Så här började vi, vi åkte till Somerbosch, en av våra
favoritvingårdar och här inköptes ett vinpass med karta till alla vingårdar och
två vinglas att medta för vinprovning. Sen bar det av till en rad pärlor och
här kommer ett litet urval.
Chabivin – ett ställe där men enbart gör mousserande vin,
inte champagne för det gör man bara i Frankrike utan här kallas det Cape Classic.
Litet och trevligt och med en ägare som är fransman. Vi föll för ett vin, som
hette Mademoiselle Megané och var döpt efter en av döttrarna. Ett rockband höll
stämningen på topp och till tonerna av 70-talslåten On a jetplane, seglade vi
ut härifrån.
Stefan förhandlar på franskt vis om priset på två vinflaskor med Chabivins ägare, tog sisådär en kvart ... |
Madame vinmakare övervakar dealen, nöjd, glad o.ch god .. |
På Peter Falkes fashionabla vingård samlades det unga gardet
på gräsmattornas mjuka stora kuddar. Det lite äldre gardet samlas istället runt
jazzbandet ”Sincere wing” och inmundigar lite pasta. Helt klart var detta ett
populärt ställe, för efter en stund var vi säkert 10 svenskar som satt och
diggade den ljuva musiken. Och vinet, ja, det blev nästan lite perifert här,
fanns så mycket annat att njuta av. Det gäller alltså att hålla en balans, det
får inte bli för trevligt. Då glömmer bort huvudsyftet med hela
tillställningen.
Natasha, säkert inte äldre än 25, men sjunger så fina 50-talslåtar underbart bra |
Utsikten från boningshuset på vingården Weddervill, som ligger långt upp i obygden |
Mums, kan detta vara bättre än vin?? |
På Alto, en av Stellenbosch äldsta vingårdar från 1693,
köpte vi gott vin. Inte långt därifrån ligger Stellenzicht, som är berömda både
för sin Shiraz och Pinot noir. Båda ligger i den s.k. Gyllene triangeln, som är
ett område speciellt gynnsamt för vinodling och ligger mellan Stellenbosch,
slänterna på Helderberget och False Bay.
Sist men inte minst, kom vi till Romonds Vineyard, som också
etablerades mycket tidigt, närmre bestämt 1720. Här hade tre vingårdar slagit
sig samman för att sälja sitt vin, Heron Ridge, Miravel och Romond. Här smakade
vi så goda viner och träffade på så trevliga människor.
Andre Liebenberg, ägare till Romond, visade sig vara en
mycket dedicerad vinmakare och otroligt kunnig. Han visade sig också vara en
mycket god arbetesgivare. Säkert har ni läst om hemma i Sverige att
gruvarbetarna har strejkat för bättre löner. Det har också vinarbetare och
fruktgårdsarbetare i Kapregionen gjort och självklart med all rätt. Minimilöner
satta av staten för de sistnämnda är ca 75 rand/dag (1 krona = 1.25 rand
ungefär). Inte mycket! Man vill ha minst 150, en del mera.
Andre berättar att på hans vingård har alla en lön på minst
det dubbla över minimilönen. Både män och kvinnor i en familj har
sysselsättning även under lågsäsong. Man ser till att det arbete som kunde
utföras av maskiner istället görs manuellt för att skapa sysselsättning. Kvinnor
likväl som män får sin lön utbetalt på banken och alla har sitt bankkort. Man
lyfter kvinnornas arbete och värde för att skapa jämställdhet. Andre berättade
också att häromdagen kom fyra bitiga killar i kostym åkande i en bil till
arbetarbostäderna. Det var killar från ANC, som ville att arbetarna skulle strejka,
vilket inte lyckades. Att ha lön på ett bankkonto och bankkort tycks ju nästan
som en mänsklig rättighet för oss. Så är det inte här men med god vilja går det
att se till att alla behandlas lika och med respekt. Man blir glad när man hör
människor som Andre tala, då finns det gott hopp för Sydafrikas framtid.
Vi träffade också Miravels ägare, Maarten van Beuningen och
han kände Gabriella och Hans, som driver restaurang och hotell Valhalla i Ängelholm,
där vi hade reunion för Sydafrikagänget i augusti. Han har varit den som sålt
sitt vita Sauvignon Blanc till dom, kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar