina lite mindre barn, August och Ingrid.

Anna kommer ilande, kul att träffas också helt klart !

Sen blir det montering av ny studsmatta, vilket tog en stor del av helgen i anspråk, definitivt en stor del av Olas helg iallafall. Det fick bli  gula arbetsbyxorna på mest hela tiden.

Nöjd Ola, äntligen klart! Och bra blev det!

Inköp av såpbubblor i storförpackning var en klar succé. Fyra barn och fyra liter såpbubblor, slut, lätt som en plätt! Men det varade länge och mysigt var det!

Obs! Barfota, i bara T-shirt,en härlig stund!

Cyklarna var framme, pumpade och klara, bara att ta sig en tur. Lisa och jag hinner ta en långpromenad. Ola springer så där 1,3 mil, man blir imponerad. Alla är ute på gatan, mycket småprat och räfsande i rabatter. Efter en lång vinter så är det fantastiskt att ses igen.

Vilda drar och Liv åker på bobbycar, kul ..

En helg går väldigt fort. Viggo och Vilda har mycket kompisar och massor att göra. Snart fyller Viggo år, den 14 maj, och då skall det bli kalas, ett fotbollskalas. Viggo planerar med mamma Lisa och pappa Ola. Killarna på dagis och kompisen Isabella och så papporna ska bjudas och så ska det bli korvgrillning. Kan det bli annat än bra?

Vilda går på klättring på lördag och på söndan blir det gymnastik, kul tycker hon. Viola busar mest hela tiden, är glad för det mesta men kan säga ifrån så att det hörs ordentligt! Blöjorna är borta, fantastiskt!

Hallå där, man får bara rulla bollar inomhus !!!

På väg ...

En sista blick på det vackra Sydafrika, dan innan jag åker hem är det en underbar dag, vacker och solig. Jag tar en promenad i närbelägna Vergelegens vingård och park med byggnader och träd från 1700-talet.

Höstliga vinrankor och blomsterodlingar sköts av blåklädda män

Oerhört välskött och prunkande trots att vi nu är mitt i hösten här nere. Mycket fridfullt, enstaka besökare strosar omkring och njuter precis som jag själv av friden och skönheten.

Rosor i mängd och fortfarande vackra på Vergelegen

Thomas och Lisa bjuder på avskedsmiddag hemma hos sig kvällen före avresa. Goda grannarna Colin och Sheila är också inviterade till denna afton med drink på altanen i solnedgången, räkröra med mango och goda kryddor till förrätt och sen en mycket svensk biff stroganoff till huvudrätt. Tack Lisa och Thomas, för den goda maten och för en fantastiskt trevlig kväll i goda vänners lag!

Definitivt sista kvällen med gänget

Nästa morgon blir det frukost vid poolside, Stefan njuter gott i värmen. Han får stanna i 6 dagar till och kommer hem till Sverige på själva Valborgsmässoafton och i solens glans så är han allt ganska nöjd med detta.

I solen är det så varmt och skönt fortfarande

Men den 23 april är det dags för mig att åka hem och allt går bra ända tills jag mellanlandar i Johannesburg, försening mer än tre timmar, usch ja! Det innebär att jag missar anslutningen i London och får vänta nio timmar extra där.

Glad Maria framför grön gräsmatta och vackert flytetyg i Themsens vatten

Men hur lyckligt är det då inte att vår vän Maria finns i London. Ett telefonsamtal och en stund senare sitter jag i Staines vid Themsens strand och njuter Marias trevliga sällskap och dricker caffe latte och äter muffins.

Vilken överraskning, så kul att ses!

Gula maskrosor i mängd, påskliljor, blommande fruktträd och magnolia, tillika gröna gräsmattor, England på våren är verkligen fantastiskt!

Peter hämtar på flygplatsen vid en mycket sen timme, tack, så skönt! Härligt att vara hemma! Nästa kväll blir det köttbullar med lingon hemma på Hinsholmsgatan tillsammans med Peter och Miriam.
Detta tävlingsinriktade par tävlar nu i att träna 5 dagar i veckan och dom har också slutat äta godis. Bryter man mot detta får man sköta tvätten i tre månader!!! Hemska tanke!

Härligt att ses igen, kram på er!

Julia, volontär i Svenska Kyrkan och inneboende hos oss, fick sig också lite köttbullar och har bott i vårt hus och skött det med den äran under vår bortovaro.    

