The Makaron på Majeka House!

Sydafrika är mycket berömt för sina goda mat. I Kapregionen finns en tio i topp lista och för att komma upp på denna lista är konkurrensen bland restaurangerna knivskarp. The Makaron på Majeka House har inte lyckats ta sig upp på listan ännu men det är helt klart en tidsfråga. Målet att komma dit uttalades tydligt vid vårt lunchbesök av Josephine, restaurangchef och sommelier på Makaron, tillika svenska!

Nöjda inväntar vi dagens fröjder, sommarlunch med förrätt och huvudrätt för det facila priset av 150 Rand
(en rand = ca 80 öre)

Vi hade hört mycket gott om detta ställe, ett litet hotell med 22 rum och känt för sin goda mat till mycket rimliga priser. Vi blev inte besvikna, här sitter vi på verandan omgivna av blommande och prunkande rosor utanför fönstren. När det blev lite varmt eller om någon liten fluga blev närgången så startades ett litet duschsystem, som sprutade en lätt fuktig dimma över oss alla, fantastiskt skönt!

På het saltsten från Himalaya tillagar vi en liten forellbit från Lourensford river, 30 sekunder på vardera sidan, klar att njuta tillsammans med lite creme fraichemousse, en liten extra matfröjd före förrätten, så gott!

Josephine, utbildad på Grythyttan och arbetstagare på ett antal restauranger i Göteborg, i berättartagen

Till vår goda meny introducerade Josephine ett av sina egna favoritviner, en Chenin Blanc från vingården Stellenrust och den tyckte vi var mycket god! Den gick mycket bra både till sommarsallad och den goda fisken!

Stefan vinner fredagsgolfen!

28 december, fredagsgolf som vanligt, vädret är bra, lite moln, lite sol och lite blåsigt förstås. Vi spelar tävling på Strands golfklubb, ca 40 personer är vi.
Den elaka blåsten gör att det är lite mera svårspelat än vanligt och endast 5 personer klarar att spela på sitt handikapp. Men den käre Stefan spelar på 41 poäng vilket gör honom till dagens vinnare!

Vi kan bara gratulera till denna bedrift och prestation! Fantastiskt bra jobbat, Stefan!

Mycket nöjd Stefan håller upp vandringspriset, som nu får pryda bokhyllan där hemma en vecka, tills nästa fredag. Ser ni den lille golfspelaren ?

Här kommer den lille golfspelaren på nära håll!

Julhelg på Bergabo och Leopards Link

Julafton, Peter och Miriam är försenade från Kilimanjaro-äventyr och landar kl 9.10 på julafton. Dom har besegrat Kilimanjaro, gått genom djungel, skogsterräng, fjällterräng, berg och sten och sist släpade dom sig upp med mycket långsamma steg de sista 800 metrarna genom så där 10 graders kyla, bitande vind och ordentligt syrefattig luft. På 5895 meter öppnade de sin medhavda champagne, beundrade utsikten i 10 minuter, skuttade lite, lite i glädjeyra och sen bar det av neråt igen. 4 dagar upp, 2 dagar ner, Miriam, Peter och Johannes (Miriams bror) vandrade och betalade notan. Deras 13 man starka personal guidade, lagade mat, bar lite tält etc.

Lite trötta, ett glas vin sitter fint !

Fantastisk upplevelse, bra jobbat, vi är så glada att ni är nere igen, Välkomna till Sydafrika igen !

Vi började julaftonsfirandet med jullunch hos oss i Thomas och Lisas fina hus på Leopards Link. Vi blev åtta personer tillsammans med Tommy, Efwa och döttrarna Camilla och Tessan. Här bullade vi upp Jansson, ordentlig svensk julskinka inköpt hos rekorderlig tysk slaktare (den smakade så gott, saftig och fin), köttbullar, sydafrikanska småkorvar, ägghalvor med kaviar på, sill och gott mörkt bröd med russin i. Lite snaps fick det bli och snapsvisor sjungna med bravur och starka stämmor. Efwa visade sig sjunga snapsvisor med både känsla och inlevelse. Mycket trevligt!

Efter en viss andhämtningspaus så blev det sedan julaftonsmiddag uppe på Bergabo. Här hade Tommy och Efwa bullat upp med helstekt oxfilé och mycket god sallad. Fantastiskt gott och trevligt!

Tommy och Efwa bjuder på biltong före maten

Tessan och Camilla i solens glans!

Mycket glada blev vi för fint julkort från Ängelholm. Lisa, Ola, Vilda, Viggo och Viola firar jul hos farmor och farfar, som förstås var mycket nöjda med detta. Vi saknar er massor !!!

Kärt God Jul till er alla!

På Annandag Jul får vi också oväntat besök, grannarna Åsa och Per från Hinsholmsgatan i Göteborg kommer med båda barnen. Otroligt nog är Åsas bror sambo med dottern till två av våra vänner här i Somerset West, Gette och Acke. Vi tyckte bara att världen är så liten !

Kul att dom kom och hälsade på, Per är entusiastisk vindsurfare och hade redan provat på dom kalla Atlantvågorna, Axel och Anna, nedan, gillar mest att bada i poolen.

Vi hade en härlig jul, fint väder och massor av avkoppling, bokläsning och god mat. Hoppas ni alla hade det så härligt som man bara kan ha det, vare sig det är i snö och is eller kanske till och med  lite regn ...

God Jul på er !

Hej så här på dan före dan, vill bara önska en riktigt God Jul så där i största allmänhet !

Stefan har precis skrivit ett julbrev och skickat till familj och vänner hemma i Sverige. En liten stund för reflektion infinner sig. I dag såg Stefan och jag vid ett par tillfällen också något så ovanligt som ett antal vita duvor, som flög i sträck över den blå sommarhimmeln. Tanken på fred på jorden väcks i samma sekund som synen uppenbarar sig. Det hände dessutom två gånger! Är inte fred på jorden en av de saker vi alltid önskar oss men som aldrig verkar kunna bli verklighet? Kanske är dags nu!

Jag har pratat med min inte helt helt purunga mamma i telefon för några timmar sedan. Snön faller ner i stora sjok och vinden viner. Hon tycker det är skönt att vara hemma i Västergötland.
Dotter Lisa med familj är i Ängelholm och firar jul med farmor och farfar. Julgran har huggits i skogen, även detta har gjorts i halv snöstorm och bitande kyla. Pepparkakor har bakats och glöggen har avsmakats.
Barnbarnet Vilda och jag har smsat varandra och utbytt funderingar om eventuella julklappar. Vi kommer att stämma av i morgon!

Själva väntar vi på att Peter och Miriam skall komma efter väl förrättat värv på Kilimanjaros topp men vi får vänta till i morgon. Avresan från Nairobi blev uppskjuten till julaftons morgon. Men glada är vi, båda ett dom är nere från toppen och att dom faktiskt hinner hit före julklappsutdelningen.

Vår vän Tommy med fru Efwa och döttrar Camilla och Tessan lyckades dock landa på utsatt tid med sitt flygplan. Glada i hågen har de gjort sig hemmastadda på Bergabo bland blommor och blad.

Ja, helt klart, så blommar det på Bergabo. Afrikanska liljor, bougainvillae, petunior, begonior och pelargoner, allt blomstrar och prunkar! Stefans köksträdgård med lök, basilika , dill, gräslök, mynta, ser bättre ut dag för dag. Kaktusarna ser likaså friska och starka ut, dom behöver vi aldrig bekymra oss om, dom bara är, då och då sprakar det till och så kommer det till och med en blomma på den taggiga växten.

Vi är förberedda för morgondagen med glögg, skinka, Jansson, hemrullade köttbullar, sill och ägghalvor och så en liten snaps kanske, men inte så mycket i värmen.

Ja, vi har det varmt och gott, 26 grader och solsken och högsommar. Snön är så långt borta, hoppas bara att tomten hittar hit!

Så nu vill vi bara önska alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR

Lördag den 15 december, så här olika kan familjen ha det

Visst är livet spännande, så här olika kan det vara en lördag i december!

Peter och Miriam och Miriams bror Johannes står på Landvetter i snö och is och skall iväg med Turkish Airlines via Istanbul till Kilimanjaro i Tanzania. Det skall klättras upp på Kilimanjaros topp, 5800 meter högt. Sex dagar skall det ta, upp och ner. Varmt längst ner och kallt högst upp. Just i dag när jag skriver detta så har dom övernattat på 3 000 meters höjd och har nu framåt kvällen kanske nått 4 000 meter? Håller tummarna att allt går bra!

Snart börjar äventyret !

Den 23 december, dan före julafton landar dom i Kapstaden, förmodligen lite matta och trötta – ska bli härligt!

Samma dag, 15 december, har Lisa och Ola med Vilda, Viggo och Viola varit på teatern och sett Pippis jul på Intiman i Stockholm. Så här lät rapporten från Lisa ”live från Intiman”: Vi är på Pippi, vilken höjdare!! Viggo är så med! Ropar i publiken, sjunger med och garvar högt. Vilda också mycket nöjd … Viola är utvisad efter 20 minuter med sin far …Kram

Och vi undrar förstås, vad händer med allra minsta V?? I reklamen stod det ju, familjeföreställning, barn 2 – 10 år välkomna!

Så kommer svaret: Nja, hon pratar med alla högt och ljudligt, vägrar sitta ner så ingen ser, skriker högt för att hon tycker det är kul, rätt störig, hon och jag sitter nu på golvet i foajén. Men fem senare kommer ett nytt sms: kompis funnen, ännu en liten två-åring, som blivit utslängd. Så kan det gå!

Så här kul hade vi det på Pippis jul!

Vad gjorde då Inger och Stefan samma dag? Jo, det blev tidig morgonpromenad nere på Strand. Här möttes vi förutom av en vacker morgon av två spännande saker. Det mest spännande var definitivt att en av dom flitiga fiskarna där nere verkligen fick en fisk och dessutom en ganska stor rocka. Vi tror i alla fall det var en rocka med den karakteristiska långa svansen, kanske var den lite ”tjock” över huvudet? Stor uppståndelse, barnen samlas först och sen kommer alla vuxna. Den lycklige fiskaren var en tjej, kul. Tjejens pojkvän fick slita med att ta fisken av kroken och sen lotsa den chockade kraken ut på djup vatten igen.

Vad händer, något på gång ??

Kroken borta, fisk åter ut i vattnet,vilket bestyr, inte helt lätthanterlig ...

Den andra saken, som kanske var lite spännande, för det handlar friskvård. Lions hade nämligen ordnat med tomtepromenad nere längs vattnet. Alla belönades med lite vatten i påse efter välförrättat värv och med lite hurrarop från dom runda tomtetanterna. Lite kul tyckte vi!

God jul från runda Liontanten !

Mera julstämning och Lucia !

Lucia firas ju inte i Sydafrika och inte ens på våra svenska sammankomster lyckas vi hitta en liten lucia här i Afrika. Vad kan väl då vara bättre än en bild på 2-åriga Violas luciafirande hemma i Stockholm med dagmamma Ingela? Alla som vill vara lucia får vara lucia, det är inte så noga, så skönt! Alltså blev det rätt många ljuskronor i församlingen!

Viola sitter bedårande lugnt och fint längst fram till hö i pepparkaksklänning 

13 december, Luciadagen, firar också damklubben Svalorna i Somerset West julen med ett mycket svenskt julbord hemma hos Ann-Louise, dessutom för 7e året i rad. 20 glada damer dök upp för att fira och vi njöt i fulla drag, först av ett litet glas vin uppe i ”tornet”, där vi hade en strålande utsikt över False Bay. Sedan allt som hör till julbordet, skinka, jansson, köttbullar etc och allt detta i inmundigades i  trädgården på denna, jag tror decembers varmaste dag. Minst 35 grader, oj, oj, det är varmt!

Ett glas vin får man på jullunchen annars är det bara kaffe som gäller när Svalorna träffas 

Lisa och Cathrine i högsätet, varmt och gott under parasollen.

Jul- och avskedsmiddag hemma hos Thomas och Lisa var det sedan på luciadagens kväll. Våra vänner Thomas och Lisa åker nämligen till Kaliforniens sköna land och firar jul. Här bor sonen Calle med sin Nicole och deras två små barn, busiga Jade, två år och Isla, som kom till världen för så där en månad sen. Denna tripp tar enligt Thomas 48 timmar och enligt Lisa 40, det står utom alla tvivel att det tar jättelång tid! Vi bjöds på kingklipper, mycket god fisk och minst lika god grädd- och kryddsås och så fick vi kortfattade och mycket koncisa instruktioner om vattning av blommor etc

Middag i solnedgången med Helderberg i bakgrunden, God Jul Thomas och Lisa!

Från den 23/12 skall vi nämligen bo i Thomas och Lisas hus och passa huset. Det känns nästan som vi flyttar dit på lite semester, inte dumt alls. Tommy med ny familj kommer dagen före julafton och flyttar in på Bergabo. Genom detta får dom också lite tid att bo in sig i vårt gemensamma hus.