Julia har hållit ställningarna bra ..

Snart dags att åka hem!

Självklart är det alltid mysigt att förbereda sig för att åka hem till kära Sverige och det är precis vad vi gör just nu. Långa listor ska betas av och olika saker ska göras. Saker ska repareras och naturligtvis görs det mesta i grevens tid vilket innebär att i morgon skall våra solpaneler bytas ut till mera värmebeständiga paneler som står ut med att grillas hårt i den sydafrikanska solen. Våra tidigare paneler var gjorda för en europeisk sol och det är lite skillnad.

Underbart fina apelsiner 

Poolen har fått nytt täcke och trädgården är välskött och fin. Stefan månar förstås som alltid om sitt apelsinträd och sina citronträd. Apelsinträdet prunkar som aldrig förr och apelsinerna är verkligen nästan mogna.Vi provade en häromdan och lite sur kanske den var fortfarande men riktigt god ändå. Stefan är mycket nöjd.






Att gå till frissan är ett måste innan man åker hem, iallafall för mig som fortfarande trivs väldigt bra med att vara blondin. Under årens lopp har en och annan peng lagts hos frisören. Det är tur att Stefan är mera billig i drift, så det jämnar ut sig lite. 

Sarah, Neil och Margreth har kul på jobbet, härligt!

Nu skall jag presentera er för min frisör, som heter Neil. Denne man ser inte riktigt ut som man föreställer sig en frisör utan mera som en grov murarbas. Han har en kollega som heter Michael och Tina och Annika hedrade dessa båda herrar med ett besök när de var här och blev mycket nöjda med resultatet. 
Sarah och Margreth shamponerar, fönar och masserar hårbotten med fantastiska,starka fingrar. Så fantastiskt skönt, man somnar nästan varje gång.

Så här ser det ut, obs, burkarna på disken där man lägger dricksen.

Trevliga och pratsamma herrar är det båda två, stämningen är god och salongen,som ligger i ett industriområde är ofta full med både damer och herrar. 

En glad Jerome med 2 jättelika kedjelås-det ska inte vara  lätt  att knycka en cykel!

Sen har Stefan, förutom att se till många barn via Imibala kan gå i skolan, också gjort ännu en god gärning. Vi känner en ung man, Jerome 16 år, som är son till vår städerska Maria. Jerome är väldigt duktig i skolan men det tar 1 1/2 timme, morgon och eftermiddag, för att komma dit och hem. En riktigt lång väg, alltså letade Stefan upp en begagnad cykel, som Jerome fick komma och hämta i lördags tillsammans med  sin mamma.

Maria och Jerome, visst  är dom lite lika!

Mycket glada var dom båda två. Jerome var en fin kille, lite blyg men berättade om sin skola, Gordons High School i Somerset West. En stor skola med mer än 1500 barn. Jerome är en av 50 ungdomar i sin klass. Vi frågade om han brukade sitta långt fram eller långt bak och svaret kom solklart, långt fram, så bra annars kan man inte ha en chans att hänga med! Inga datorer finns ännu på Gordons High School. Vi körde Maria hem och Jerome cyklade. Han cyklade bra men Stefan fick ge honom en liten lektion om trafikregler. Trafiken här är tuff, många kör på ett sätt sätt som är minst sagt vårdslöst och trafikolyckorna är många. Nolltolerans i trafiken ligger långt, långt borta.

Värdinnan Babs flankeras av Acke och Olav

På lördagkvällen var det sedan dags för kalas och hej då party hemma hos Babs och Sven-Åke. 18 personer var vi som njöt Babs goda mat. Gubbröra till förrätt, marinerad oxfilé som huvudrätt och en fantastisk cheesecake till efterrätt, mycket gott. 

Agnes, Stefan, Marita och Tom har trevligt

Vi sjöng, pratade och hör och häpna, tom några danssteg fick vi se.Ett härligt kalas, kul hade vi och efter att ha umgåtts på golfbanan 1-2 gånger per vecka så känner vi varandra ganska väl.Många nya vänner har vi fått och det är verkligen fantastiskt.  

Peter och jag i gröna hörnan hugger in på den delikata förrätten, typiskt svensk  gubbröra,mums!