14 december, dags för ”Carols by candlelight” på Vergelegens vingård. Fantastisk vacker vingård, en av de äldsta och har varit i drift så där 300 år. Underbart vackra ljusgula byggnader med magnifika 300-åriga kamfertråd och en prunkande rosenträdgård. Vergelegen upplåter sin park för 27e året i följd till förmån för denna konsert för Helderbergs hospice. Alla intäkter går till hospicet och många frivilliga har deltagit i förberedelserna. Unga och gamla, familjer och ungdomar, alla kommer och sitter på gräsmattan, njuter av sin picknick i solen innan konserten börjar.

Picknick i solens glans, en klassiker, kycklingklubbor, sallad och ost, inte dumt 

Alla barn får gå fram och få sina ljus tända, sedan sprids ljuslågorna från barn till föräldrar, till familjen, till övriga vuxna , vi gör det tillsammans

Vi får höra hela skapelseberättelsen med Josef och Maria, Jesusbarnet och alla änglar, allt i en liten teaterföreställning. Vackra julsånger, mest av engelskt ursprung får vi lyssna till och också sjunga med i, så vackert! Silent Night, Away in a Manger, O Little Town of Bethlehem och många fler..

Änglarna sprider sitt ljus ..

Hur är läget i Sydafrika just nu?

Hur är läget i Sydafrika just nu, vad går vi och funderar på?

Läget i Sydafrika är ju lite oroligt, även om vi i praktiken inte märker så mycket av det. Men det finns ett stort missnöje med låga löner, korrumperade politiker, ett uruselt utbildningssystem och bristen på vettigt boende för många människor. Tittar man tillbaka så har det blivit mycket bättre men man upplever att det går otroligt långsamt. Ett utspritt problem i Afrika är också att när man kommer till makten som politiker så tycks alla fina ideal blåsa bort med vinden och kvar finns lusten att bara se till egna behov och egen vinning.

Gruvarbetarstrejk med dödlig utgång i östra delarna av Sydafrika och strejk i Kapregionen bland vingårds- och jordbruksarbetare, ett missnöje finns som är klart berättigat. Vad gäller den sistnämnda är problemen uppskjutna en månad till efter helgerna och det verkar som om alla lugnat sig med detta.

Det är ANC-kongress nästa vecka och den stora frågan är om Zuma blir omvald, om detta kan vi bara gissa. Denne korrumperade ledare, som har skott sig själv och de sina på statens bekostnad men som trots allt är vald i demokratisk ordning till sitt ämbete. Malema, den avsatte ungdomsledaren för ANC, mullrar också lite i bakgrunden.

Cape Times, som är den tidning vi oftast läser, är fylld av kritiska artiklar mot politiker och ministrar, som många på olika sätt anklagas för korruption av olika slag och sorter. Det fria ordet är än så länge i högsta grad levande men är dock i fara genom att ANC gör sitt bästa att driva igenom The Secrecy Bill dvs en lag som innebär att man inte får kritisera de styrande politiska organen. Det kommer i så fall att beläggas med höga straff. Låt oss hoppas och tro att den inte går igenom !

Det finns dock en ledare som tycks åtnjuta stor respekt i många led och det är Helen Zille, ledare för DA, Demokratisk Allians och ledare och borgmästare i Kapstaden och Western Cape. Hon verkar klok och verkar också göra sitt bästa att göra rätt saker och därmed motarbetas hon förstås av ANC på många sätt.

En annan sak, som berör och fortfarande diskuteras här i Sydafrika är flygplansaffären för snart 10 år sedan med Sverige, där Sydafrika förband sig att köpa ett antal Jas Gripen plan, som dom uppenbarligen inte behöver. Hur gick det egentligen till, ja, man kan bara undra? Helt klart är att här finns det andra hål att stoppa pengarna i.

Jag läser en tidning som heter The Big Issue med stor behållning. Den fungerar lite som tidningen Faktum hemma i Sverige. Arbetslösa människor säljer den i gathörnen för 20 rand och för varje tidning dom säljer får dom behålla 10 Rand. En bra överenskommelse. Just nu har jag dubbelnumret för december framför mig. Detta kostar 30 Rand och man behåller 15 Rand. Kan det räcka till lite julklappar, man undrar?

Här står bla en intressant artikel om fattiga vita här nere och framför allt om Cornelia, som för 9 år sedan kom till en dammig camp norr om Pretoria med en plastpåse i handen. Hon flyttade in i det pyttehus hon blev tilldelad, hon åt den mat hon fick 2 gånger om dagen och i dag är hon matriark på Campen. Cornelia har arbetat sig upp och bestämmer det mesta, vad man ska äta, hur dom små pengarna skall fördelas, ja, allt! Genom hårt arbete och skickligt planerande har hon nu det bästa lilla huset med elektricitet och ett basalt kök.

Cornelias hjälp i campköket heter Jackie, 56 år gammal arbetslös sjuksköterska med arthrit. Jackie har varit gift med en amerikan och bott 15 år med honom i Israel. Amerikanen åkte sedan hem till USA och är nu död. Kanske kan det finnas missbruk i Jackies historia men som läget är nu, för att överleva, så arbetar hon som kökshjälp på en camp för fattiga vita.

Alla här har en historia att berätta även om man kanske inte är så pigg på att göra det, man vill glömma eller gömma den. Livet har varit tufft och livet är tufft för många i Sydafrika. Kan vi tro att människors civilkurage i framtiden kommer att blomstra och att man kan bryta korruptionstrenden?
 

När man möter människorna i levande livet här nere så blomstrar hoppet om detta, så mycket fina kloka människor man möter, både i snabbköpskön och när man pratar med the Big Issue försäljaren på gatan, då finns det hopp! När man möter barnen, som sponsras genom Imibala, då finns det massor av hopp!

Bright Street Carnival den 8/12 - sommarfest!

Bright Street Carnival den 8/12 – sommarfest för Imibalas Sponsor-a-Child program !

Hela Bright Street i Somerset West stängs av, en trevlig liten gata fylld av små butiker och företag och med Imibalas huvudkontor och café i centrum. Underbart väder, solen strålar denna vackra sommardag, Stefan och jag betalar glatt våra 50 rand i inträde. Detta och all övrig vinst kommer att gå till Imibalas Sponsor-a-Child program. Härligt, vilken fest, strax innanför entrén möts vi av två unga killar som ”streetfightas” med käppar, striden böljar fram och åter tills den slutar i ett stort skratt! Karnevalen kan börja!

Mariette de Villiers, chef och huvudansvarig på Imibalas lilla kontor , är förstås festgeneral. Oj, oj, man kan se att det är mycket att stå i! Först skall paraden organiseras, samtidigt blir hon ett antal gånger ryckt i ärmen för att viktiga beslut skall fattas. Mariette utstrålar effektivitet och ordning och reda och samtidigt är hon glad som en speleman, detta är en viktig dag för Imibala!

Mariette på språng, bråttom, bråttom ...

Kort om Imibalas Sponsor-a-Child programme. För ett sponsorskap på 700 rand om året får ett barn skolavgift, skoluniform, skor, kanske skolväska och som extra tex underkläder, sockor till ett värde av 700 rand. Imibala arbetar med skolor där barnen har stora behov. All administration och övriga utgifter betalas av Imibalas Trust via inkomster från restaurangen, via olika välgörenhetstillställningar och övriga stora bidragsgivare. Många svenskar i Somerset West har en eller flera fadderbarn via Imibala. Stefan har via lokala Rotary klubben här nere på Strand och via Rotary i Långedrag sett till att 50 barn sponsras år 2012. Målet för 2013 är att det skall öka ytterligare. I samband med besök från Rotary  i Sverige, så har vi flera gånger besökt Imibalas kontor och också varit med när utvalda glada barn fått sina kläder och skor. Vi har sett de prydliga listor där varje sak ett barn får dokumenteras noggrant och också sett det otroliga engagemang, som Mariette, Sonja, Olivia och alla som arbetar på Imibala har för sin uppgift och för dessa barn. Respekt för barnen, att tala om för barnen att dom kan, är viktigt för Imibalas personal.

Vi strosar in längs gatan. Över 40 marknadsstånd pryder trottoarerna. Här säljs allt, kakor, kaktusar, smycken, julprydnader, tvålar och fantastiskt fint porslin i underbara starka afrikanska färger och mycket mera. Vi njuter och funderar så klart på julklappar.