Nu åker nästan alla hem, sisten kvar är nästan Thomas och Lisa, som lämnar den 15 maj. Då tror vi regnet har börjat på allvar men vi får se. Den gode Stefan åker hem den 29/4 och jag åker hem redan den 23/4. Käre Stefan är ju familjens biljettarrangör och hur det kunde bli hemresa så sent som den 29/4 för käre Stefan, ja, jag vet inte riktigt hur det blev så. Men, men, han får släcka och låsa och jag får  åka hem och göra fint tills Stefan kommer på själva Valborgsmässoafton och så får vi fira tillsammans att "vintern rasat ut bland våra fjällar", härligt!

Jan och Pamela, tack för att ni finns!

Jan och Pamela, våra grannar tvärs över vägen, kommer att se om vårt hus, vilket vi är så tacksamma för. Vi tror att Jan går en runda nästan varje dag och ser till så att allt är i ordning. En gång i veckan vattnar han våra kaktusar inomhus och så släpper han in Michael, som kommer då och då och ser till att trädgården inte helt gror igen.

Söndag, vi åker en liten vända ner till Strand för att se på havet och doppa tårna i vattnet.Underbart vackert,solen skiner,blå himmel. Tårna doppas i fryskallt vatten. Det kan helt klart jämföras med kyligt svenskt sommarvatten men fint är det.

Kalla nydoppade tår men vilken fin dag!

Söndag lunch avnjutes med "crispy duck" på favoritstället Somerbosch, gott och säkert läskigt fett. Denna vingård är verkligen en av våra favoritställen, liten, vänlig, god mat. Här har vi köpt mycket gott vin och också massor med goda jordgubbar, bäst i Somerset, tycker vi.

Nu har den kommit,vår anka!

Å, så gott med lite crispig anka, jag tar gärna lite också!

Sen faller mörkret över Hottentott Holland, de vackra bergen i öster, och över False Bay...

Vingårdsrunda med Acke och Gette, höjdpunkt Creation!

För någon liten vecka sedan var vi på utflykt tillsammans med våra vänner Gette och Acke. Vi skulle till för oss okända Hemel en Aarde Valley (hur översätter man detta, himmel och hav?), som ligger åt Hermanus till.

Sumaridge, vi värmde oss vid brasan

En mycket fin tripp i höstligt, smågrått väder, som av och till lystes upp av en solglimt. I relativt snabbt takt avverkades ett antal fina vingårdar, Sumaridge, LaVierge, Domaine de Dieux. Målet för vår resa var dock vingården Creation, dit vi kom efter en lång tur på enslig grusväg.

Utsikten över Creations höstliga vinrankor

Dock var visiten väl värd den långa resan."In harmony with Nature" är Creations motto. Ensligt belägen men mycket välbesökt, massor av folk denna gråa lördag, mycket unga människor, kanske ditlockade av den glada och bullriga personalen.

Den goda bruschettan och lite rött..

Kunnigheten om ställets viner var dock stort, likaså var maten god. Inga stora middagar serverades utan istället åt vi en härlig soppa och bruschetta x 3, mycket gott. Till detta avsmakades hela batteriet av ställets viner i en enda lååång vinprovning. Mycket goda viner, absolut, men som sagt, lite många.
Gettes favorit, Shirazen, var absolut värd en resa. Likaså deras Viognier, mycket god, nästan lite söt, kan det vara ett gott efterrättsvin?

Inköp kunde inte motstås!

Som grädde på moset blev det också en GT dvs en gin och tonic, på fashionabla golfklubben Arabella på hemvägen. Kul tyckte vi! Tack snälla Acke och Gette, för att ni tog oss med på denna utflykt, hit åker vi gärna igen trots lång väg!

Imibala, 50 barn får utrustning för att gå i skolan!

I dag har vi, en stor grupp svenskar här i Somerset West, varit i Imibalas hus nere på Bright Street. Stefan har även detta år gjort ett fantastiskt arbete och ansvarat för insamlandet av 35 000 Rand, vilket räcker till att sponsra 50 barn med 700 Rand per barn!

Det är Stefans Rotaryklubb i Göteborg (18 000 Rand incl en privat donator), den lokala Rotaryklubben på Strand (7 500 Rand) och alla vi golfande svenskar härnere som varje fredagstävling bidrar med 25 rand per person till välgörande ändamål varav 10 000 rand nu går till Imibalas verksamhet.