Vi träffar på två killar i 13-14 årsåldern, som säljer dill, basilika, persilja, kryddväxter av alla möjliga slag och så kaktusar. Allt har dom gjort själva och allt är planterat i egenhändigt tillverkade krukor med collage i grafittistil i starka färger. Riktigt fint tyckte vi och köpte tre!

Så stolta killar

Dags för paraden, äntligen har Mariette fått ordning på alla små och stora människor, först i raden kommer Silukhanyos dansgrupp, bedårande fina tjejer i knallrosa fluffiga ”pälsmössor”, som halkade på svaj över näsan ibland. En puff bakåt, så var det fixat.  Dansare, tomteflickor på styltor, clowner, hattar i olika färger och former, färg, färg, färg, gult, rött, blått! Det vinkades, musiken spelade, stämningen på topp. Man skulle vilja att gatan var lite längre!

Så fina tjejer, men det måtte vara varmt under den rosa toppluvan ! 

Clowner och tomteflicka, färgstarka och mysiga inslag

Tävling i paraden: Vem har finaste vagnen?

Lorraine, får representera det fasta företagndet på Bright Street. Lorraine hör hemma på Mulberry Interior i Chelsea Village och är precis som övriga företag på Bright Street, mycket engagerad i arrangemangen runt karnevalen.

Glad Lorraine har även hon mycket att stå i en dag som denna

Trollkonstnär Adri får jobba hårt på att underhålla barnen. Verkar vara ett jättetufft jobb, hon får kämpa för att dom små liven ska vara med på noterna. Med henne vill vi inte byta jobb!

Mat serveras förstås överallt och ett och annat att dricka också. På Imibalas restaurang väntas det stor anstormning. Det är fullbokat sen en månad tillbaka.

Här var det bagels och annat smått och gott

Ser ni vilka underbara kakor ?

Vi ser ett välbekant ansikte bakom ett stånd under ett lummigt träd, vinmakare André Liebenberg från Romands vingård. Av honom får vi lära oss att det finns en drink från Mozambique, där man blandar rödvin och cocacola. Den heter Catemba, pryds med en bit citron och smakar som sangria, jättegott!

André tycker att rödvin och cocacola går jättefint ihop  

Japanese drummers var ett gäng mogna damer, som gjorde en fantastisk slagverksinsats. Trummorna dånade och damerna svettades, kraftfullt!

Streetdanceuppträdande av tre killar, vilken energi!

”Come dressed to impress”, tävling om bästa huvudprydnad innebär massor med hattar av olika slag och sorter. Vinnaren utnämndes kl 22, vilket var alldeles för sent, så vi svävar i okunnighet om den lycklige vinnaren.

En rosa cowboy-hatt, kan det vara nåt i värmen ?

Inget kalas utan kras, som tur var gick det bra när clownen på styltor snubblade till det, många hjälpsamma händer kom och hjälpte till 

Men en sak som gjorde oss så nöjda var kvällens underhållning med ABBA´s HERE, ett band som bara sjöng ABBA-låtar. Tänk att man blir så glad av att sjunga med och nynna och tralla en gammal välkänd ABBA-sång!

Inger och Stefan, två mycket nöjda besökare med glada nyfunna vänner i bakgrunden ..

Vi pratar med Mariette på måndagen efter karnevalen och vi var rörande överens om att lördagens karneval var mycket lyckad med glada människor som tog del i alla aktiviteter, som åt och drack och hade trevligt. Kommersen blomstrade så vitt vi alla kunde bedöma. Många av barnen som uppträdde och barnen i paraden kom från de sponsrade skolorna och gjorde ett fantastiskt jobb. Bright Street Carnival till förmån för Imibalas Sponsor-a-Child program firades nu för fjärde året i rad och vi ser redan fram mot nästa gång!

Nöjd Mariette !

Lite Stockholmsmys !!

Lite Stockholmsmys !

Vilda, Viggo och Viola, glimtar från livet i Stockholm …

Vilken fin bild, finns det finare barnbarn ..

Nu är det faktiskt snart jul säger pepparkakstjejen och tomtenissen

Fast man kan väl prova baddräkt ändå, vilken tjej, jättefin och jättenöjd!

Samtidigt slår vintern till hemma i Sverige !

Onsdag den 5 december, snöstorm, kaos, katastrofrapporter om stopp i trafiken  och meterhöga snödrivor. Lisa skriver och berättar att det tar 2 timmar att hämta hem barnen från dagis, skola och dagmamma. Anna, Thomas och Lisas dotter, också i Stockholm, visar bilder på Facebook, där huset är inbäddat i otroliga mängder skinande vit snö!