700 Rand varav inget går till något annat än barnets ev. skolavgift, skolkläder, skor, ryggsäck, pennor och vad dom kan behöva. Alla övriga kostnader, administration och personalkostnader betalas av en den väl bemedlade familjen Rupert.
Familjen Rupert är dessutom mycket generösa. Huset där Imibalas verksamhet ligger är fint och nyrenoverat. Imibalas Art School finns också i fina lokaler tvärs över gatan. Här finns läraren Leo, som får kreativiteten att blomma  hos barn, som inte är vana att få nya fina, vita, rena papper att rita på. Tre gånger om året ställs barnens alster ut på Imibala Art Gallery, som ligger i huset bredvid. Här tävlar barnens teckningar och konstverk om uppmärksamheten från mer eller mindre etablerade konstnärer.
Trevliga Imibala Restaurangen är likaså ny och fräsch och kommer att utöka sin verksamhet. Överskottet av intäkterna därifrån går till Imibalas verksamhet.

Så, fantastiskt bra jobbat, Stefan! Att få ihop 35 000 kräver sina insatser! Men nu finns dom på plats och i dag sker det symboliska överlämnandet av pengar och två grupper med barn skall dessutom få sina kläder och saker. Alla barnen hämtas av den fina Imibalabussen och sen tas dom omhand av Mariette och hennes medarbetare.

Här står vi och väntar, Mariette i centrum. Några bilder måste vi alla ta ...

Fjorton svenskar från vår fredagsgolf har samlats för att vara med och två herrar från golfklubben på Strand dyker också upp. Så kommer den första gruppen med barn och Mariette visar in allihopa. Först måste vi kolla att alla barnen finns med på listan.

Upprop, Mariette kollar att alla barn är på plats

Därefter blir det kö till klädförrådet, där allt är nogsamt organiserat och planerat för att just dessa barnen ska komma. Varje skola har olika kläder. Många av kläderna sys upp av kvinnor i kåkstaden Khayelitsha och beställs därifrån. Jättebra, ger arbetstillfällen och stolta föräldrar!

Alla barnen köar för att få saker, sen blir det saft och äpple

Pratar ni engelska? 

Stefan pratar med dom lite större killarna och tjejerna och frågar om dom kan engelska? Svaret blir ibland ja och ibland nej. Många är duktigare på afrikaans än engelska, bra att inse att man kan prata med en svensk från andra sidan jordklotet på engelska men troligen inte på afrikaans.

Ordning i hyllorna har glada damen i förrådet

Första gruppen glada barn i kläder, härligt att vara lika fin som alla  andra

Dags att skriva tackbrev till de snälla sponsorerna!

Nästa grupp barn är nu på väg in och många av dessa barn har vi träffat förut. Det är tredje året och vi känner igen varandra, ömsesidigt roligt!

Kul att ses igen!

Nu går det undan, foto först med gamla utstyrseln på och här kan vi se och känna igen förra årets kläder, som ser ut att ha hållit riktigt bra. Sömmerskorna i Khayelitsha gör ett bra jobb. Upprop, kö, nya kläderna på i fina omklädningsrummet och sen dags fotografering i nya stassen. Nöjda glada barn, lite ostyrigare än när dom kom.

Oj, oj, oj, så mycket pengar !

Så är det också dags för det symboliska överlämnandet av alla pengarna, hela 35 000 Rand. För oss är det mycket pengar, för barnen är det oändligt mycket pengar. För barnen är det också fantastiskt att människor från långt borta kan tänka sig sponsra skolbarn i Sydafrika.

Stolta barn och glada sponsorer ..

Men mera saker har hänt i Imibalahuset. På andra våningsplanet i Imibalahuset har det gamla hopplocket av datorer bytts ut och nu finns 22 nya fina supermoderna datorer däruppe. Detta tack vare en extern sponsor, ett dataföretag, vilken möjlighet! Det finns TV-skärmar på väggarna så att undervisning kan ske på ett bra sätt.

Vackra nya datorer i långa rader flankerar nöjd datafröken

I konceptet ingår dessutom en ytterst kompetent datalärare med matematikkompetens likaså. På eftermiddagarna sker undervisning i Excel och powerpoint och med roliga kreativa dataprogram, så lär sig ungarna matte och stavning.

Urvalet av barn som får komma hit sker på skolorna genom lärarnas försorg.  Glad datafröken berättar att ungarna står i kö för att komma hit. Man måste göra det roligt!


Stefan berättar om planerna på en Imibala Cup nästa år. I samarbete, Rotary Strand, Strands golfklubb och Imibala, en golftävling med upp till 120 deltagare, tänkt datum, den 13/2 2014 -visst låter det bra! Dessutom roligt och förhoppningsvis bra ur sponsorsynpunkt.

Nöjd Stefan med nöjda barn, 100 barn måste målet vara !!

Säsongsavslutning SWEA på Montebello Design Centre

Lisa och jag åker på utflykt! Målet är Montebello Design Centre i Newlands, en av Kapstadens gröna trädkantade förorter. Här har SWEA sin säsongsavslutning den 3 april och dito månadslunch. Detta ställe hade vi aldrig hört talas om men det visade sig vara väl värt ett besök. Under lummig grönska, vackra ekar  och fantastiska kamferträd så ligger denna oas med utrymme för hantverkare av olika slag, en butik där vackra saker av lokal tillverkning är till salu, en fantastiskt vacker handelsträdgård med prunkande blommor och och så finns det förstås en restaurang.

Montebello, från början en bondgård med uthus och stallbyggnader från 1764. Svenskanknytning finns också här då det visade sig att när Kapstadsbon och svenskättlingen Anders Ohlsson år 1888 köpte Newlands Brewery, så ingick Montebello. 1919 övergick Montebello i familjen Michaelis ägo och har i dag blivit ett utvecklingsprojekt och design center som sponsrar lokal design och lokalt hantverk.

Moses under "The Oak Tree" och med sina dansande afrikanska kvinnor

Den förste hantverkaren vi träffar är glade och utåtriktade Moses, som gör saker från "scraps", dvs saker han hittar, cocacolaburkar, växtfibrer och allt möjligt smått och gott. Han har "the shop under the Oak Tree" och här blir både Lisa och jag helt bedårade av små hängande mobiler med dansande afrikanska kvinnor i färgglada klänningar. Pratglade Moses ger en oändlig mängd information om dessa små damer, hur dom ska hänga, att dom tål väder och vind i all oändlighet och att dom är gjorda av bananfibrer.

Så här glad blir Moses om det kommer nya kunder till hans butik!

Men han frågar också, vad tycker vi om hans sortiment, vad kan han göra för att förbättra och utveckla och han vill så gärna att jag ska maila bilderna jag tar till honom, vilket i skrivandets stund såklart är fixat. Han har stora öron och en liten mun, en sann väg till framgång i livet, tror jag nog.

The Cowgirl gör också saker av papier maché

En annan trevlig bekantskap blir "cowgirlblues" -konstnären, tjejen som gör fina kläder i ylle och också bulliga mysiga väskor, varma och mjuka som ett litet gosedjur. Nåväl, det blev inget väskköp, kanske tur det - ofta är klimatet här nere lite för varmt för mjuka gosedjursväskor i ylle! Men lite läckra var dom allt!

Lisa i "The Cowgirls" verkstad och butik, obs bulliga gosedjursväskor på hyllan till höger!

En glimt från den lilla handelsträdgården

Sen är det dags för lunch i kamferträdens skugga. Nio SWEA-damer är på plats. Från Somerset West är vi tre, Lisa, jag och Bärbel. Bärbel berättar om sitt projekt, där över 20 barn uppe i Sir Lowrys Pass har fått svenska sponsorer. För 500 Rand per år så får barnen sin skolavgift betald och också övrig hjälp med skoluniform, bra jobbat, Bärbel! Precis samma grundtanke som med Imibala, vilket vi ju vet fungerar alldeles utmärkt.

Karin och Gunilla flankerar vår Bärbel, som så otroligt passande har fått en liten solgloria runt sitt huvud! 

Övriga damer kommer från Kapstaden med omgivningar. Det är ordförande Karin, vice Gunilla, förrförra ordföranden Marie, Kicki, som varit med länge, Yvonne och Gabriella, som är en ny och lite yngre bekantskap, vilket förstås är jättebra. Så trevligt vi hade, diskussionens vågor går höga och diverse viktigheter avhandlas tex kulturlivet i Kapstaden, lite om vad som händer i höst, vår lokala SWEAnättidning mm mm. Lisa och jag åker hem nöjda efter att ha fått en liten kick med goda vibbar -varför inte åka på dessa träffar lite oftare?