Jag läser på nätet att trafiken i Stockholm får kortslutning, flyg på Arlanda ställs in, bussar och pendeltåg kan inte ta sig fram. På Lidingöbanan, där Lisa vanligen åker fram och tillbaka till jobbet,  inträffade en urspårning p.g.a. stora snömängder, otroligt! Tur att ingen skadades och tur att Lisa jobbade hemifrån denna dag!

Torsdag den 6 december, inte mycket bättring utlovas hos vare sig SL eller SJ uppe i Stockholm.

Även från Göteborg rapporterar Julia om snö och snöskottning – det känns både tidigt och overkligt. Det blir också så påtagligt att vi är mycket långt borta från detta kaos, vi är i södra Afrika, där solen skiner nästan jämt.

Här kommer lite bilder från Lisas verklighet där upp i Stockholm!

Utsikten från Lisas altan, snö upp till räcket, inte illa

Vad gör man då? Tänder denna underbara brasa så klart !

Man packar in liten Viola i jättepåse ..

Eller sätter henne i pulkan förstås, inte så dumt 

Det närmar sig jul i Sydafrika !

Livet på Schapenbergs Estate där vi bor på 24 A Berg Street, är helt klart mycket bra. Vi har grannar som är oändligt trevliga och dessutom kreativa till tusen. Se bara på vår sydafrikanska granne, två hus ner på gatan. Manshöga dockor, klädda i julkläder och en tomte i full mundering pryder gräsmattan utanför hennes hus. Glänsande julkulor i alla färger dinglar fint i träden och en liten julgran fullbordar elegansen, jättefint!

Pappa tomte, mamma tomte till höger och så unga fröken tomte till vänster 

Nedanför oss bor ett nyinflyttat tyskt par, som har tillbringat mycket tid med att resa runt i Afrika, Tanzania, Etiopien, Uganda med en 16 ton tung truck. Inga farliga djur, inga farliga människor men den eländes tunga trucken körde fast då och då, när vägens kvalitet brast. Mitt i bushen blir det ett tillräckligt stort äventyr när det händer.

Mitt emot oss har vi snälla Jan och Pamela, sydafrikaner med ett stort hus, där dottern och hennes familj bor på andra våningen. Jan hjälper oss att se till huset, när vi är i Sverige. Båda är pensionerade men har tidigare arbetat som lärare.

Tyska Renate bor nedanför Jan och Pamela. Ryktet går att Renate inte gillade sin grannes trädtoppar, dom skymde utsikten. Renate är en handlingens kvinna så raskt såg hon till att trädtopparna kortades! Det var bara det att hon glömde fråga grannen! Så kan det gå till här nere i Sydafrika precis som hemma i Sverige.

Så som ni förstår bor det mycket tyskar här, 40 % av Schapenbergs ca 65-70 hus bebos av tyskar. Sen bor det 6 engelsmän, 4 svenskar (vi och Thomas och Lisa) och resten sydafrikaner.

Dom flesta är bofasta men det finns också ett stort antal ”svalor”, som vi svenskar, som kommer ner och precis som svalorna, övervintrar i varmare trakter.

Samling pågår, stolar och bord fälls upp, ev. korkas lite vin upp, vi förbereder inför kvällens kalas

Två gånger om året ordnar samfälligheten en gemensam grillfest nere på gräsmattan vid Leopards Link, där Thomas och Lisa bor. Decembermånaden inleddes med denna ”braii” , som det heter på afrikaans. Här är det stora vedträn och stora grillar som gäller och glöden som skapas är magnifik.

Vi inmundigar vin, grillar, umgås och njuter av det varma och sköna vädret.

Lisa och Thomas pratar med några goda grannar

Att det närmar sig jul syns också på livet för övrigt i Somerset West. Skolorna stänger för julledighet ochöppnar inte igen förrän i slutet på januari. Semesterperioden börjar för ett stort antal människor, Somerset mall är proppfullt med julhandlande lediga människor. Karnevaler och marknader löser av varandra. En och annan jultomte dyker upp ..

Jultomten i mataffären Checkers skickar gärna en hälsning till snöiga landet Sverige, långt uppe i norr

Hej säger också Marias lille son. Maria städar hos oss, kommer en gång i veckan och vi har det så fint